När ska Pingst göra upp med sitt förflutna?

För många andra har de själsliga såren gjort att man inte längre kan tro, skriver en anonym insändarskribent.

Tack för att du har registrerat dig!

Du kan nu läsa ytterligare 10 gratisartiklar på Dagen.se.

Tack till Frida Park för en angelägen krönika i Dagen den 21 november. Det är glädjande att någon ser, erkänner och uppmärksammar vad som faktiskt har skett. Nu är ju inte Dagen pingströrelsens tidning längre, men frågan är om denna ledare hade publicerats om den hade varit det? Det finns säkert många enskilda pingstvänner som sympatiserar med det Frida skriver, men frågan är om hon har pingstledningen med sig? Var står Pingst i dag när det gäller frågan om så kallad församlingstukt?

Jag känner starkt med Fridas vän, då även jag som 18-åring (!) blev utesluten ur en pingstförsamling på liknande grunder. Det är ingen överdrift att säga att mitt liv rasade samman. Jag hade vuxit upp i församlingen. Gått i söndagsskolan sedan jag var tre år gammal. Frälst och döpt innan jag hade fyllt elva år. Men min tro var på riktigt. Jag var aktiv i bönemöten och ungdomssamlingar och det var inte många gudstjänster jag missade. Men så ”föll jag i synd”.

Läs mer: Frida Park: Våra liv talar högre än ord

 

I ett nu försvann hela mitt sociala kontaktnät. Alla vänner jag hade fanns ju i kyrkan, eftersom i stort sett alla andra fritidsaktiviteter ansågs vara mer eller mindre syndiga. Ungdomarna förmanades av församlingsledningen att inte umgås mer med mig. Till och med nära släktingar som fanns i församlingsledningen vände mig ryggen. Nej, det här var inte på 1940-, 1950- eller ens 1960-talet. Det var i slutet av 1980-talet!

Församlingen vände mig och min blivande fru ryggen, men det gjorde aldrig Gud. Genom en församling i ett annat samfund på en annan ort kunde vi så småningom påbörja en lång resa mot helande och upprättelse som människor. Men för många andra har de själsliga såren gjort att man inte längre kan tro. Och det är ju inte konstigt utifrån den förvrängda gudsbild som de här lagiska och kärlekslösa bestraffningarna förmedlar. Vem vill tro på en sådan Gud?

Läs mer: Var svårt att hitta tillbaka till kyrkan

 

Efter tre decennier finns fortfarande konsekvenser kvar i vår familj och vårt vardagsliv som ett resultat av pingstförsamlingens agerande, och vi är bara två av alla dessa förkastade människor. När det gällde övergreppen och missförhållandena inom Trosrörelsen har Joakim Lundqvist föredömligt visat vägen och gjorde det Ulf Ekman borde ha gjort. Frågan är om Daniel Alm kommer att följa i Joakims fotspår? För när ska Pingströrelsen göra upp med sitt smutsiga förflutna?

Förkastad

Redaktionen känner till insändarskribentens identitet. red anm.

Klicka här för att kommentera artikeln på vår Facebooksida

Rösta!

Håller du med debattören?

Voting is temporarily disabled.

Visa resultat

  • Ja (0%)
  • Nej (0%)
  • Vet inte (0%)

0 röster

Detta är en debattartikel av en eller flera externa skribenter, som själva svarar för de åsikter som framförs. Dagen värnar en fri och öppen debatt. Tidningens linje framförs på ledarsidan.