Ofta hörs röster som höjs och manar oss att göra något när det gäller hatet och det vulgära språkbruk som används. Det smutskastas, kränks eller marginaliseras på nätet och i den offentliga debatten och i media.
Vi vet, av erfarenhet, att barn och unga lär av vuxna, både genom hur de gör och hur de talar. Språket har en viktig plats eftersom Bibeln tydligt säger att ”död och liv har tungan i sitt våld” (Ords 18:21). Vi skapar med våra ord. Det är en makt som Gud lagt i vår mun.
I Jakobs brev står det att tungan är en liten lem, men att den kan sätta en hel värld i brand. Det står också att den som tyglar sin tunga och är fullkomlig i sitt tal kan styra sin kropp.
Det innebär ett stort ansvar för dem som är eller vill bli ledare, eftersom man får inflytande och möjlighet att påverka människor. Då är den stora frågan: Åt vilket håll?
Häromdagen hörde jag en känd politiker säga: ”Kick ass” när det gällde terrorgruppen IS. En annan omnämnde sin politiska motståndare som ett ”lik”. I USA säger man att den pågående nomineringenskampanjen är den smutsigaste i USA:s historia.
Vad kan vi då förvänta oss av den unga generationen? Hur kan vi kräva eller förvänta oss att de ska använda ett annat språkbruk när de vuxna som ska företräda länder har ett vulgärt och ovårdat språk?
Den som vaktar sin mun och sin tunga bevarar sitt liv från många svårigheter, står det i Ps 21:23. Ofta binder man sig vid det som man sagt och genom sin tunga stakar man ut sin väg. Som ledare stakar man också ut vägen för många, man blir ett exempel för människor. Jesus är vår verkliga förebild. Bara hos honom finner man Guds ord omsatt och praktiserat, implementerat in i minsta detalj.
Gud har gett varje människa ett val: Välj liv eller död. Tungan har både liv och död i sitt våld. Ord är aldrig neutrala utan bärare av kraft, ond eller god. Ord kan såra, bryta ner, begränsa, förstöra, smutsa ner och så vidare. Vi kan alla göra ett val att använda vår tunga till att ge liv, bygga upp, hela och välsigna.
Paulus skriver en uppmaning till Timoteus att han inte ska låta någon förakta honom för att han är ung. I stället ska han vara en förebild för de troende med sina ord, sina handlingar, i kärlek, trohet och i renhet.
Vi behöver både unga och vuxna som föredömen. Några som reser sig upp och säger ifrån när det behövs, som vägrar att låta sin tunga bära fram hat, elakheter, svordomar och kränkningar. Vi kan med vår tunga sätta världen i brand, men på ett annat sätt än med vrede och hat som drivkraft.
Kärleken är en starkare kraft. Kanske tycker man att det är ett tecken på svaghet om man inte vill använda ett vulgärt språkbruk. Jag tycker att det visar på dignitet, ledarskap och höghet.
Josua och Kaleb hade en ”annan ande” och fick gå med den unga generationen in i löfteslandet. Likaså vägrade Daniel att smutsas ner av Babylons mat och dryck, och han beskrivs som någon som hade en övermåttan hög ande.
Be att Gud sätter en vakt vid din tunga! Han söker ett folk som kan vara bärare av hans Ord, och inte bara är åsiktsmaskiner. Han söker efter söner och döttrar som ska profetera, efter gamla och unga som ska ha drömmar och se syner, och efter tjänare och tjänarinnor som Han kan utgjuta sin Ande över. De ska vara Guds röst här i världen. De ska uppmuntra, uppbygga, trösta, undervisa och förmana, så att ord inte bara blir ord, utan att Guds kraft får förlösas in i en plågad och nedbruten värld där kärleken kallnar.
Linda Bergling, pastor församlingen Arken
