Roine Swensson: Behåll Lewi Pethrus dna i församlingarna

Lewi Pethrus efterlämnade ett heligt och rikt arv som vi i ödmjukhet och tacksamhet gör väl i att ta vara på, skriver Roine Swensson.

Tack för att du har registrerat dig!

Du kan nu läsa ytterligare 10 gratisartiklar på Dagen.se.

Onsdagen den 4 september aktualiserade Dagen att det var 45 år sedan Lewi Pethrus fick avsluta sin långa och rika livsgärning (Dokument: Ledarna som tog över arvet efter Lewi Pethrus) För mig blev detta en påminnelse om att vi bör ställa oss frågan vad vi i dag kan lära oss av hans liv och tjänst. När jag var 15 år fick jag av min mamma Lewis memoar­serie som jag genast började läsa. Dessa böcker gjorde ett djupt intryck på mig. Jag har senare förstått att Lewi hade en apostels tjänst och att han var 1900-talets störste andliga ledare och församlingsbyggare i Sverige.

Fast han levde och verkade för så länge sedan, i en annan tid och med andra utmaningar än i dag, var han bärare av ett andligt dna som är lika aktuellt nu. Vad bestod detta dna av? Jag vill i koncentrerad form nämna några kännetecken som vi bör lägga märke till.

Det jag först vill nämna är Lewis starka och djupa tro på Gud, hans ord och löften och hans rika möjligheter att förvandla mänskligt sett omöjliga situationer. Lewi var en trosmänniska som gick igenom många svårigheter men fick uppleva hur hans tro växte och utvecklades genom dessa. Denna segrande tro är beskriven i hans mest kända sång ”Löftena kunna ej svika”.

Hans tro var starkt sammankopplad med hans betoning av ett starkt och djupt böneliv. Den här sommaren har hans bok ”Segrande bön” kommit ut i nytryck. Jag har läst den och förnyats i en längtan efter att våra liv och församlingar ska få uppleva en förnyelse av bönens Ande. Det är bara genom bön som vi kan få uppleva starka genombrott som förvandlar det andliga läget i vårt land.

Som pingstledare betonade han naturligtvis den helige Andes liv, kraft och nådegåvor. Det pingstkarismatiska församlingslivet, med upplevelser av andedop, ett andefyllt liv och Andens profetiska vägledning, var för honom som församlingsbyggare en absolut nödvändighet.

Lewi betonade ständigt vårt evangelisations- och missionsuppdrag. De karismatiska gåvorna och välsignelserna är inte till för vår egen njutning, utan som en kraftutrustning för att vi ska kunna vinna människor för Jesus och göra dem till hans lärjungar. Där kan vi alla vara med och vinna våra medmänniskor. Jag var själv med på Nyhemsveckan 1974 och hörde hans sista predikan, som blev en klassiker: Att vinna en och en.

Ett av de absolut främsta kännetecknen på Lewis liv och tjänst var hans visionära utrustning och hans förmåga att konkret förverkliga alla dessa visioner. Han var en entreprenör som drog igång det ena andefödda projektet efter det andra. Nästan alla våra stora och betydelsefulla verksamhetsgrenar, som vi har haft i Pingströrelsen, startades av honom. I detta kan vi allra tydligast se hans apostoliska tjänst och utrustning. Han var en djärv pionjär och banbrytare för Guds rike.

Som apostel var hans också en nytänkare som kunde uppskatta och bejaka nya rörelser, som ibland bröt emot det traditionella uttryckssätten och verksamhetsformerna. I slutet av 1960-talet och början av 1970-talet nåddes även vårt land av både den karismatiska förnyelsen, som berörde många av de gamla kyrkosamfunden, och den otraditionella Jesusväckelsen bland ungdomar, Båda dessa rörelser fick stor betydelse för många församlingar.

När många pingstpastorer i medel­åldern hade svårt för att hänga med och förstå dessa rörelser, var det den gamle pingst­ledaren som gick före och generöst öppnade famnen. På ett foto i Dagen från Nyhemsveckan stod Lewi med ett brett leende tillsammans med några långhåriga ungdomar i hippieklädsel från Jesusväckelsen i USA.

Lewi hade en förmåga att både vara öppen för den helige Andes sätt att verka och samtidigt värna om en sund balans i allt som hände. Han varnade både för den andliga ljumheten och den överhettade andligheten – men visade också på den bibliska vägen mellan dessa diken. Utan hans kloka och sunda ledning hade vi nog inte som pingströrelse kunnat utvecklas på det sätt som skedde.

Allra sist vill jag påminna om hans starka sociala engagemang som följde honom genom hela hans liv. Han hade ett oerhört hjärta för de socialt utsatta och tilltufsade i samhället. Detta tog sig flera uttryck, inte minst när han startade LP-stiftelsen (som i dag heter LP-verksamheten). Denna sida hos honom som en andlig ledare ser jag personligen som den allra vackraste.

Lewi var ingen fullkomlig människa och ledare. Även han hade sina fel och brister – precis som vi alla har. Ingen av oss är några ”färdiga helgon”. Men hans liv och tjänst efterlämnade ett heligt och rikt arv som vi i ödmjukhet och tacksamhet gör väl i att ta vara på. Den helige Ande vill visa oss hur vi kan tillämpa detta dna i våra församlingar idag.

Roine Swensson, pastor och resande förkunnare

Läs även: Niklas Piensoho: Oroande om Lewi Pethrus skulla känna igen sig i Filadelfia i dag

Rösta!

Håller du med debattören?

Ja
Nej
Vet inte

Visa resultat

  • Ja (0%)
  • Nej (0%)
  • Vet inte (0%)

0 röster

Detta är en debattartikel av en eller flera externa skribenter, som själva svarar för de åsikter som framförs. Dagen värnar en fri och öppen debatt. Tidningens linje framförs på ledarsidan.
Att hålla modet uppe i isoleringen
Scouterna i Kärda Alliansförsamling överraskade de äldre med sång
Foto: Privat
Foto: Privat
Sommarkonferenserna
Foto: Johannes Ottestig
Foto: Johannes Ottestig
Kristen i coronakrisen
Foto: Kajsa Göransson
Foto: Kajsa Göransson