Teologifrukost på ett kafé i centrala Lidköping, inte långt från den plats där Lewi Petrus predikade i unga år. Pastor, präst och frälsningsofficer möts. På bordet ligger Joel Halldorfs nya bok "Gud: återkomsten.
Under samtalet närmar vi oss frågan om hur det står till med kunskapen om den kristna tron i våra led. Intressant är att vi funderar över tanken om kunskap, eftersom tro också handlar om känsla, efterföljelse och daglig andlig rytm med mera. Men nu är det så sedan lång tid tillbaka i vår kontext, att tro till stor del handlar om det kognitiva, vad vi vet och förstår om vår tro.
Frågan om kunskap dröjer sig kvar hos mig. Vi kanske inte längre kan kallas "läsare" även om den akademiska nivån och läsandet för övrigt är högt inom den kristna kyrkan i Sverige. Med läsare menar jag en läsning med fokus på Bibeln och litteratur som förklarar och befäster den kristna tron.
Frågan djupnar inom mig. Hur skulle vi ”vanliga” kristna klara av ett vasst ifrågasättande av vår tro, dess grundfundament och sanningsanspråk? Kan vi ens begripligt förklara det för vår tro så avgörande begreppet försoning och då i en tid som möjligen saknar språk- och förståelsemässig grund för ett sådant påstående.
Många av oss har en obegränsad tillgång till predikningar och undervisning och vi kan "kyrksurfa" bäst vi önskar. Men, fastnar någonting? Blir något bevarat, ens hos en person med ambition att följa och komma ihåg? Att jag blir tillfälligt peppad är det ingen tvekan om, men vad sker på sikt med mig? Självklart handlar frågan grundläggande om vilka personligheter vi är, hur vi fungerar i vår förmåga att ta till oss ett budskap osv.
Nej, detta är inte en grinig pastors bittra betraktelse, i stället är det en herdes bekymmer över tillståndet med maten som Guds får och lamm ska äta. Eller rättare sagt hur den äts, bearbetas och blir en del av den enskilda människans liv och förståelse.
Som vanlig föda bygger en kropp och ger energi för dagen och livet, behöver varje efterföljare till Jesus äta bra andlig föda och smälta kosten så att den blir till nytta. Frågan jag har är varje sund förälders fråga: Ni äter väl ordentligt? Det är en avgörande fråga för de tidiga författarna i Nya testamentet och det är en lika viktig fråga för oss.
Kosten behöver vara blandad och varierad, en andlig kostcirkel med en bred inblandning av olika traditioner, perspektiv och erfarenheter, men också med inslag av den senaste forskningen ger möjlighet till god andlig matsmältning. Just detta att våga närma sig vetenskap på olika områden som troende, utan att skymma sikten med religiösa skygglappar ger vidgade perspektiv. Vi som kallar oss troende lever redan varje dag med vetenskapens landvinningar i våra arbeten och liv och behöver inte klyva tillvaron där vi delar upp livet i tro och vetande. Mer som det Paulus säger till Korintierna när de håller på att dela upp tillvaron och den nya kristna kyrkan i fraktioner, ”allt tillhör er”. Jag tror att en teologi och praxis i en kreativ rörelse och utveckling, utan att göra avkall på en grundläggande förståelse av den kristna tron, kan hantera vår tids utmaningar bäst. Som för Korintierna.
Jag tror nämligen att en god andlig matsmältning gör oss mer öppna för världen omkring oss och mindre ängsliga. Inte då världen som ett system utan som vår omvärld, den kontext som omger oss. Den värld som Gud älskar och som Gud själv beskriver som god. En god andlig matsmältning gör oss trygga i vad vi tror på och hur vi kan leva som fria människor i vår egen tid.
En god andlig matsmältning, tror jag, behöver lägga ifrån sig andlig snabbmat med jakt på nya kickar och i stället låta det som hörs och läses få sjunka in, ta tids- och platsmässiga anspråk i våra liv. Inte så trendigt i en tid präglad av ett visst antal tangentnedslag och ”själslig yt-andning”. Detta inte sagt som en kommentar om någon typ av predikokonst. Det handlar i stället om oss som mottagare, vad vi gör med det vi äter med våra öron och ögon. Hur snabbt kan man glömma en söndagspredikan? Tar det en kvart, eller finns den åtminstone kvar till måndagen?
Här blir samtalet om tro med andra som är troende och berättandet för den som vill veta något om vår tro, farbara vägar till en god andlig digestion. För precis som med vanlig mat och den energi som den ger så behöver vi omsätta den energi som predikandet och läsandet ger. Risken finns att vi annars blir andligt överviktiga och lättare drar på oss själsliga välfärdssjukdomar. Om vår andliga mathushållning inte är god blir resultatet en skör kyrkokropp i Sverige.
Krister Liljegren, pastor Lidköpings missionsförsamling
