Lagen bygger lärjungaskap

Rädslor och tolkningstraditioner får inte hindra oss från att försöka leva ut Guds ords hela innehåll, skriver Stefan Larsson, nätverket Mishkan.

Tack för att du har registrerat dig!

Du kan nu läsa ytterligare 10 gratisartiklar på Dagen.se.

I Dagen den 8 februari skrev jag att den gammaltestamentliga lagens tid inte är förbi – att lagen inte har “försvunnit” i och med Messias död och uppståndelse – och att detta måste få konsekvenser för hur vi förstår de etiska imperativen i Bibeln. Jag lyfte även fram några exegetiska problem som följer när kristna i praktiken bortser från lagen. Med anledning av Per Cederbergs och Bo Carlssons gensvar på mitt debattinlägg (14 februari) vill jag föra diskussionen vidare.

Jag delar Cederbergs oro över syndakataloger och kyrkliga övergrepp i renhetens namn. Likväl hävdar jag att alltför många församlingar i dag saknar strategier och vokabulär för att adressera och omsätta en konkret lärjungeskapsträning. Vår ambivalens inför Guds lagar är en av de faktorer som tydligast skapar denna brist.

När moralisk renhet förs på tal är det därför också en vanlig reaktion inom frikyrkan att varna för den relativt nyliga “syndakatalogseran”. Om vi dock går ännu längre tillbaka än så, via de kyrkliga traditionernas rika arv av andlig vägledning och lärjungeskapande, ända tillbaka till den judiska urkyrkan, finner vi att tidigare generationers troende med fördel har låtit sig vägledas av lagar och bud, både från Gamla och Nya testamentet.

Människans narcissistiska kapacitet att utöva makt genom kränkande församlingstukt får alltså inte sammanblandas med den troendes längtan efter att behaga Gud genom att med hjärta, själ och all kraft hålla Hans befallningar. Felaktig moral och livsstil togs på dödligt allvar av NT:s författare, och det måste tas på stort allvar även i dag. Sättet vi lever på är det symtom på vår tro som den icke-kristna världen observerar varje dag. Ju mindre vi jobbar med trons lydnad (Rom 1:5) i våra egna församlingar, desto svagare lyser vårt ljus på berget, och människor går i stället åt ett annat håll.

Den främsta kontexten för trons lydnad, och för budens utövande, är dock inte en exkluderande församlingstukt utan ett relationellt lärjungeskap. Messias grupp av lärjungar är vår modell för detta arbete, och Hans undervisning om buden den måttstock vi har att följa. Missförstånd kring lagen och dess relevans blockerar dock denna helgelseprocess.

Detta leder över till Bo Carlssons replik. Han menar att lagen har fått sitt slut i Kristus. Vidare anför han att Paulus fiender skulle ha förespråkat total lagobservans för de hednakristna, och att Paulus själv motsatte sig all form av laglydnad.

Dessa relativt traditionella tolkningar kan dock på god grund ifrågasättas. Den grekiska termen “telos” (mål) i Rom 10:4, frasen “erga tou nomou” (lagens gärningar) i bland annat. Gal 3:10, “en nomo” (i lag) i Gal 5:4 (med flera) och andra beståndsdelar i de verser som Carlsson lyfter fram, är föremål för livlig debatt inom exegetiken.

Det Carlsson håller fast vid är framför allt ett traditionellt lutherskt tolkningsraster – inte den grekiska grundtextens definitiva betydelse. Ingenstans säger Paulus ordagrant att Jesus-troende ska avstå från alla bud i den judiska lagen, som Carlsson påstår. I 1 Kor 7:19 står det tvärtom att det är viktigt att hålla Guds bud. Paulus menar också allvar när han i Gal 5:3 skriver att den som är omskuren, det vill säga jude, är ålagd att hålla hela lagen (precis som pelarna i Jerusalem bekräftar i Apg 15, och som återspeglas i Apg 21:20-26).

Paulus kritik mot sina opponenter i Galatien är inte att de håller för många bud, utan att de håller för få – omskärelse förpliktigar: “De som låter omskära sig håller inte ens lagen själva, men de vill att ni ska bli omskurna så att de kan vara stolta över ert yttre. ” (Gal 6:13, SFB). Lagen i sig kallar han för god och helig (Rom 7:12).

I sin iver att avlägsna lagens betydelse från NT:s texter faller Carlsson därför tillbaka i den ersättningsteologiska och gnostiska fällan att påstå att Jesus kom för att befria judarna från sin egen religion, lag och kultur– kort sagt, från sin egen Gud. Kontentan blir då att GT har spelat ut sin roll som Guds Levande Ord och enbart blivit en historiebok. Hur detta på något sätt skulle kunna vara ett glädjebudskap för det judiska folket, då som i dag, ja, det återstår för Carlsson att förklara på ett historiskt och bibliskt trovärdigt sätt.

Rädslor och tolkningstraditioner får således inte hindra oss från att ständigt på nytt gå i kamp med Guds Ord och försöka leva ut dess innehåll – hela innehållet.

Stefan Larsson, för tankesmedjan Mishkan

Rösta!

Håller du med debattören?

Ja
Nej
Vet inte

Visa resultat

  • Ja (40%)
  • Nej (47%)
  • Vet inte (13%)

126 röster

Detta är en debattartikel av en eller flera externa skribenter, som själva svarar för de åsikter som framförs. Dagen värnar en fri och öppen debatt. Tidningens linje framförs på ledarsidan.