Pekka Mellergård: Sorglig debatt om Adam och Eva

Samma dag som USA byter president blir jag uppmärksammad på en debatt som pågått i bloggosfären de senaste veckorna. Den gör mig beklämd och sorgsen. Jag trodde de som värnar om väckelsekristendom hade tagit sig bortom diskussioner om huruvida Adam och Eva var historiska personer. Men Stefan Swärd med anhängare förefaller hävda att en sann kristendoms överlevnad i det här landet förutsätter ett fasthållande vid att det en gång på den här planeten fanns en bestämd man och kvinna som hette Adam och Eva och där en rätt placerad TV-kamera hade kunnat fånga upp exakt de händelser som beskrivs i 1 Mosebokens 2:a och 3:e kapitel.

Att tala om texten som en berättelse som i mytens form försöker fånga en sanning är att bana väg för en ”liberalteologi” som förutom att vara teologiskt totalsuspekt även banar väg för nazism och flyktingmotstånd. (Swärd glömmer helt att ”liberalteologer” som Karl Baarth och Dietrich Bonhoeffer hörde till de som gjorde starkast motstånd mot Hitler, och att ”bibeltroende” missionärer från Helgelsförbundet tillsammans med den reformerta kyrkan i Sydafrika försvarade apartheid-politiken).

Det skulle inte finnas någon anledning att bry sig om detta om det inte vore för att Stefan Swärds argument har samma effekt som det Jesus anklagade fariséernas övernitiska lagtolkning för: Det riskerar att slå igen dörren i ansikten på människor som börjat glänta på dörren till evangeliets hemligheter och Guds rike.

Jag tror inte det är något fel på Swärds intention och i vår samtid kan man hävda att det är ett tecken på mod att skriva som han gör. Men jag blir påmind om vad kyrkofadern Augustinus skrev för ca 1600 år sedan:

”Vanligtvis så vet även en icke-kristen en del om jorden, himlarna och de andra elementen i denna värld… Därför är det både skamligt och farligt när en icke-troende hör en kristen, under förevändning att förklara den Heliga Skrift, prata strunt om sådana ämnen… Om de märker att en kristen tar helt miste inom ett område de själva är välbekanta med och hör honom förena dessa dåraktiga synpunkter med Skrifterna, hur ska de då kunna tro på vad dessa Skrifter säger om de dödas uppståndelse, om hoppet om evigt liv och om Guds rike. Den okunnige har gett dem anledning att tro att dessa sidor är fulla av felaktiga påståenden om ting de själva är väl bekanta med genom erfarenhet och upplyst förnuft.”

Argumenten mot en historisk Adam och Eva finns redan framförda i den debatt man främst kan följa på Stefan Swärds blogg, liksom argument för att även teologiutbildningar som står i en evangelikal och/eller pentekostal tradition med nödvändighet ska redovisa olika sätt att läsa och tolka Första Mosebokens inledande kapitel. Utrymmet och tiden tillåter inte att återupprepa dem.

Det jag uppfattar som Stefan Swärds huvudpoäng i sitt hävdande av Adams historicitet är att det annars inte går att förklara människans syndafall (och i förlängningen inte heller därför någon orsak för Jesus att dö för människans synder). Men där finns det kloka (också så kallade ”konservativa”) kristna röster som har en helt annan uppfattning. Låt mig bara påminna om en bland de många som brottats och tänkt i dessa frågor. C.S. Lewis brukar sällan beskrivas som ”liberal”. Han skrev aldrig uttömmande om sin syn på människans utveckling, men berörde det ibland. I Lidandets problem framlägger han en bild av syndafallet, i vad han kallar ”en myt i Sokratisk mening”:

"Under långa sekler fullkomnade Gud den form av levande varelse, som var avsedd att bli bärare av mänskligheten och hans egen avbild… Denna varelse existerade kanske i detta tillstånd under flera tidsåldrar, innan den blev människa… Sedan lät Gud i tidens fullbordan över denna organism … sänka sig en ny art av medvetande, som kunde säga ´Jag' och 'mig', som kunde betrakta sig själv som ett objekt… Vi vet inte hur många sådana varelser Gud skapade eller hur länge de levde kvar i det paradisiska tillståndet. Men förr eller senare föll de. Något eller någonting viskade att de kunde bli lika gudar… De ville ha någon vrå av universum, om vilken de kunde säga till Gud: 'Det här är vår, inte din'. Men det finns ingen sådan vrå… Vi har ingen aning genom vilken särskild handlingar denna självmotsägande, orimliga önskan tog sig uttryck."

Jag är övertygad om att man kan vara en Jesu efterföljare även med ett mer radikalt ifrågasättande av syndafallsberättelsen än vad C.S. Lewis gav uttryck för. Men hans och Augustinus exempel borde räcka för att omvärdera vikten av att hävda Adam och Evas historicitet. Som kristna anno 2017 står vi inför betydligt större utmaningar.

Pekka Mellergård, läkare och skribent, Örebro