Dags att bli klimatrealister

Martin Kroon kritiserar oss för att vara ”klimat­alarmister” (17/10). Om Kroon vill sätta ett epitet på oss, vill vi be honom använda begreppet­ klimatrealister. De ledande forskarna och världs­samfundet är överens om att människans påverkan på miljö och klimat i dag är negativ. Det som forskarna är oense om är inte om detta får konsekvenser utan om hur stora konsekvenserna är och hur snabbt det kommer att gå.

Vi tror att vi varken behöver vara alarmister eller skeptiker, utan snarare realister. Som klimatrealister vill vi erkänna utmaningarna och agera utan att för den skull drabbas av varken panik eller skepticism.

Vi kan inte längre blunda för att vår livsstil i nord/väst påverkar klimatet och miljön negativt. Det är en sanning som kan innebära smärtsamma insikter om våra egna liv och vårt förhållande både till den skapelse som Gud har gett oss som gåva att förvalta och till våra medmänniskor som vi är kallade att älska.

När vi läser Kroons två repliker är det svårt att bortse från det eurocentriska perspektiv som han representerar. Kroon hävdar bland annat att FN:s numerära förut­sägelser kring klimat- och miljöflyktingar är rena spekulationer och att vi har fel när vi menar att människor redan nu drabbas av klimatförändringarna. Som Johannes Widlund så väl påpekar (25/10) visar Kroons repliker att han läser FN:s olika rapporter mycket selektivt. Vid några tillfällen söker han stöd i dessa för att nästa stund förkasta desamma för att vara spekulativa. Det är tydligt att FN tillsammans med EU är överens om att klimatet påverkar levnadsvillkoren för människor och bland annat tvingar människor till migration.

IPCC samlar omfattande relevant forskning för att granska och sammanfatta den. De kommer på så vis fram till slutsatser och rekommendationer för världens beslutsfattare. Det är viktigt att förhålla sig kritisk till IPCC, men med tanke på att de inte lägger fram sin egen forskning utan sammanfattar den rådande bör den som ifrågasätter deras rapporter kunna komma med goda anledningar och förankrad forskning för att göra så.

Kroon vill mana till återhållsamhet och lugn i klimatfrågan, vilket vi tolkar som om Kroon menar att vi inte behöver ta ansvar för de negativa klimat-och miljöförändringar som sker.

Huvudpoängen i vår artikel (2/10) var att framhålla hur klimat- och miljöproblemen drabbar de fattigaste i världen och att vi som kristna behöver agera för dessa människors skull!

Vi vill ge Kroon rätt när han menar att siffror rörande antalet klimatflyktingar är spekulativa. Det är sant. Det är omöjligt att helt och fullt förutse hur många flyktingar som det kommer handla om i framtiden. Vi vet inte vilka åtgärder som kommer att införas, hur klimatförändringarna verkligen kommer att slå eller vilken förmåga vi har att kunna ställa om till de nya förutsättningarna. Men, återigen, att de slår – det vet vi (se exempelvis rapporter från Röda korset, IDMC, UNHCR och UNFCCC). Därför uppmanade vi till att vi som kyrka ska bidra till katastrofberedskap och fattigdomsbekämpning så att vi kan ställa om till de nya förutsättningar som klimatförändringarna kommer tvinga fram och som redan har visat sig på flera platser.

I vårt arbete i Asien möter vi ständigt människor som tvingas leva under nya förutsättningar. Klimat- och miljöförändringar har redan nu lett till en ökad havsnivå som påverkar odlingsmöjligheterna i södra Bangladesh. Avskogning i Mongoliet eller i Nepal leder till ökenutbredning, sämre luft och jordskred. Människor tvingas lämna sina hem för att söka arbete och boende på nya platser, vilket också skapar sårbarhet för exploatering och människohandel.

Cecilia Linds replik (5/11) är ett exempel som visar på att vi behöver en djupare teologisk förståelse kring skapelsen, lärjungaskap och eskatologi. Att ställa det skapade mot mänskligheten eller det fysiska mot det andliga är en uppdelning som vi menar är obiblisk. Att vi som kyrka enbart ska fokusera på människors själar är en förnekelse av Guds skapelse, som i slutänden också är en förnekelse av den kroppsliga uppståndelsen.

En uppdelning mellan det skapade och människan förnekar den relation som Gud redan i skapelsen la ned mellan Adam och jorden, men som först i syndafallet brast. Människan är skapad till Guds avbild, men skapelsen är ”rummet” där människor förkroppsligar sin likhet med Kristus och samtidigt ärar Gud. Att vårda skapelsen, motverka negativa klimat- och miljöförändringar och mänskligt lidande är därför en del i vårt lärjungaskap.

Linnea Åberg, regionledare EFK Asien

Sofia Jonsson, programkoordinator Mot människohandel EFK Asien