När pusselbitarna läggs för att se vad som hände i Knutby är det viktigt att en bit inte får tappas bort om det som hänt ska bli begripligt.
Extrema rörelser riktar ofta in sig på brister, som kan finnas i ett samhälle. Det ger sådana rörelser ett existensberättigande. På liknande sätt kan extrema människor, maktmänniskor, rikta in sig på eventuella glipor och brister som kan finnas i en kristen miljö.
För några år sedan skrev den kände retreatledaren och själavårdaren Edin Lövås boken "Den farliga maktmänniskan". Efter många år som kristen ledare och med erfarenhet av skiftande kristna sammanhang kände sig Edin Lövås förpliktad att höja ett varningens finger inför en kategori av människor som gärna söker sig till kristna miljöer och som han kallar maktmänniskor.
I de kristna sammanhangen kan dessa lättast utöva sin makt. Förutom en stor portion av godtrogenhet har kristna lärt sig att tyda och tolka allt till det bästa, vilket när det gäller maktmänniskor är livsfarligt. Dessa, som likt parasiter, lever på andras godhet och godtrogenhet. Sådana människor måste avslöjas och desarmeras.
Läs mer Peter Gembäck: Knutby behöver en fristående kommission
Den maktsjuka människan kan liknas vid bilen, som blivit skev i ramen genom krockskada och som trots alla riktningsförsök går snett. Maktmänniskor kan vara både intelligenta och charmerande och dessutom karismatiska vilket, åtminstone till att börja med, kan göra det svårare att genomskåda dem. Här krävs både erfarenhet och en förmåga till urskiljning – Bibeln talar om förmågan att skilja mellan ”olika andar” (1 Kor 12:10).
Ett typiskt kännetecken för dessa maktmänniskor är att skuldbeläggning är deras främsta vapen och att fruktan alltid följer i deras spår.
Jag tror att människor som insjuknat i maktsjukan skapar sjuka miljöer. Jag tror att en dålig teologi ofta hör samman med en dålig psykologi. Vår psykologi bestämmer vår teologi. Man ser som man är! Behovet att sedan via sin ideologi (teologi) maskera och legitimera sitt omättliga maktanspråk och sin revanschistiska livssyn grundad i barnets erfarenhet av tidiga kränkningar och avvisningar gör ur det perspektivet deras beteenden mer begripligt. Den psykologiska termen i samman-hanget är personlighetsstörning.
En som tidigare delgett sina erfarenheter av att leva i en kristen sekt är Margaretha Sturesson, som i sin bok ”Om det så skulle kosta mig livet” självutlämnande beskriver de många årens upplevelser av övergrepp i en sekt med kristna förtecken.
Även om vi utifrån den kristna tron erbjuder frälsning till alla – "Vem som helst kan bli frälst" som det heter i sången – ska inte vem som helst uppträda som ledare. Detta är definitivt en av de lärdomar vi kan dra av erfarenheterna från Knutby!
Redan i den teologiska utbildningen borde man införa ett obligatoriskt moment av persongenomgång (egenterapi) likt den som finns i psyko-terapeututbildningen. Därmed skulle man kunna förhindra att fel personer avskiljs/ordineras för församlingstjänst.
Per-Gustaf Eriksson, teolog och beteendevetare.
