28 januari 2021

En tidning på kristen grund



Debatt

Ofattbart att folkhögskola bjöd in främlingsfientlig biskop

Märkligt att man bland alla världens katolska biskopar väljer att inbjuda just denne biskop, skriver Madeleine Fredell och Irène Nordgren.

Katolska kyrkan i världen präglas allt mer av polarisering mellan reformsträvande katoliker i Andra Vatikankonciliets anda (1962–1965) och förkonciliära traditionalister som idogt gör vad de kan för att vrida klockan tillbaka.

Den 19–21 november inbjöd Sankta Elisabets folkhögskola till “Kulturdagarna 2020” i samarbete med Kristus Konungens katolska församling i Göteborg. Biskop Anders Arborelius firade mässa och höll föredrag utifrån temat “Var inte rädda!”. Det anmärkningsvärda och högst förbryllande är dock att också en annan biskop inbjudits att – via länk – tala utifrån samma tema, nämligen hjälpbiskop Athanasius Schneider från Astana i Kazakstan. Förutom att hjälpbiskop Schneider är en stor motståndare till påve Franciskus är han också en person som profilerat sig för främlingsfientlighet och “vi-och-dom-tänkande”.

Med tanke på att Sankta Elisabets folkhögskola på sin hemsida framhåller att de bland annat “arbetar tillsammans mot främlingsfientlighet” är det märkligt att man bland alla världens katolska biskopar väljer att inbjuda just denne biskop.

Under sitt föredrag på Kulturdagarna var dessa värderingar naturligtvis inget som Athanasius Schneider valde att blotta. Nej, Schneider valde att fokusera på liturgifrågor – som han visste skulle kamma hem poäng hos “traditionalisternas” vurm för den så kallade “gamla” mässans liturgiskt utstuderade handlingar och utförande – något Schneider talade sig varm för. Däremot framkom hans inställning till invandring tydligt när han i svar på en fråga från deltagarna talade om en “iscensatt invandring av muslimer till kristna länder” och fick det att låta som ett hot mot vår kontinent. Judar och muslimer har alltid funnits på den europeiska kontinenten.

Schneider motsätter sig offentligt och utan omsvep allt det Franciskus vill stå för.

—  Madeleine Fredell & Irène Nordgren

Det är med denna bakgrund man ska förstå hjälpbiskop Schneiders kritik av påve Franciskus. Påven har tagit tydlig ställning i linje med Andra Vatikankonciliets motto Aggiornamento (uppdatering) och dess “Deklaration om kyrkans relation till icke-kristna religioner” – Nostra Aetate. Katolska kyrkan har blivit känd för sin aktiva religionsdialog sedan konciliet, inte minst med företrädare för islam.

Påve Franciskus har också anordnat två familjesynoder och i anslutning skrivit dokumentet “Kärlekens glädje” (Amoris Laetitia). Som första icke-europeiske påve i modern tid har Franciskus vänt blicken mot andra världsdelar och 2019 inbjöd han till en biskopssynod om kyrkans pastorala utmaningar i Amazonas – Amazonsynoden – efter vilken han skrev “Kära Amazonas” (Querida Amazonia).

Allt detta har givit den nu sittande påven brutal och fientlig kritik från hårdföra traditionalister varav Athanasius Schneider räknas som en av de främsta. Schneider motsätter sig offentligt och utan omsvep allt det Franciskus vill stå för. Schneider är bland annat känd anhängare av ersättningsteologi – “Det finns bara ett Förbund med Gud, inte två: det Gamla förbundet övergick i det Nya Förbundet” – en farlig grogrund för antisemitism. Schneider har också motsatt sig att muslimer kan kallas för “Guds barn” utifrån Franciskus uttalande att “alla människor är Guds barn.” “Dessa påvens ord går emot Gud själv och Guds ord”, menar Schneider.

Athanasius Schneider har också raljerat över Franciskus pastorala hållning i frågor kring synen på homosexuella, frånskilda och omgiftas möjlighet att få gå till kommunion och Franciskus positiva hållning till andra kristna kyrkor och samfund.

Mot bakgrund av allt detta – samt att Katolska kyrkan är medlem i Sveriges kristna råd och där representeras av bland annat biskop Anders Arborelius som sitter i dess styrelse och presidium – är det för flera av oss katoliker ofattbart att Athanasius Schneider inbjudits som talare till ett katolskt kulturarrangemang. Tilläggas kan att hjälpbiskop Schneider har allierat sig med ärkebiskop Carlo Maria Viganò – vår tids “motpåve” – som förorsakat stor skada i katolska kyrkans diplomatiska arbete och dessutom anmodat påve Franciskus att avgå.


Fler artiklar från Debatt