En viktig fråga inför kyrkovalet var om det är rimligt att de politiska partierna Socialdemokraterna, Centerpartiet och Sverigedemokraterna deltar. Ett exempel som belyser vådan av detta är de pågående förhandlingarna mellan Svenska kyrkans arbetsgivarorganisation och Kyrkans akademikerförbund (KyrkA).
Prästerna är åtminstone i vårt stift relativt välavlönade men är hårt drabbade av dåliga arbetsvillkor vilket yttrar sig i utmattningsdepressioner och utbrändhet – bland de värst drabbade yrkeskategorierna. Nu vill arbetsgivarorganisationen i hårda förhandlingar ytterligare försämra arbetsvillkoren, införa sjudagarsvecka flera veckor i följd, och räkna ledighet på helgdagar (ej söndagar) som arbetstid vilket motsvarar 15 fridagar.
Arbetsgivarorganisationen domineras av de största nomineringsgrupperna. Ordförande, som är den som representerar arbetsgivaren i förhandlingarna, är socialdemokraten Jösta Claesson.
Det märkliga är att S som enda parti (enligt egen utsago) hade arbetsmiljö som viktig fråga inför kyrkovalet (i stället för till exempel att förkunna evangeliet om Jesus Kristus). Nu vill man ytterligare försämra prästernas arbetsvillkor. Det lär inte underlätta rekryteringen av fler präster, ett svårt problem för Svenska kyrkan, vilket även det försämrar prästernas arbetssituation.
Fackförbundet Kyrkans akademikerförbund har tidigare slagit larm om att Sveriges farligaste yrke finns i Svenska kyrkan. Socialdemokraternas gruppledare i kyrkomötet Jesper Eneroth påstår att politiska partier tillför kyrkan kompetens. Jag vill med anledning av socialdemokraten Jösta Claessons sätt att driva årets löneförhandlingar ifrågasätta detta.
Per Sundin,
Själevad
