24 september 2020

En tidning på kristen grund



Debatt

Klimatdebattens stora fråga: Tillber vi Gud eller Mammon?

Klimatalarmist eller ej. Tillber vi Gud eller Mammon? Detta är vad klimatdebatten borde handla om, skriver Mattias Berggren.

Detta är ett debattinlägg som uttrycker författarens egna åsikter.

Huruvida debatten om klimatalarmister vilar på vetenskaplig grund eller ej är förvisso intressant och viktig men riskerar att förlama vår handlingsförmåga.

Vetenskapen är först och främst en metod som bygger på observationer. Det vi hittills har observerat är att den globala medeltemperaturen har ökat med ca en grad det senaste seklet, havstemperaturen har ökat med en halv grad det senast halvseklet, isar och glaciärer smälter, havsnivån har stigit 8 cm de senaste tjugo åren. Detta har observerats genom god vetenskap, dessutom har vi observerat att koldioxidhalten i atmosfären har ökat från cirka 300 ppm 1950 till att i dag ligga över 400 ppm. Allt enligt Nasas och IPCC:s data. Det handlar alltså om en 30 procentig ökning av den vanliga växthusgasen.

Så långt inga konstigheter, så långt är vetenskapen överens eftersom det är data som har observerats. Dessutom data som har observerats under en lång period på ett globalt plan, inte bara som i Vänerlövs text, data från enstaka observationer, vid enstaka tidpunkter på enstaka platser i Sverige. Klimatet är ett globalt fenomen som inte är begränsat till nationsgränser utan kräver globala observationer och data.

Nästa steg i den vetenskapliga metoden blir att komma med förutsägelser, detta är betydligt enklare i en labbmiljö där man kan isolera de olika beståndsdelarna och testa sig fram utifrån antagna hypoteser. Klimatet är komplext och jordens temperatur påverkas även av andra faktorer. Här blir Vänerlövs resonemang att vissa hypoteser om framtiden är mer ovetenskapliga än andra märklig. Enstaka mätpunkter har på inget sätt falsifierat att koldioxid är värmedrivande. Det visar bara att klimatet är komplext och har flera orsaker än koldioxid, något som ingen förnekar. Visst kan det finnas brister i vissa av alla klimatmodeller som figurerar men enligt de mest etablerade modellerna verkar det snarare vara på det sättet att klimathotet har underdrivits, inte överdrivits. Den brittiska klimatsajten Carbon Brief där man sammanställer data har ett tydligt diagram där man kan se att observationer följer modellerna tämligen väl. Att modellerna skulle vara dåliga är en myt.

Men det viktiga för framtiden är vilka moraliska slutsatser man landar i på grund av osäkerheten utifrån nuvarande kunskapsläge. Eftersom vi med absolut säkerhet inte kan veta utfallet om klimatet i framtiden borde det mest moraliska vara att tillämpa någon form av försiktighetsprincip. Att bara hoppas på att det nog inte är så farligt är inte att ta ansvar. Att vi skulle bli invaderade av en främmande militärmakt inom den närmsta framtiden är förmodligen ganska osannolikt. Trots detta lägger vi varje år 65 miljarder på vårt försvar. Det allra mesta på militära förband och vapensystem. Endast en bråkdel, 74 miljoner läggs på att förbygga naturkatastrofer trots att risken för dessa är högre än för ett militärt angrepp.

Ett annat moraliskt dilemma som flera lätt glömmer bort är konsekvenserna av klimatförändringar alltid kommer drabba de fattigaste hårdast. Vi står redan nu inför en verklighet där det behövs anpassningar för klimatförändringar. Holland kan bygga vallar mot havet, det kan inte Bangladesh i samma utsträckning. Vi kan importera mat vid missväxt, det kan inte den fattige. UNHCR befarar att antalet klimatflyktingar 2050 kan vara hela 250 miljoner människor. Det är 20 gånger så stora flyktingströmmar som vi har i dag.

Ett tredje moraliskt dilemma är att det som har satt oss i den här situationen är en ohämmad konsumtion. Här borde alla vi som är bekännande kristna kunna enas. Oavsett vad vi har för politisk tillhörighet eller vad vi tycker eller tror angående klimatförändringar. Att ha en återhållsam livsstil, att leva enkelt, att fasta har varit kristna självklarheter under nästan 2000 år. Endast under de senaste decennierna har Kristi kropp låtit sig styras av den här världens ekonomiska doktriner.

"Har vi mat och kläder ska vi vara nöjda" skrev Paulus till sin unga adept Timoteus. Vi låter inte längre våra behov styra oss utan våra begär och vårt ekonomiska system uppmuntrar oss till det. Tillber vi Gud eller Mammon? Detta borde debatten handla om. Hur angriper vi problemets orsak och inte bara dess konsekvenser? Hur skapar vi ett ekonomiskt system som är hållbart inte bara ekonomiskt, utan även socialt och ekologiskt?

Ekonomin har blivit vår tids sabbatsfråga. Är inte ekonomin till för människan i stället för att människan ska vara till för ekonomin? Är det inte dags att låta människosonen vara Herre också över ekonomin?

Mattias Berggren, gymnasielärare och predikant, God jord

Fler artiklar