Före detta anställd: Diakonias kritik av Israel ensidig

Avsaknaden av fördömande av våldet mot Israel gör att talet om att försvara folkrätten klingar ihåligt, skriver Leif Thybell, tidigare programhandläggare i Asien för Diakonia.

Tack för att du har registrerat dig!

Du kan nu läsa ytterligare 10 gratisartiklar på Dagen.se.

”När jag steg av planet och gick på flygplatsen så kände jag doften av apartheid” förmedlar Bo Forsberg i en tv-intervju om hur hans reskamrat, den sydafrikanske ärkebiskopen, uttryckte sig vid ett besök i Israel för ett antal år sedan.

Diakonia har nu sedan en tid en ny generalsekreterare efter Bo Forsberg. Under Bo Forsbergs ledning har Diakonia, trots den uttalade policyn att de ”strävar efter att vara och uppfattas som oberoende och opartisk”, konstant ifrågasatt Israel och dess uppträdande, men inte dess grannar. Detta står i stark kontrast till nämnda policy.

I mars 2012 bjöd Diakonia in till en konferens i Betlehem under namnet ”Kom och se”. Enligt Bo Forsberg var syftet med konferensen att: ”Fördjupa det teologiska tänkandet och uppdraget” samt att ”med situa­tionen i Israel/Palestina som ”hjälpmedel” få inspiration att läsa Bibeln mer ’kontextuellt’ i vår egen tid och miljö”.

Men när man läser vad huvudföreläsaren Ched Meyers från USA, innan konferensen skrev på sin blogg, framträder dock ett helt annat syfte med konferensen. Meyers skrev den 25 mars 2012 att ”denna gång är det en grupp om ett hundra svenska frikyrkoledare samt medlemmar av Diakonia och Bilda. Arrangörerna hoppas att strategiskt påverka kyrkors (och även den svenska regeringens) policy gällande Palestina. Det verkar bli en livlig grupp”

Den 22 december 2009 var Diakonia med och publicerade rapporten ”Failing Gaza” om kriget i Gaza med budskapet att omvärlden är ”medskyldig till att Gazaborna lever i ruiner” och att ”människors hem, skolor, sjukhus och arbetsplatser ligger fortfarande i ruiner”. Rapporten följer tidigare mönster att det är främst Israel som orsakat fruktansvärda skador och lidanden, nu under kriget 2008-2009.

Som jämförelse kan nämnas att Sveriges Radios Cecilia Udden rapporterade efter kriget i en lyssnarchatt: ”Jag sa redan första dagen jag kom till Gaza efter kriget – den 23 januari – att det knappt syntes några spår av kriget i Gaza city – förutom det sönderbombade parlamentet. Det stämmer att förstörelsen är koncentrerad till vissa områden – där den å andra sidan är total.”

Efter kriget i Gaza 2008–2009 sammanställde FN en rapport, den så kallade Gold­stonerapporten. Diakonia gav, på Leopolds förlag, 2010 ut en svensk översättning av rapportens sista del, som beskrevs med orden ”att operationerna saknade motstycke i sin hårdhet och att dess konsekvenser kommer att bli långvariga. Över 1 400 palestinier och 13 israeler dödades och den materiella ödeläggelsen var enorm”.

Beträffande antal offer medgav Hamas dock i november 2010 att av de 1 400 offer som tidigare benämnts som civila, var mellan 600 till 700 ”fighters”. Israeliska armén hävdade redan vid krigsslutet att antalet tillhörande Hamas var 709.

Frågan inställer sig varför Diakonia valde att hålla en så hög profil i frågan om Goldstonerapporten.

Är anledningen att det var en tidigare anställd, holländskan och juristen Grietje Baars, tidigare medarbetare på Diakonias Jerusalemkontor, som stod för huvuddelen av materialinsamlandet i Gaza och för sammanställningen?

Diakonia arrangerade dessutom i Stockholm minst två seminarier på temat Gaza-kriget 2008–2009. I ett av seminarierna hade den israeliska ambassadören begärt att få delta och gå i svaromål men nekades.

När nu den nye generalsekreteraren Georg Andrén skulle introduceras till konflikten i Israel/Palestina ordnades ett besök för honom att besöka gränsen till Gaza. Den 29 oktober 2017 skrev då Andrén på Twitter: ”Världens största utomhusfängelse. Ingenting kommer varken in eller ut. Skapar social frustration och radikalism”.

COGAT, den israeliska myndighet som övervakar in- och utförsel till Gaza anger dock att det just under oktober 2017, genom Kerem Shaloms gränskontroll, fördes in 5 050 ton gas, 10 735 miljoner liter diesel, 1 452 miljoner liter bensin, samt att det exporterades 3 877 ton gods tillverkade i Gaza!

Georg Andrén skriver nu i en debattartikel i Svenska Dagbladet den 18 april att Diakonia vill vara en försvarare av i första hand folkrätten i Israel-Palestina konflikten. Att organisationen vill försvara folkrätten måste naturligtvis applåderas men avsaknaden av tillräckligt fördömande av det våld som Israels grannar utsätter landet för gör att detta tal klingar ihåligt.

När antisemitiska strömningar i dag gör sig alltmer hörda så är det utomordentligt viktigt att organisationer som Diakonia, som själv hävdar att ”Diakonia strävar efter att vara och uppfattas som oberoende och opartisk”, inte späder på hat och motvilja mot Israel och mot judar.

Leif Thybell, tidigare programhandläggare i Asien för Diakonia

Rösta!

Håller du med debattören?

Ja
Nej
Vet inte

Visa resultat

  • Ja (91%)
  • Nej (8%)
  • Vet inte (1%)

278 röster

Detta är en debattartikel av en eller flera externa skribenter, som själva svarar för de åsikter som framförs. Dagen värnar en fri och öppen debatt. Tidningens linje framförs på ledarsidan.
EU-VALET 26 MAJ
Nyheter
Foto: Anders Wiklund/TT