Vem axlar manteln efter Emanuel Minos? Den utmanande frågan ställer Marcus Jonsson (Dagen 28/12). "Kännetecknande för Minos var en mycket ödmjuk, bibelförankrad förkunnelse med klar fokusering på Jesus", skriver Markus Jonsson. Att axla en mantel innebär att ta den på sina axlar. Har vi nöjt oss med att bara ärva manteln?
När jag läste artikeln kom jag att tänka på Elisa i Gamla testamentet och den mantel han ärvde och axlade. Det står om honom att han tidigare hade utbett sig en dubbel arvslott av Elias ande. När Elia lämnar honom och de övriga profetlärjungarna tar han Elias mantel, slår på vattnet och Gud uppenbarar sin kraft. Vattnet delar sig. Elisa visste att Guds kraft vilade över honom!
Vi har också ärvt en "mantel" från tidigare generationer, men frågan är om vi har axlat den? Något har gått förlorat. Vi har i dag en mantel full av hål och tvivel.
Vi har anpassat oss efter tidsandan. Sekulariseringen har trängt in i våra församlingar. Vi har förändrat vår gudsbild och vår bibeltrohet.
Vi har skenet men saknar kraften. Att Gud skulle göra under och tecken i dag har vi svårt att ta till oss. Vi "slår på vattnet" med den ärvda manteln, men det händer inte samma saker som i pingstväckelsens början.
Vi har den ärvda manteln från tidigare generationer. Vi har verksamheten, formerna, traditionerna, men vad har vi gjort med det andliga väckelsearvet? Har vi förvaltat det eller har vi förslösat det. Har vi axlat uppdraget att föra väckelsen vidare? Eller är vi inne i fasen Merriment, det vill säga underhållning och trivsel? I denna fas är avståndet till väckelse och dess attribut mycket långt borta.
Någon har sagt: "Man vinner inte segrar för Guds rike genom att slå på vattnet med en mantel, som är full av hål och tvivel och osäkerhet om vem Gud är." Vet vi i dag vem Gud är? Har vi egna upplevelser av honom eller har vi nöjt oss med att ärva manteln, men förlorat Andens kraft i våra liv. Är detta orsaken till att det är stagnation i våra församlingar. Gud lämnar oss åt våra traditioner och utslitna mantlar, fulla av tvivel och hål.
Profeten Elisa axlade den mantel han hade ärvt och gick i Elias fotspår. Guds kraft fortsatte att verka genom honom.
Vem axlar manteln efter Minos? Den frågan utmanar oss alla i dag. Guds församling ska vara ett andligt kraftfält, som kanaliserar Guds kraft till människor.
Därför måste vi kristna vakna upp ur vårt sömnaktiga tillstånd, söka Gud i ödmjukhet och på nytt låta oss uppfyllas av Andens kraft. Och vi måste veta vem Gud är!
Arne Brännström, Lidköping
