Då och då får jag en inbjudan till ett bröllop, en 40-årsfest eller liknande. Den väldesignade inbjudan avslöjar tillställningens tema och syfte. Någonstans i den praktiska informationen brukar en formulering finnas med som kan låta ungefär så här: Vi älskar barn men just vid det här tillfället ber vi er att inte ta med dem.
Jag vet inte hur många tidningskrönikor och artiklar jag sett och läst de senaste åren på det här temat: barn förpestar tillvaron på kaféer, restauranger, semesterhotellen och så vidare. Låt oss få vara i fred och slippa de jobbiga barnen!
Även om det inte är det direkta budskapet på bröllopsinbjudan är det vad som kommuniceras. Barn anses – uppenbarligen – krångla till festförberedelserna och göra festen mindre trevlig. Min nioårige son tog upp frågan om barns närvaro på fester efter ännu ett barnlöst bröllop nyligen. Han menade att det var förståeligt att utelämna små skrikiga barn, men varför äldre barn? Han har en poäng, barn klumpas ihop till en diffus grupp som man generaliserar kring.
Att diskriminera barn är inget nytt. Från Bibeln vet vi hur lärjungarna försökte hålla barnen borta från Jesus medan han själv sa "låt barnen komma till mig". Men egentligen handlar inte den här texten om de stackars barnen. Det är en större fråga som ligger bakom, den om familjens roll och hur vi delar upp generationerna i Sverige.
Jag tror inte att det blivande brudparet som bjuder in till fest men exkluderar barnen gör det av illvilja, de gör det för att det är så trenden i samhället ser ut. Det kan verka som en liten sak, det är ju bara en fest, men det lär barn och föräldrar att det är bäst för dem att skiljas åt i de flesta sammanhang.
Jag ser att vi som kristna familjer behöver ge ett annat exempel än vad trenden i Sverige säger oss. Bröllop och andra fester är tillfällen för att glädjas tillsammans och de har en viktig symbolisk och undervisande funktion. Att vara med på ett bröllop som barn lär en mycket om Guds tanke med äktenskapet. För övrigt blir det nästan ironiskt att inte vilja ha med barn på bröllop med tanke på att skaffa barn är ett av huvudsyftena med äktenskapet!
Bakom barnexkluderingen ligger också en illa dold självcentrering. Allt måste ju vara perfekt och precis som jag vill när det ska vara fest. Att ha med barn blir rörigt och svårt att kontrollera, men jag skulle vilja påstå att det blir mycket roligare och kreativare. För barn är allting ett äventyr och de lär oss vuxna att njuta av varje tillfälle och ha roligt.
Låt oss omfamna barnen och göra plats för dem på våra fester. Med ganska enkla medel kan man göra så att både vuxna och barn trivs och får ut mycket av festen. Att få vara där tillsammans, över generationsgränserna, är en stark upplevelse av hur Gud har tänkt att släktleden är sammanfogade. Låt oss inte beröva våra barn – och oss vuxna – den rikedomen.
Anders Carlsson,
ledare för Ungdom med Uppgift (UMU) i Linköping och har tillsammans med sin fru fyra barn.
