Många muslimer konverterar till kristen tro, både i muslimska länder och allt oftare som flyktingar och invandrare, när de kommer till Europa. Migrationsverkets personal misstänker att en del vill bli "kristna" inom citationstecken för att accepteras med sin asylansökan.
Församlingar är däremot beredda att direkt bevilja och även uppmana till dop, för att nyomvända på det sättet ska manifestera sin tro. Många församlingsledare vill först ge grundlig undervisning, för att samtidigt kunna bedöma att beslutet att tillhöra Jesus är genomtänkt.
Det händer också att enskilda kristna, både ledare och församlingsmedlemmar, tvivlar på äktheten hos nyomvända muslimer, när de kommer till den kristna gemenskapen. Kanske den före detta muslimen inte uttrycker sig som han eller hon borde göra som kristen, eller ser ut, eller har beteenden som en kristen förväntas ha som kännetecken.
Det händer även att det kan uppstå personliga motsättningar i relation till vardagliga problem och då har vid några tillfällen misstanken använts, att omvändelsen inte är äkta, att den är falsk.
Vi måste vara medvetna om att det vi upplever i Sverige är en del av en globalt omfattande väckelse då tusentals muslimer över hela världen lämnar islam och söker sig till kristen tro. Det som sker är svar på bön. Jesus uppenbarar sig, det sker påtagliga mirakler, svårt sjuka blir friska. Församlingar bildas av nyomvända muslimer över hela världen.
Om och när en omvändelse från islam ifrågasätts är det viktigt att vara medveten om Koranens ord om hur muslimer ska bedömas när någon överger islam och blir kristen.
Muslimska ledare använder ofta en vers i Koranen som tillämpas på dem som överger islam och inte längre tror på profeten Muhammeds budskap: ”De som kämpar mot Gud (Allah) och Hans Sändebud och vars strävan är att störa ordningen på jorden och sprida sedefördärv skall utan förskoning dödas eller korsfästas eller få hand och fot på motsatta sidor avhuggna eller förvisas från sitt land” (5:33).
Koranens ord om judar och kristna som omvänt sig till islam, men sedan ångrat sig och inte längre vill tro på islam, är att "om de återgår till sin tidigare hållning, grip dem och döda dem, var ni än finner dem" (Sura 4:88-89). I samma "sura" (=kapitel), står det tydligt vilka som åsyftas: "Gud (Allah) förlåter inte den som sätter medhjälpare vid hans sida, men Han förlåter den Han vill hans mindre synder; den som sätter medhjälpare vid Guds (Allahs) sida har drivit synden till dess yttersta gräns" (4:116). Muhammed menar att den som tror att "Gud är Kristus, Marias son" uttalar en hädelse och för sådant gäller dödsstraff.
När en muslim vill bli kristen innebär det för en sådan "konvertit" en stor risk att därmed utsättas för förföljelse och hot om att bli dödad. Därför måste vi ta emot dem, tro på dem och stödja dem. Att ifrågasätta deras ärlighet och stöta bort dem är obarmhärtigt.
Vi måste även respektera dem som enbart av sociala och kulturella skäl, lämnar islam och vill identifiera sig som ”kristna”. Det är en flykt undan våld, en omvändelse från en människosyn som de anser är destruktiv när det gäller mänskliga rättigheter.
Vår bedömning får inte präglas av främlingsfientlighet, självrättfärdighet och personlig småaktighet. En kritisk bedömning får aldrig ske av en enskild pastor eller någon annan enskild person. Ett lärorikt exempel är Apostlagärningarnas 15:e kapitel som handlar om vilka som bejakades i sin omvändelse. Bedömningen måste ske av apostlarna och de äldste tillsammans med hela församlingen! Ingen har mandat att ensam fatta så avgörande beslut.
Stanley Sjöberg
