Debatt

Frikyrkan har mycket att lära av radikalfeminismen

Ja, barn ska behandlas olika, men Alf B Svenssons analys brister. Feministisk analys kan hjälpa oss att förstå varför samhället ser ut som det gör och varför Kristi kropp förlorar på detta, skriver Katarina Hedman och Sarah Grenholm i en replik.

Alf B Svensson har i Dagen (23 november) skrivit ännu ett bidrag till den inomkyrkliga genusdebatten – att vi behöver behandla flickor och pojkar olika. Att pojkar behöver lära sig empati och hur man bygger relationer, och att flickor behöver lära att ta för sig. Att detta tolkas som en motpol till den sidan som rubriceras "genusflum" är lite underligt och vittnar om hur lite kristna faktiskt kan om genus. De stora dragen i Svenssons artikel är varken stötande eller nya för oss kristna radikalfeminister utan faktiskt i linje med det vi pratar om.

Där Svenssons analys kommer till korta är i frågan om varför det ser ut som det gör. I Svenssons resonemang verkar han vilja förklara fenomenet män som inte respekterar kvinnor som något genetiskt, vilket är en märklig analys om vi tror att Gud skapat människan i sin avbild. Även om vi håller med om att vi bör uppmana till empatisk intelligens hos pojkar så kommer inte detta funka så länge vi inte på allvar gör upp med de bakomliggande mekanismer i samhället som skapar problemet. Slutsatsen är riktig, men Svenssons resa dit är lite märklig.

Ett annat tydligt problem finns i själva motiveringen, vilket vi inte klandrar Svensson för utan snarare ser som bevis på det ojämlika samhälle vi lever i. Nämligen att det utgår från att det är synd om männen. Ja, det är beklagansvärt att män i större utsträckning begår självmord. Det är tråkigt att pojkar halkar efter i skolan. Alla är förlorare i det samhälle som än så länge bara är en blek skugga av Guds rike, men det är beklagansvärt att det först är när vi upptäcker att det går ut över männen som folk börjar ta problemets omfattning på allvar. Samtidigt mördas, misshandlas och trakasseras kvinnor dagligen – huvudsakligen av närstående män. Man kan ju undra vilka som är den verkliga förlorarna.

Läs mer: Christian Eidevald: Förenkla inte om könsroller

Ta exempelvis den sekulära debatten kring porr. Radikalfeminister har skrikit sig hesa de senaste femtio åren om den exploatering som förekommer inom porrindustrin, men det är först när folk lyfter det faktum att porrkonsumtion också kan vara skadlig för individen (läs: mannen) som det börjar röra på sig hemma i stugorna. Missförstå inte, vi anser att detta är ett viktigt perspektiv. Det vi reagerar på är hur lite människor bryr sig när kvinnors utsatthet betonas. En fråga blir viktig först när männen får en personlig koppling till problemet. Apropå det där med bristande empatisk intelligens.

Vi håller med om att barn ska behandlas olika. Det är, som Svensson säger, nödvändigt för att väga upp för de normer som säger att män inte får gråta och kvinnor inte kan vara kompetenta ledare. Däremot behöver vi bli duktigare på att analysera och tänka kring vilka sociala mekanismer som skapar problemen, och hur vi kan motverka dessa.

Läs mer: Alf B Svensson: Bemöt pojkar och flickor olika

I stället för att kalla kvinnan som springer omkring i högklackat ”powerful” behöver vi fundera på varför skor som förstör fötterna och endast marknadsförs till kvinnor över huvud taget existerar. Det är lätt att kasta ur sig ”vi måste stärka tjejers självkänsla”, men det är få som har några konkreta lösningar på problemet. Vi försöker sällan förstå vad som är roten till dålig självkänsla utan upprepar i stället samma gamla förklaringar. ”Prestationspress”. ”Vi måste prata mer”. Problemet med detta – vilket alla tjejseminarium vi varit på vittnar om – är att Bibeln då förlorar sin kraft för nästa generation kvinnor och därmed reduceras till en självhjälpsbok.

Frikyrkosverige har mycket bra analys att hämta inom radikalfeminismen, men tyvärr blir ofta feminism stämplad som vänsterideologi och pratas om som ett otvivelaktigt tecken på vår tids sekularisering. Eller så blir den som lyfter frågan ignorerad och i värsta fall utfryst. Vi tror att feministisk analys kan hjälpa oss att förstå och sätta fingret på varför samhället ser ut som det gör och varför Kristi kropp förlorar på detta, utan att det för den skull betyder att hela frikyrkan måste kalla sig feminister. Vi är övertygade att tro och feminism kan gå hand i hand. Det betyder inte att vi måste köpa hela konceptet, men att frikyrkokristna behöver komma över sin beröringsskräck med allt som slentrianmässigt kallas vänster.

Av den anledningen startade vi Jesusfeministpodden, i hopp om att den kan utbilda och utrusta kyrkan till att på ett konstruktivt sätt tänka smartare kring jämställdhet. Det gäller även Alf B Svensson.

Katarina Hedman, Jesusfeministpodden

Sarah Grenholm, Jesusfeministpodden

Fler artiklar för dig