Michael G Helders från Kurdiska generationen i Sverige vädjade i en debattartikel (Dagen 5/8) om stöd till kurdernas kamp för självbestämmande. Han har helt rätt i att kurderna under lång tid blivit offer för massiva övergrepp från olika regimer i Mellanöstern. Turkiets agerande just nu är ytterst farligt och kan leda till fullskaligt krig.
Det är därför viktigt att Sverige står upp för kurdernas nationella och kulturella rättigheter och protesterar mot det turkiska agerandet. Men samtidigt finns det anledning att Sverige också förhåller sig kritiskt till den kurdiska maktutövningen i det autonoma området i norra Irak och i det så kallade kantonförbundet Rojava i norra Syrien.
Trots att dessa områden inte präglas av samma totala förtryck som till exempel Baathregimerna i Irak och Syrien så är de inte heller de exemplariska demokratier som deras supportrar hävdar. Till exempel har den assyriska minoriteten i dessa områden upplevt politiskt förtryck, utrensning och övertagande av sina egendomar.
Assyrier som kämpar för sina etniska rättigheter och som vågar påtala kurdiskt förtryck löper risken att elimineras. Ett exempel är assyriern Francis Shabo som år 1993 mördades på öppen gata i Erbil i norra Irak efter att han upprepade gånger öppet krävt att assyriska byar som olagligen tagits över av kurder måste återlämnas. Ingen har ställts till svar för detta mord. Ett annat färskt exempel är ledaren inom den lokala assyriska försvarsstyrkan David Jendo som den 22 april i år mördades i Syrien i ett område kontrollerat av den kurdiska YPG-milisen.
Mordet kom efter att han öppet anklagat YPG för plundring av assyriska hem och för att han velat föra en självständig linje. YPG förnekade först inblandning i mordet men tvingades krypa till korset efter att den andra måltavlan, Elias Nasser, mirakulöst överlevt och kunde peka ut mördarna.
I juni 2014 publicerade Human Rights Watch en rapport om brott mot mänskliga rättigheter i Rojava. Rapporten handlar mest om kantonen Yazira i nordöstra Syrien och dokumenterar fall av godtycklig arrestering, misshandel av arresterade, bristfälliga rättsliga processer, ouppklarade mord och försvinnanden samt användning av barn i de militära styrkorna. Rapporten konstaterar att dessa mänskorättsbrott är betydligt mindre flagranta och frekventa än de som kurderna fått utstå av den syriska regimen, men de är ändå allvarliga.
En taktik som kurdiska makthavare använt både i Irak och i Syrien är att skapa assyriska marionettgrupper, som får frikostigt med stöd mot att de sjunger det kurdiska styrets lov. Mer självständiga assyriska grupper blir däremot motverkade och ibland hotade.
Assyrier är en av de folkgrupper i Mellanöstern som drabbats hårdast av Islamiska statens (IS) framfart. Assyrier inom olika försvarsstyrkor bekämpar IS i Mellanöstern med de få resurser de har samtidigt som de motarbetas av kurdiska styrkor och ledare. För att bekämpa IS måste man tillåta alla goda krafter att få stå emot dessa terrorister.
Kurderna får just nu mycket sympati för att de bekämpar Islamiska staten. Det är något kurderna ska ha all erkänsla för. Men vår solidaritet med kurdernas kamp får aldrig vara villkorslös. Vi måste kunna hålla två tankar i huvudet samtidigt: stödja kurderna i deras legitima kamp och kritisera dem när de själva trampar på andras rättigheter.
Mänskliga rättigheter tillhör alla – kurder likaväl som de små minoriteter som är trängda under kurdiskt styre.
