27 september 2020

En tidning på kristen grund



Debatt

Kyrkans satsningar behövs främst där människor bor - i städerna

Hur ska frikyrkorna tänka kring församlingarna i utflyttningsbygd? Kraften måste läggas där den behövs bäst, skriver Ulf Sundkvist.

Detta är ett debattinlägg som uttrycker författarens egna åsikter.

Evangeliet om Jesus är till sin natur missionellt. Det kunde inte förvaras i den övre salen, inte när Anden från Jesus fyllde rummet. Dånet, elden och språket förde lärjungarna ut ur isoleringen, ut på torget och ut i samhället. Det gillades dock inte av alla. Förföljelse har alltid nosat den missionella kyrkan i hasorna. Men Stenarna över Stefanos som lika gärna kunnat hejda utvecklingen fick direkt motsatt effekt. Församlingen ställde inte in, den ställde om och så togs evangeliet ut ur Jerusalem, till Samarien och till jordens yttersta gräns. Det tog nästan bara en enda generation för att hela romarriket skulle beröras av kristen tro. Ju fler stenar, ju fler lärjungar.

Det finns något mycket kraftfullt i evangeliet som inte passar i låsta rum eller stängda kyrkor.

Denna tillväxt skedde dynamiskt, men inte utan strategi. Städerna först, sedan byarna. Att följa Paulus i apostlagärningarna är som att följa en mästare i kommunikation och mission. Med början hos de med förkunskap – judarna – kom han sedan att prioritera de som var öppna och intresserade vare sig de var judar eller hedningar.

Från en av Romarrikets större städer; Efesos, från en liten lärosal som troligen inte rymde mer än 200 personer "fyllde han hela mindre Asien" med sin undervisning. Sedan Aten, Korint och till sist också Rom. Följer vi den tidiga kyrkan i spåren förstår vi att också Alexandria och Kartago berördes av evangeliets framväxt. Missionsstrategin var tydlig. Städerna först, sedan byarna och regionen.

I modern tid har vi en omvänd demografisk rörelse. En rörelse från by till stad. För 200 år sedan bodde 90 procent av Sveriges befolkning på landsbygden, i dag bor 85 procent i städerna. Sveriges demografiska brytpunkt inträffade 1930. Sedan dess har städerna tagit över. I Stockholm bodde det 300 000 när Lewi Petrus blev föreståndare i Filadelfia i början 1900-talet. I dag bor det 2,3 miljoner i Storstockholm. Självklart gör det också något med kyrkan och frikyrkan.

Svenska kyrkans svar för att klara förändringen från ”kyrkan mitt i byn” till ”kyrkan mitt i staden”, var EFS föreningar . Det gick sådär. Även om kyrkan klivit fram i samhället är dess centrum; dop, konfirmation och gudstjänstfirande på kraftig tillbakagång.

När frikyrkorna ställdes inför samma utmaningar flyttade församling efter församling sitt säte från land till stad. Kyrkobyggnaderna som ofta byggdes just på 1930- och 40-talet, det vill säga under krigstider, byggdes i städerna. Sakta men säkert reducerades kapellen i byarna och de så kallade utposterna, från att vara levande mötesplatser för livaktiga församlingar till monument från en annan tid. Hela bygder "drabbades" av urbaniseringen. Ta exempelvis Gunnarn i Västerbottens inland, som har var en kraftig och levande bygd men en stark pingstförsamling. När min morfar var pastor där på 1950-talet var det en av Pingströrelsens största församlingar i Västerbotten. Där har antalet invånare minskat med 70 procent. Självklart påverkas också församlingens liv av det.

Läs också Joakim Hagerius: Alla kyrkor behöver en hemvändarstrategi för unga vuxna

När Pingströrelsens pastorsnätverk i Norrland utmanas att tänka strategiskt för sin region är frestelsen därför stor att fokusera de minskande församlingarna i stället för att röra sig mot områden som växer och utvecklas. I dag finns fem tillväxtområden i Norrland; Gävle, Östersund/Sundsvall, Umeå, och Luleå samt i viss mån nu även Skellefteå. Det är städerna som växer med dess kranskommuner. Det är också där kraften behövs som mest i dag. Det är ju där människorna bor. Lyckas vi inte i städerna kommer vi heller inte att lyckas på landsbygden.

Det förutsätter dock att församlingarna i städerna byggs missionella och öppna. Om Paulus fyllde hela mindre Asien med sin undervisning från en storstad – Efesos – måste det ha funnits en vision för regionen. Finns den visionen i städernas församlingar då kan vi lyckas också i en globaliserad värld, men finns den inte där riskerar evangeliet bli kvar i den ”övre salen”.

En annan faktor som blivit extra tydlig nu i Coronatider är behovet av samverkan. Ingen lokal församling har hela spektrat av gåvor och tjänster eller de resurser som är nödvändiga när vi rör oss online. Platsen varifrån vi sänder blir inte lika viktig som kvalitén och innehållet. Dock kan "kyrka online" aldrig ersätta det personliga mötet. Därför behövs de små grupperna, det lokala och nära. Det digitala kan möjligen komplettera, men aldrig ersätta det fysiska mötet. Jag är possibilist. Jag tänker att det bästa ligger framför, bara vi låter vinden från himlen fylla hela rummet, fokuserar uppdraget och låter evangeliet leva.

Ulf Sundkvist, pastor och föreståndare Pingst Umeå

Läs mer Sune Fahlgren: Kampen om staden avgör kyrkans framtid

Fler artiklar