Jacob Schönning: Jag var fast i porrmissbruk, men blev fri

Porrsurfande leder lätt till ett beroende. Skam och rädsla hindrar oss från att skaffa hjälp. Men den finns att få, skriver Jacob Schönning.

Tack för att du har registrerat dig!

Du kan nu läsa ytterligare 10 gratisartiklar på Dagen.se.

Tittar du på porr fast du egentligen inte vill? Går du tyngd av skam över det? Du är inte ensam. Och även om svaret är nej så känner du högst troligt flera som kämpar med porrsurfande. Män och kvinnor i de flesta åldrar tittar nämligen, men vanligast är det bland sådana som jag själv – unga män. 65 procent av svenska män mellan 16 och 29 år och 10 procent av kvinnor i samma åldrar ser på porr veckovis – 16 procent av samma grupp män nästan dagligen (Folkhälsomyndighetens befolkningsundersökning SRHR 2017). Och ja, det är enligt prästen Ulrika Stigberg väldigt utbrett även bland kristna (Dagen 4/7 2018).

Läs mer Kyrkans utmaning kring nätpornografi

 

Nu kommer rapporter att coronakrisen ökar människors porrsurfande. Jag vet att många mår dåligt över det, för förr var jag en av dem. Som många andra vågade jag inte erkänna inför vänner eller familj vad jag gjorde. Jag kom i kontakt med porren genom skolkamrater. Sedan utvecklades mitt tittande ur en blandning av spänning kring det förbjudna och tristess. Med tiden blev det en manisk sexfixering. Jag var fast.

Insikten att porrtittande lätt leder till ett beroende, likt alkohol- eller spelmissbruk, sprider sig nu och det är bra. Och även porr får konsekvenser för anhöriga. Skammen och rädslan hämmar kärlek och relationer. Än värre: porren formar såväl begär som beteenden.

Män som ser på porr ofta kan vara särskilt benägna att vilja testa det de sett i verkligheten, och eftersom mycket av dagens porr bygger på kvinnoförnedring löper dessa män större risk att utöva sexuellt våld. Därför kan vi inte lämna problemet på individnivå, utan måste som samhälle hjälpa dem som är fast. Här har kyrkan ett stort ansvar som ingen församling längre kan blunda för: Att visa vägar ur beroendet. En nyckel finns i Jakobs brev (5:6): ”Låt oss bekänna våra synder för varandra.” Om vi som haft någon sorts beroende – av porr eller något annat – och blivit fria vågar berätta kan det leda till befrielse för andra.

Många intalar sig nog att ingen kommer till skada av lite porrtittande. Hoppas att det är för obetydligt för att driva produktionen av fler filmer. Hoppas att skådespelarna gjorde det frivilligt och att det därför inte var till skada. Men de har fel. Vårt moraliska ansvar är lika reellt oberoende av hur stor eller liten effekt våra handlingar får för andra. Vi ska följa Jesus alldeles oavsett hur världen omkring oss agerar. Organisationen Talita skriver om porrindustrins råa verklighet: ”Porrindustrin är i dagsläget en laglig hallick, som tragiskt nog fortsätter att utnyttja unga, utsatta kvinnor på det mest fruktansvärda sätt”. Drivkraften är pengabegär. Detta blir tydligt i porrindustrins nya vinstjakt med hotbrev som Frida Park uppmärksammat på Dagens ledarsida (17/4 2020).

För egen del intalade jag mig att porr inte var synd – för att jag var ensam. Men synd är att ”missa målet”, det vill säga att falla utanför­ Guds plan. Genom porrtittande missar vi målet med intima relationer. C S Lewis skriver i ett brev, citerat av Richard L Purtill i boken ”C S Lewis’ case for the Christian faith” om onani att den som onanerar skapar sig ett harem med imaginära brudar. Man tar sig rätten till njutning och att få av en annan människa utan att själv ge någonting: ”För haremet finns alltid till hands, står alltid till tjänst, och kräver vare sig uppoffringar eller anpassning Dessa skuggbrudar tillber honom ständigt och han är alltid den perfekte älskaren”.

Med porr behöver man inte ens använda fantasin – bilder av verkliga människor levereras på beställning. Detta var aldrig Guds plan för sexuella relationer vars mening och mål är utgivande, överlåtelse till en annan människa och intim livslång kärlek.

Många intalar sig nog precis som jag att det inte är någon idé att sluta eftersom det är så lätt att falla tillbaka igen de gånger man försöker. Ett av problemen är att ensam är det svårt att sluta och många ser det som otänkbart att be någon om hjälp. Man fångas i stället av uppgivenhet och skam. Min väg ut kom efter insikten att jag var beroende, att mitt porrsurfande hade verkliga offer och att jag måste försöka bli fri – med Guds hjälp. Friden efteråt var stor.

Det är viktigt att känna till att det finns god hjälp att få. Några exempel är Frälsningsarméns Startaom.se som erbjuder hjälp och stöd att bli fri, Helhet genom Kristus som erbjuder djupbearbetande förbönssamtal och Celebrate Recovery som erbjuder en kombination av tolvstegsprogrammet och Bibeln. Vi behöver förstå att porrtittandet är utbrett, att det är en angelägenhet för oss alla och att det är svårt att ta sig ur – på egen hand – men att det går genom att söka hjälp. Den finns!

Jacob Schönning, opinionsbildare och föreläsare

Läs även Tre steg att ta för att bli fri från ditt porrmissbruk

Rösta!

Håller du med debattören?

Ja
Nej
Vet inte

Visa resultat

  • Ja (84%)
  • Nej (10%)
  • Vet inte (6%)

165 röster

Detta är en debattartikel av en eller flera externa skribenter, som själva svarar för de åsikter som framförs. Dagen värnar en fri och öppen debatt. Tidningens linje framförs på ledarsidan.
Avkragningen i Luleå