Debatt

Emmanuel Bäckryd: Går kristen tro och partipolitik ihop?

Vi kristna har viktigare saker att göra.

När Alf Svensson (KD) var statsråd i början på 1990-talet besökte han vid ett tillfälle Filadelfiakyrkan i Linköping. Gudstjänstlokalen var fullsatt, och jag minns att jag som 20-åring intogs av en påtaglig känsla av självklarhet: Det här var vårt parti.

Detta minne illustrerar den komplexa och problematiska relationen mellan kristdemokratin och dess traditionella väljarbas, frikyrkan. Under ytan finns också den svåra och mer allmänna frågan om hur kristna politiker oavsett partibeteckning ska kunna navigera med integritet i det politiska landskapet.

Det största problemet för kristna politiker i allmänhet och kristna kristdemokrater i synnerhet är att de tvingas dölja sin djupaste politiska övertygelse för att kunna delta i det demokratiska partipolitiska spelet. Att Jesus är Herre är en grundläggande kristen övertygelse. Detta herravälde är allomfattande och handlar inte alls enbart om den personliga eller religiösa sfären – i stället är det politiskt i ordets djupaste bemärkelse. Kristna politiker nödgas dölja denna djupa politiska övertygelse för att i gengäld kunna delta i dagens partipolitiska system.

Men finns det inte kristna politiker som inte skäms för sin personliga tro utan tvärtom står för den? Jo då, men låt oss göra ett tankeexperiment. Hur tror du det partipolitiska systemet skulle reagera om en kristen riksdagsledamot eller minister på en direkt fråga skulle svara: "Hela min politiska gärning syftar till att utbreda Kristi herravälde på denna jord, och min lojalitet till vårt partiprogram är helt underordnad min lojalitet till Jesus. Jag vill att allt jag gör som politiker ska påverkas av att Jesus är herre över allt."

Detta tankeexperiment visar att kristna politiker, hur hängivna troende de än är, tvingas förtiga sin djupaste politiska övertygelse för att tillåtas delta i det demokratiska partipolitiska spelet. Och då hjälper det inte att partiprogrammet (i Kristdemokraternas fall) talar om kristna värden, för kristna värden utan Kristus själv är endast skuggor av verkligheten och därmed föga mer än ett jagande efter vind.

Är det alltså alltid "fel" att kristna engagerar sig partipolitiskt? Inte nödvändigtvis, och jag tror att ju mer lokalt engagemanget är, desto mindre problematiskt är det. Men att tänka i termer av rätt och fel på det här området är kanske inte så fruktbart. Det avgörande är att i stället ställa sig frågan, vad är viktigast?

Framför allt behöver vi lära oss att se att den kristna församlingen på något märkligt sätt står i centrum för Guds handlande i världen. Som församlingsledare bekymras jag över att så många verkar se kyrkan mest som en förening för människor med religiösa intressen. Och då kanske inte det är så konstigt att det för många församlingar är svårt att rekrytera ledare? Eller att man oreflekterat tänker att verklig förändring endast kan inträffa genom partipolitiskt engagemang?

Den kristna församlingen har en unik roll att spela, en roll som ingen annan kan fylla. Och kyrkan behöver sina ledare. Därför skulle jag vilja säga till dig som är kristen och som brinner för att förändra världen: Ta ansvar för den bräckliga och konstiga gemenskap vi kallar församling! Var med och led! Det handlar helt enkelt om att vara konsekvent i sin kristna tro.

För om man på allvar tror att Kristus har uppstått och om han, med trosbekännelsens ord, sitter på allsmäktig Gud Faders högra sida, ter det då sig inte som relativt oviktigt att försöka försvara ”kristna värden” med partipolitiska medel?

Vi kristna har viktigare saker att göra.

Emmanuel Bäckryd, församlingsledare i Ryttargårdskyrkan, Linköping

Svar från Alf Svensson: Därför behövs kristna i politiken

Fler artiklar för dig