Debatt

Marcus Jonsson: Diakonia har fel om Israelkritik

Med den måttstock som Diakonias Joakim Wohlfeil tillämpar skulle även FN-chefen urholka innebörden i begreppet antisemitism. Det skriver Marcus Jonsson.

Förenta Nationernas generalsekreterare Antonio Guterres sa nyligen: "Den moderna formen av antisemitism är förnekandet av Israels existens.".

Uttalandet är tydligt och välkommet. Inte minst i en tid då världssamfundet med sina olika organ allt för länge fått vara en arena för krafter som är emot den judiska staten. Särskilt har detta visats genom agerandet i Unesco, FN-organet för utbildning, vetenskap och kultur.

Den svenska regeringen har under loppet av ett år ställts inför två resolutioner i Unesco som berört staten Israel. Vid båda dessa tillfällen har den feministiska regeringen valt att göra gemensam sak med några av världens mest ökända diktaturer och demokratiskt tvivelaktiga stater.

Förra året förnekade Sverige Israels band till Tempelberget och Västra muren genom att rösta för resolution 199/EX19 där enbart de muslimska benämningarna används för dessa platser. Ingen återkoppling gjordes till judendomen eller kristendomen. Resolutionstexten bestod av fem sidor ensidigt fördömande av Israel.

Således var motivet till resolutionen uppenbart. Och om det inte var klart från en början, borde intentionen framgå när resolutionstexten beskrev judiska platser som till exempel ”falska judiska gravar”.

Vårt lands feministiska regering röstade för resolutionen i sällskap med Iran, en stat som fängslar de kvinnor som öppet­ talar om lika rättigheter för kvinnor och som stenar kvinnor till döds. Bland dem som motsatte sig resolutionen fanns länder som Sverige värderingsmässigt annars tillhör.

När Unesco i början av maj behandlade en ny resolution av detta slag visade den svenska regeringen åter sin obeveklighet gentemot Israel. Som ensamt EU-land röstade Sverige för resolution 201EX/30.

Förvisso påpekas att texten skulle vara lindrigare än fjolårets eftersom den nämner Jerusalems betydelse för de tre monoteistiska religionerna. Men då bortser man från att resolutionstexten åberopar den tidigare resolutionen 199EX/19 liksom de resolutioner som berör Rakels grav. Därtill går det inte att läsa texten utan att se hur Israel svartmålas. Helhetsintrycket visar nämligen på en tydlig vilja att som bäst förminska och som värst förneka den judiska historien.

Kravet på att kalla Rakels grav för Bilal Ibn Rabah-moskén och göra denna judiska plats till en muslimsk helgedom har uppkommit de senaste 20 åren. Även om såväl judendomen som islam ser Abraham som stamfader, nämns Rakel enbart i judisk urkund och inte i Koranen. Och namnet Bilal Ibn Rabah har inget med Rakel att göra, utan det bars av den etiopiske slav som Muhammed gjorde till sin förste böneutropare.

Bilal Ibn Rabah är dessutom begravd i Damaskus och inte i Betlehem där Rakels grav ligger. Ändå beslutade Unsceo för sju år sedan att kalla Rakels grav för Bilal Ibn Rabah- moskén. Därmed har FN-organet – som har till uppgift att bevaka kulturarv – bidragit till att förvanska en av de viktigaste judiska platserna.

Det som gör det så anmärkningsvärt är att historiska muslimska dokument kallar platsen enbart för Rakels grav och även så sent som 1984 och 1996 var det namnet på platsen när Arabförbundet och PLO skrev om den. Men i samband med den andra intifadan 2000 skrev PLO:s officiella tidning att Rakels grav var falsk och att det egentligen var platsen för en moské.

När man ser hur snabbt det gick för att få till en förändring borde alla inse hur allvarligt läget är när det gäller den judiska identitetens status i regionen.

Därför är det verkligen ledsamt men föga förvånande att Diakonia skyndsamt försöker tysta den kritik som helt berättigat riktas mot den svenska regeringen.

Tyvärr har Diakonia en sällsamt kritisk hållning till staten Israel. howlJoakim Wohlfeil bekräftar denna tradition i Dagen. Med den måttstock som Diakonias Joakim Wohlfeil tillämpar skulle även FN-chefen urholka innebörden i begreppet antisemitism.

Ty den svenska regeringen – i kraft av att vara en västerländsk demokrati – legitimerar det smutsiga arbete som pågår med att förneka den judiska statens existens; historiskt, kulturellt och religiöst. Detta förnekade är sprunget ur ett förakt som redan har övergått till förföljelse. Antonio Guterres uttalande markerar att det inte får sluta med förintelse.

Marcus Jonsson­, fd chefredaktör för det fristående kristdemokratiska veckomagasinet Poletik

Fler artiklar för dig