Glöm inte bort en värld i nöd

Coronapandemin slår hårt mot dem som redan från början levde på marginalen och var sårbara, skriver regionledare i Evangeliska frikyrkan.

Tack för att du har registrerat dig!

Du kan nu läsa ytterligare 10 gratisartiklar på Dagen.se.

Svensk frikyrka har sedan generationer kännetecknats av breda internationella relationer och nätverk som vuxit fram ur uthålligt missions- och biståndsarbete. Vi ser nu att vi människor riskerar att inte orka med vårt internationella engagemang i en tid då även vi i Sverige är drabbade av den globala pandemin och dess negativa följder.

FN:s generalsekreterare António Guterres adresserar just den här frågan när han uppmanar rika länder att ta ett ansvar gentemot världen.

Uppmaningen gäller även oss som kyrka. Världen står inför en global ekonomisk nedgång som vi ännu inte vet vidden av. I det som händer bär vi fortfarande ett ansvar i relation och gemenskap med våra bröder och systrar i andra delar av världen. Vi vet att det är de fattigaste och mest utsatta som först och på kraftigast sätt drabbas av det som sker. Redan nu får vi rapporter om ökad fattigdom, kränkningar av människors rättigheter och utnyttjande av barn. Situationen slår hårt mot dem som redan från början levde på marginalen och var sårbara.

Det finns många saker som händer med våra reaktionsmönster när vi drabbas av kriser och katastrof. Toma Magda, ledare för Croatian Baptist Aid, beskrev det väl när han reflekterade över vad som hände när Zagreb drabbades av en jordbävning mitt i sin Coronakarantän: ”En vanlig reaktion handlar om att i rädsla försöka säkra så mycket för sig själv och sina egna, men rädslan bryts när vi sträcker oss utanför oss själv och hjälper varandra”. Magda såg hur solidaritet och ömsesidighet växte fram ur den gemensamma maktlösheten och på så vis förändrades situationen.

Evangeliska frikyrkans missionärer, partnerkyrkor och -organisationer runt om i världen har snabbt fått anpassa sig till nya villkor under covid-19-pandemin. Många av dem arbetar i länder där samhället har stängt ned och behoven blir synliga från dag ett. De betjänar människor genom att bland annat dela ut mat, hålla hygienkurser och erbjuda samtal över nätet. Men de stora utmaningarna ligger fortfarande framför oss och kommer att kräva stora insatser. Afrika, regionen söder om Sahara, beräknas stå inför den kraftigaste ekonomiska nedgången på 25 år. I Indien har miljontals immigrantarbetare inte längre någon försörjning och riskerar att dö av svält. I Sydamerika riskerar smittan att spridas bland de mest utsatta – slumområdena som omger de stora städerna.

Det är lätt att vi i vår kris glömmer bort den värld vi är en del av, att krisens centrum alltid uppfattas vara där vi själva är och att vi riskerar att stanna vid våra egna behov. Men det som på allvar kan hjälpa oss i en tid av social distansering, ensamhet och osäkerhet, är att lyfta blicken och se den andre. En ledare i Mellanöstern uttryckte sin längtan i dessa tider, om hur kyrkan inte får glömma de fattiga och mest utsatta utan att även i detta låta Kristus lysa klart. Som en världsvid kyrka har vi en möjlighet att bryta rädslan genom att även i vår utmanande situation visa solidaritet och hjälpa varandra nära men också längre bort.

I en tid när maktlöshet riskerar att breda ut sig är våra internationella nätverk och relationer också en stor tröst och hjälp för oss i Sverige. Samtidigt som vi fortsätter bära vårt ansvar gentemot människor i nöd, får vi se till våra egna behov och be om hjälp. Vi har mycket att lära av kyrkan i syd och deras erfarenheter av att vara kyrka och Jesu lärjunge i situationer som ofta är märkta av utmaningar och lidande. Här kan våra internationella vänner ge oss redskap för hur vi kan vara kyrka nu när vi inte längre kan mötas eller när vi känner otrygghet på ett sätt som vi tidigare kanske inte upplevt. Våra vänner kan lära oss om förtröstan, uthållighet och trofasthet

I deras mod där det finns bristande demokratiskt utrymme, i deras utgivande kärlek när det finns diskriminering och i deras förmåga att finna nya vägar i samhällen som ständigt utsätts för prövningar, ser vi ett lärjungaskap att ta rygg på. De kan visa oss ett kristet liv och hur vår förtröstan på Gud kan fördjupas när välfärden skakar. Deras berättelser och liv hjälper oss att få perspektiv på våra egna liv. I kraft av vår ekonomi och självbild har våra internationella relationer ofta riskerat att hamna i ojämna maktförhållanden, men i den här situationen får vi öva oss på att lära av och be om hjälp och stöd från dem. Vi behöver våra vänner utanför Sverige mer än någonsin tidigare.

Låt oss alla försöka att lyfta blicken och möta våra vänner i ögonhöjd så att vi kan se både deras behov och bidrag. Behov som kan kännas överväldigande i denna tid, men där vi ber att vi som kyrka ska fortsätta att bära vårt ansvar villigt och generöst. Bidrag som vi får tillbaka i form av böner, erfarenhet och lärdomar. Vi får tillsammans fortsätta att bära varandra och på så vis gestalta Kristi världsvida kropp i en tid som denna.

Daniel Råsberg, missionsideolog

Linnea Åberg, regionledare Asien

Maria Finnevidsson, regionledare Asien

Andreas Dagernäs, regionledare för Afrika

Anneli Dagernäs, regionledare Afrika

Anna Maria Jonsson, regionledare Latinamerika och Iberiska halvön

För Internationella programmet Evangeliska frikyrkan

Rösta!

Håller du med debattören?

Ja
Nej
Vet inte

Visa resultat

  • Ja (0%)
  • Nej (0%)
  • Vet inte (0%)

0 röster

Detta är en debattartikel av en eller flera externa skribenter, som själva svarar för de åsikter som framförs. Dagen värnar en fri och öppen debatt. Tidningens linje framförs på ledarsidan.
Vigselkrav
Jämställdhetsminister Åsa Lindhagen vill med ett nytt förslag göra det svårare för vigselförrättare att neka samkönade par att vigas till äktenskap.
Foto: Kallestad, Gorm
Foto: Kallestad, Gorm