Vid två tillfällen har jag i tidningen Dagen läst kommentarer som inte stämmer, gjorda av representanter för Israel, om Kyrkornas världsråds klimatarbetsgrupps möte i det heliga landet. Eftersom jag var en av två svenskar som deltog i mötet vill jag bidra med några rättelser och också reflektioner över det som hände.
Vid ankomsten till den internationella flygplatsen Ben Gurion utanför Tel Aviv möttes många i vår arbetsgrupp av en nivå av aggression och hotelser från de israeliska myndigheterna som saknar motstycke i Kyrkornas världsråds erfarenhet. Två personer i gruppen hölls kvar i fängelseliknande förhållanden i tre dygn innan de deporterades. Andra fick komma in i landet efter tre till sju timmars intensiva och kränkande förhör, där flera tvingades öppna datorer och avslöja lösenord till e-postprogram. Ytterligare några deporterades direkt vid gränsen.
Kyrkornas världsråds klimatarbetsgrupp, som består av cirka 25 personer från kyrkor i hela världen, möttes till vår årliga samling för att tillsammans dela erfarenheter, föra teologiska samtal och reflektera över hur kyrkornas gemensamma arbete och ansvar bör se ut efter klimatavtalet i Paris.
Tydligen var det hotfullt för den israeliska säkerhetstjänsten!? Att kalla Kyrkornas världsråd för en aktivistgrupp som vill förgöra Israel, som flera deltagare fick höra under förhören, gynnar varken Israel eller det palestinska folket som lider under ockupationen och av klimatförändringarna.
Israels ambassadör Isaac Bachman påstår i sin debattartikel (Dagen 27 maj) att ”Israel har inget som helst emot att Kyrkornas världsråd höll sin klimatkonferens på de palestinska områdena”. Det är ett märkligt påstående med tanke på att många av deltagarna tvingades skriva under ett dokument där man lovade att inte besöka de palestinska områdena, vilket tvingade oss att flytta konferensen.
Ambassadören skriver också att vi som deltagare ljög om syftet med vårt besök. Det här väcker viktiga frågor. Israel betonar gärna att man är den enda demokratin i Mellanöstern. Men i vilken demokrati möts man av aggressiva förhör gällande vem man ska träffa i landet? I vilken demokrati tvingar man, genom sitt agerande, besökare att vara försiktiga och/eller undvika att berätta om vilka representanter för de kristna kyrkorna i området man ska träffa (eller har träffat) i rädsla för att de skall drabbas av repressalier?
Som representanter för kyrkorna i Sverige och andra delar av världen är det självklart att vi vill dela gemenskap och ha dialog med kyrkorna i Israel/Palestina. Att dessa kontakter försvåras och förhindras är ytterst allvarligt. Att misskreditera budbäraren i stället för att bemöta sakfrågor är inte ovanligt. Tyvärr präglas ambassadör Bachmans debattinlägg starkt av detta.
Lennart Renöfält,
deltagare i Kyrkornas världsråds klimatarbetsgrupp, Regional kyrkoledare i Equmeniakyrkan
Fotnot: Israels ambassadör Isaac Bachman har fått möjlighet att replikera på denna debattartikel men har valt att avböja.
Debattredaktionen
