Dags att vidga dina vyer, Lars Adaktusson!

I Yanoun, där jag befinner mig, skulle Adaktusson utan tvekan få möta en annan verklighet, skriver Carl Bradshaw, följeslagare

Tack för att du har registrerat dig!

Du kan nu läsa ytterligare 10 gratisartiklar på Dagen.se.

Det är lätt att hitta enkla sanningar från ett elfenbetstorn när man slipper beblanda sig med sakförhållanden på markplan. Sedan årets utrikespolitiska deklaration i riksdagen har Lars Adaktusson (KD) gång på gång hävdat att Följeslagarprogrammet, vars syfte är att genom internationell närvaro på Västbanken bidra till att minska våld och främja respekten för folkrätten, ger en  ”... skev och osann bild av verkligheten i Israel.” Adaktussons pondus bakom uttalandet ger intryck av att han har god kännedom om vad som försiggår på plats i Israel-Palestina.

I sin text refererar Adaktusson till sin egen kontroversielle riksdagskollega Tuve Skånberg (KD), samt till en artikel av Cordelia Edvardson full med faktafel. Han redogör inte för sina egna empiriska erfarenheter från regionen. Från sin stol i riksdagens kammare påstår Adaktusson att han besitter en högre grad av insikt gällande ”verkligheten” i Israel-Palestina jämfört med följeslagare som lever med palestinier och israeler på daglig basis. Det är inte bara märkligt utan nedlåtande mot alla de följeslagare som aktivt rest till en konfliktzon och utsätter sig för risk.

Läs mer | Lars Adaktusson: Skev och osann bild av verkligheten i Israel

 

Lars Adaktusson understryker de geopolitiska hot Israel står inför och pekar ut politiska aktörer som förespråkar en djupt rotad antisemitism. Dessa i sak mycket relevanta iakttagelser måste särskiljas från vad vi följeslagare bevittnar på daglig basis, nämligen hur bosättare gör räder in i palestinska byar och misshandlar palestinska herdar på deras egen mark, samt hur soldater arresterar barn på måfå eller förhindrar dem att gå till skolan. I stället för att förlita sig på sekundärkällor och presentera dem som ”verklighet” borde Adaktusson komma och besöka Yanoun, där jag befinner mig. Här kommer han utan tvekan att få möta en annan verklighet. Vi tar regelbundet emot delegationer med människor som vill vidga sina vyer.

Jag kom till Israel för första gången som åttaåring. Sedan dess har jag rest tillbaka sammanlagt sju gånger. Jag har arbetat på en kibbutz i Negevöknen och studerat på Hebrew University of Jersualem. Jag har flertalet goda familjevänner i Israel. Vissa av dem deltog i krigen 1948 och 1967. Andra var i Libanon 1982. De allra flesta fördömer Israels handlingar på Västbanken. Orsaken till att jag sökt mig till Följeslagarprogrammet är att jag vill bidra till att förhindra de makropolitiska mekanismer som urholkar Israels legitimitet som demokratisk stat. Men detta är enbart möjligt om ockupationen upphör. I Israel möter jag många som tror på dialog. Men alltför få. Bilden av palestinier som extremister är stark. På motsvarande sätt ser många palestinier israeler som våldsamma fundamentalister. Den typ av skyttegravsargumentation som Adaktusson använder sig av ökar klyftorna och är i slutändan kontraproduktivt för båda parter.

Läs mer | Jennifer Hegarty: Därför hoppade jag av som följeslagare

 

I fjol befann jag mig i Dohuk i irakiska Kurdistan. Yazidier på plats talade om Adaktusson, svensken som stred för deras folk i Bryssel. Det är med besvikelse jag inser att en riksdagspolitiker, före detta EU-parlamentariker och erfaren journalist som ofta driver relevanta utrikespolitika frågor, väljer att förminska de folkrättsliga brott som palestinier på Västbanken utsätts för, vilket i slutändan lika mycket är ett hån mot de israeler som eftersträvar rättvis fred. Om Adaktusson verkligen vill Israels bästa bör han våga kritisera vad som nu försiggår och stödja de israeliska initiativ och grupper som faktiskt vill se ett slut på ockupationen. En sann israelvän fördömer ockupationen och står upp för folkrätten.

Välkommen hit Lars!

Carl Bradshaw, följeslagare

Rösta!

Håller du med debattören?

Ja
Nej
Vet inte

Visa resultat

  • Ja (0%)
  • Nej (0%)
  • Vet inte (0%)

0 röster

Detta är en debattartikel av en eller flera externa skribenter, som själva svarar för de åsikter som framförs. Dagen värnar en fri och öppen debatt. Tidningens linje framförs på ledarsidan.
Premium Debatt om religionsfrihet och diskriminering - var går gränsen, under Dala Pride 2019 i Falun. Från vänster: Joakim Storck (C), kommunalråd i Falun, Gull Törnegren religionsvetare och etiker från Högskolan i Dalarna, Öyvind Tholvsen, pastor i Lugnetkyrkan och Christina Eriksson, kyrkoherde i Svenska kyrkan, Falu pastorat.
Foto: Thomas Österberg
Foto: Thomas Österberg