Debatt

Debatt: Ny strategi ska säkra att pingströrelsen blir samfund

Det står allmer klart att den strid som pågår om organisation av den svenska pingströrelsen blir avgörande för församlingarnas självständighet. Stora värden står på spel när friheten begränsas.Nya upplysningar är:1. Redogörelse i Nya Dagen där Sten-Gunnar Hedin rapporterar om förskjutning i bildandet av pingstsamfund.2. Nytt förslag till stadgar för 'Riksföreningen pingst', utsänt till pingstförsamlingarna.3. Brev från Hedin och Ardenfors infört i pingst.nu.Dessa offentliga utspel gör det nödvändigt med en offentlig kommentar.Rådslagen som hållits runt om i landet har givit 'entydig uppmaning att fortsätta arbetet med att finna en form för samverkan mellan församlingarna som bättre tar till vara resurserna', skriver Hedin och Ardenfors. Men 'uppmaningarna' var väl knappast så entydiga. Från mötet i Eskilstuna har det till exempel rapporterats att företrädare för samfundstanken mycket bryskt tillrättavisade dem som fortfarande vågade hävda den ståndpunkt som alltid har varit rådande som 'den sunda läran' inom svenska pingströrelsen.Det verkliga intresset för en paraplyorganisation över pingstförsamlingarna är också minimalt. Jag deltog själv i våras i vårt administrationsmöte i Filadelfiaförsamlingen i Stockholm, där samfundsfrågan var utlyst för samtal. Av en församling på 7 000 medlemmar kom 120 personer. Det vill säga att 1,8 procent av församlingens medlemmar visade intresse för saken. Detta trots att just denna församlings föreståndare är en av de ivrigaste pådrivarna för samfundstanken. Två procent av medlemsantalet var också nyligen närvarande i en annan av de stora församlingarna, där ärendet var utlyst. Kan man tänka sig en tydligare signal om ett förlamande ointresse?Ingen har ju heller påvisat något som helst behov av en paraplyorganisation över församlingarna. Tvärtom, i snart hundra år har den icke organiserade pingströrelsen visat sig överlägsen de system som samfunden har.Det tycks vara så att det motstånd som samfundstanken fick, tvingade 'arkitekterna' bakom projektet att byta strategi för att genomdriva sina idéer. Man föreslår nu att låta bilda en ideell förening och bemyndiga den att vid lämplig tidpunkt sjösätta ett kyrkosamfund. Genom detta grepp kommer man ifrån principdebatten samfund kontra fria församlingar.Målet synes vara att genomföra projektet i två steg. Det är mycket skickligt uträknat. Man är ju garanterad genomförandet av kyrkosamfund när man väl har upprättat den så kallade ideella föreningen. Då är det nämligen endast medlemmarna av denna förening som har rösträtt i ärendet.Det är en häpnadsväckande plan för att till varje pris få till ett samfund. Planen är till och med inarbetad i förslaget till stadgar för 'Riksföreningen Pingst', som får till uppdrag att leda och samordna all gemensam verksamhet. Stadgarna säger:'Pingst är en ideell förening... Pingsts högsta beslutande organ är årsmötet, kallat Rådslaget... Pingst kan genom beslut av Rådslaget eller av styrelsen, efter Rådslagets bemyndigande, registreras som ett trossamfund... Antagande och uteslutning av medlem beslutas av Rådslaget eller av styrelsen, efter Rådslagets bemyndigande... Vid begärd sluten votering gäller medlemstalet i medlemsförsamlingen...'De församlingar som röstar ja till 'Riksföreningen Pingst' har alltså givit denna ideella förening bemyndigande att registrera den svenska pingströrelsen som ett kyrkosamfund. Och dessa församlingar blir, utan att själva ha tagit något initiativ härtill, anslutna till detta samfund, och det kommer att förväntas av dem att bära sin del av de betydande kostnader som kansli och en stor centraladministration kräver. Man accepterar också föreningens myndighet att inte bara anta nya medlemsförsamlingar utan också att utesluta medlemsförsamlingar som inte underordnar sig.Registrering som samfund är i sig en ganska allvarlig sak. Särskilt blir detta betänkligt när det skapar splittring i församlingar och i en kristen folkrörelse. Men verkligt ödesdigert blir det när man ser det maktsystem man bygger upp med hjälp av denna registrering. Här etablerar man en obiblisk institution som har myndighet att ta in eller utesluta församlingar - just detta som Lewi Pethrus ansåg vara den avgörande skillnaden mellan en fri kristen rörelse och ett kyrkosamfund.De personer som leder och representerar en sådan institution, får en nästan ofantlig maktställning. Detta är inte bara något som hör framtiden till. Redan nu, i etableringsfasen, har man börjat praktisera och fastställa detta system vid utarbetandet av förslag till stadgar för 'Riksföreningen Pingst'. Dessa stadgar befäster de större församlingarnas makt, samtidigt som man märkvärdigt nog påstår att man tillvaratar de mindre församlingarnas möjlighet till inflytande. I verkligheten är det så att några få av de stora församlingarna genom att kräva sluten votering kan, om de vill, diktera beslutet i varje fråga.En äldre, mycket respekterad predikant i pingströrelsen frågade: 'Vad gör man med oss som inte stöder organisationsmodellen? Ska vi uteslutas ur församlingarna?' Tänk på vilken smärta det ligger i en sådan fråga. Efter att ha använt sitt liv till att bygga upp fria, bibliska församlingar inom pingströrelsen, riskerar man på gamla dagar att bli andligt hemlös. Varje samvetsgrann kristen måste väl inse att ett sådant uppträdande gentemot dessa som grundat och byggt upp församlingarna är ett fruktansvärt svek mot det andliga broderskapet. Är det sådant delar av vår predikantkår vill göra sig skyldig till gentemot sina kolleger?Samma kan gälla hela församlingar. Om till exempel en församling har tillhört pingströrelsen ända från början av förra århundradet, kan denna församling för framtiden inte ha någon rättighet att ta del i gemensamma beslut och arbetsuppgifter om den inte går in i 'Riksföreningen Pingst'. I praktiken är församlingen exkluderad från pingströrelsen. En 'ideell förening' har i praktiken uteslutit en Guds församling från den andliga gemenskapen.Låt mig igen fråga: Vill våra församlingar verkligen ta ansvar för sådant och göra sig skyldiga till denna splittring? Jag kan inte tro det. SVERRE LARSSONNya Dagen 2000:11:15

Fler artiklar för dig