Olof Amkoff undrar i sin insändare (Dagen 17/12), om jag kan min bibel och stör sig på att jag i mina insändare använder sekulära och politiska argument och inte några bibliska. Jag menar, att mina argument är fast förankrade i Bibeln och då huvudsakligen i Nya testamentet. Den avgörande frågan är nog inte hur mycket man läser Bibeln utan hur man tolkar den. Man kan, som Amkoff, klippa och klistra och komma fram till den något märkliga slutsatsen, att Israel har rätt till hela sitt forna hemland. Det finns ingen anledning att ta hänsyn till FN-beslut, internationell rätt eller grannarna på andra sidan muren. Bosättarna på Västbanken har Gud på sin sida och hjälper till att uppfylla profetiorna. Skulle vi på detta sätt sätta oss över nu gällande lagar och rätt, skulle vi med Bibeln som stöd kunna tillämpa exempelvis månggifte, dödsstraff, slaveri och barnaga. Det står ju om detta i Bibeln och då måste det ju vara Guds vilja. Det är att missbruka Guds ord.
Jag tror på Bibelns profetior men jag tror inte att det är vår uppgift att uppfylla dessa med hjälp av krig och våld. Profetiorna kommer att gå i uppfyllelse i Guds egen tid. Amkoff klipper ut och klistrar in citat nästan uteslutande från Gamla testamentet. Där kan man läsa om fruktansvärda krig med tillspillogivning; där möter man den krigargud som skapat mycket ångest och avståndstagande bland många. Wilfrid Stinnisen skriver, att genom Kristus har Gamla testamentet förvandlats från vatten till vin. Gamla testamentet måste läsas i ljuset av Kristus. Det är i Nya testamentet vi får den rätta bilden av Gud. Genom Kristus visar han oss att Gud är kärlek och villkorslös nåd. Kristus är världens frälsare men också vår förebild. För honom var våldet helt främmande och han visade genom sitt liv, att alla är älskade av Gud och att vi alla har samma värde i hans ögon.
Jag såg ett TV-program, korrespondenterna, häromdagen som handlade om Israel. Där framgick att israelerna är väldigt trötta på krigen. De slukar massor av pengar och energi. Israelerna lever i en ständig spänning och tusentals ungdomar flyr från landet. Längtan efter fred och ro är mycket stor. Man visade också ett basketlag, som bestod av judiska och palestinska ungdomar. Två flickor berättade att de lärt känna varandra och besökt varandras hem. Den judiska flickan hoppades att under den förestående tvååriga militärtjänsten få tjänstgöring vid en checkpoint vid muren mot Västbanken. Hon menade sig ha de rätta förutsättningarna att på ett värdigt sätt kunna bemöta palestinierna som medmänniskor. Flickorna visar på den enda vägen, som kan leda till försoning och fred.
Vi kristna känner på olika sätt, när det gäller konflikten mellan judar och palestinier. Säkert gör vi oss alla skyldiga till överdrifter och låser oss i våra olika positioner. Låt oss alla be om, att den fred och frid, som änglarna sjöng om den första julnatten i Betlehem, skall bli en verklighet.
Larseric Nyberg, kyrkoherde emeritus
