I början av 1800-talet var vårt land enormt skadat av de många och långa krigen, i flera hundra år tillbaka i tiden. Folket levde i djup misär, smuts och sjukdomar, fattigdom och svält, spritmissbruk och arbetslöshet som tillsammans hotade att leda landet till en tragisk undergång. Riksdag, kung och regering var ganska handlingsförlamade av oenighet och bråk om allt möjligt.
I detta läge kom folket underfund med att det måste ta saken i egna händer. Flera historieforskare menar att den svenska demokratin föddes sent en septemberkväll i Halland 1848. Det var då fem kristna lät döpa sig som vuxna efter att de läst Bibeln och kommit till tro på Gud. Detta var förbjudet denna tid och några blev straffade med landsförvisning, några med fängelse. De fick beteckningen baptister, en rörelse som redan fanns i andra länder. De började sedan bilda församlingar där alla medlemmar, även kvinnor, fick vara med och utforma verksamheten och varje person hade en röst.
Detta blev starten på frikyrkans framväxt i vårt land, en folkrörelse som fick mycket stor betydelse för en fantastisk förändring i landet. Lite senare kom ytterligare två mycket stora och viktiga folkrörelser i gång, nämligen Nykterhetsrörelsen och Arbetarrörelsen.
De två sistnämnda kunde då använda den demokratimodell som skapats i frikyrkoförsamlingarna för att engagera en mycket stor del av befolkningen. På detta sätt drev de både regeringen, riksdagen, kungen och kyrkan framför sig till reformer som blev till stor framgång.
Minst en helt ny rörelse behövs, enligt min mening, och det är människor som kan vända den oerhört farliga väg som mänskligheten är inne på när det gäller naturen, miljön och klimatet.
— Bengt Mattsson
Situationen i Sverige i dag har vissa likheter med första delen av 1800-talet. I dag är det problem av helt annat slag men ändå så allvarliga ingen vet riktigt vad som är lösningen. Våld och kriminalitet, psykisk ohälsa, mycket allvarliga hot mot miljön och våra livsbetingelser med mera. Dessutom en regering och riksdag som inte kan samarbeta för folkets bästa. För många av de främsta politikerna har politiken blivit ett personligt (lönsamt) karriärprojekt bortkopplat från verkligheten.
Jag är övertygad om vi behöver nya mycket aktiva folkrörelser för att lösa vår tids problem. Det är kanske möjligt att blåsa liv i de tre som uppstod på 1800-talet. Stora delar av frikyrkan har tappat bort kraften att förvandla samhället. Nykterhetsrörelsen finns kvar men alldeles för få som bryr sig trots att alkoholskadorna är enorma. Arbetarrörelsen (fackföreningarna) har liksom politiken blivit en lönsam karriärväg för några få
I besvikelse över detta har många “arbetare” vänt sig till Sverigedemokraterna trots deras värderingar som helt strider mot vad den genuina arbetarrörelsen står för.
[ "Jag skämdes över att vara frikyrklig" ]
Minst en helt ny rörelse behövs, enligt min mening, och det är människor som kan vända den oerhört farliga väg som mänskligheten är inne på när det gäller naturen, miljön och klimatet. En förkrossande majoritet av forskare och vetenskapsmän säger att vi är på väg mot en stor katastrof. Trots detta är det inte många i riksdagen som har modet och viljan att göra något radikalt som eventuellt kan rädda oss.
Riksdag och regering måste naturligtvis finnas kvar men det är vi “vanliga” människor som måste driva dem till att göra det som är nödvändigt, ungefär som folket gjorde på 1800-talet. Precis som på tiden så kanske civil olydnad blir nödvändigt, trots hot om någon typ av landsförvisning.
