Under flera decennier har det hänt det att jag mött personer som bad om en krona eller mer. Vid enstaka samtal med dem visade det sig ofta att de hade sociala problem eller var alkohol- eller drogmissbrukare.
Mitt råd till dem var att vända sig till en organisation som kunde ge dem stöd och hjälp. De fick nästan aldrig pengar av mig.
Den andra varianten var att unga eller äldre spelade på ett eller flera instrument och rönte ofta en viss uppskattning. Det kunde ibland vara elever som bad om pengar till en skolresa för att besöka ett före detta koncentrationsläger.
I det fallet kunde det även hända att de sålde bröd eller hade loppis. Som regel fick de in ganska mycket pengar.
Den tredje varianten var att exempelvis Frälsningsarmén stod och spelade och bad om pengar till stöd för dem som inte skulle få en trivsam julhelg. I flera fall kunde unga personer tigga om pengar via bössor för ett projekt för medborgare som levde i misär eller råkat ut för en naturkatastrof.
Den fjärde varianten är att posten lämnade brev från till exempel Läkare utan gränser eller någon av cancerfonderna. De ville då att man skulle bli månadsgivare.
Det finns även en femte variant, där barn eller vuxna rear ut vid en viss dag varor som de inte längre behöver.
Den sjätte varianten är att kyrkan varje söndag ber om kollekt till olika behjärtansvärda ändamål. Även andra förbund ordnar liknande insamlingar.
Den sjunde varianten är att medborgare från vissa EU-länder sitter på vissa platser och tigger pengar för sitt och sin familjs levebröd.
Ofta är de från en minoritetsgrupp som är utsatta för myndigheters och andra medborgares övergrepp. De får som regel in 60-80 kronor per dag.
Nu finns de krav på att tiggeri ska förbjudas i lag. En fundering är hur den lagen skall utformas? Vilka sanktioner kommer samhället att redovisa som bestraffning? Ska det till exempel bli förbjudet att ge pengar till barncancerfonden. Eller ska en myndighet finnas för att sanktionera att socialt medvetna medborgare får bistå dem som råkat ut för en naturkatastrof?
Det är inte förbjudet att tänka efter före i politiken.
Ulf Wallin,
socialdemokrat
