Gitten Öholm skriver i Dagen den 15 augusti att "teman om Jesu ankomst och om Israel tycks ha försvunnit från våra gudstjänster". Hon är bekymrad över detta och skriver: "att berätta om att Jesus ska komma tillbaka tror jag skulle ge fler mirakulösa ringar på vattnet".
Jag är så gammal att jag har varit med när det var ganska vanligt med dessa ”teman” i gudstjänsterna. Om det gav mycket positivt resultat har jag svårt att utvärdera. Det jag däremot kan konstatera är att det många gånger var känslomässigt styrt och ganska spekulativt. Exempelvis sommaren 1967 var jag med i ett sammanhang där pingstpredikanter jublade över Israels krigslycka. De var övertygade om att det nu var det bara dagar eller några veckor innan Jesus kommer tillbaka.
Vid flera tillfällen har jag upplevt att predikan om Jesu snara återkomst skapat en "neurotisk" atmosfär av fruktan och passiv avvaktan i stället för glädje och inspirerande aktivitet. Fortfarande är det väl så att vi vet varken tid eller stund för hans återkomst. Det blir mer av gissningar i en dunkel spegelbild. Förkunnelsen blir gärna sådant "som kliar folk i öronen".
För mig är det inte speciellt intressant eller viktigt om Jesus kommer i år, nästa år eller om 1000 år. Det som är viktigt är att vi ska vara goda förvaltare, goda tjänare, goda medarbetare. Detta förkunnas ju ganska ofta i våra gudstjänster. Detta är också vår uppgift, varje dag hela livet. Då spelar det ju inte så stor roll när vår Herre kommer tillbaka. Han är ju redan här! Någon har sagt att ”om du inte kan se Kristus i de människor du möter, är det inte lönt att du letar någon annanstans”. Jesus är med oss här och nu, alla dagar. Vi har en viktig uppgift här under var stund på jorden. Detta är för mig betydligt intressantare att förkunna om. Sedan blir det spännande att se hur slutet blir.
Rolf Wessman
Viebäck
