Debatt

Roland Sennerstam: Kyrkan måste vara vaksam mot övergrepp

Föräldrar, skola och kyrka måste alla vara vaksamma mot risken för övergrepp mot barn. Det finns inga frizoner, skriver Roland Sennerstam.

Granskande medier återkommer med jämna mellanrum med rapporter om en ständigt ökande aktivitet över internet med spridning av bilder och filmer på avklädda barn i sexuellt laddade ställningar. Kalla fakta i TV4 sände exempelvis ett program den fjärde februari.

Bland förövarna finns det skiftande preferenser. En del är intresserade av små barn medan heterosexuella män söker sig till flickor från cirka åtta år och uppåt och med tilltagande fokus på åldersgruppen 10-14 år. Samma åldrar gäller för homosexuella män gentemot pojkar, något som inte alls är lika vanligt som kränkningar av flickor.

Genom webbkameror med ett alias och valfri ålder kan män i alla åldrar inleda samtal med målgrupperna och metodiskt skapa en avspänd dialog. Sedan kommer önskemål från förövaren om stegvis avklädning och ger sedan förslag om sexuella lekar. I denna fas skapas mycket bilder, som förövaren kan sälja. Numera kan pengar komma med i bilden rätt tidigt mellan förövare och offer genom att utnyttjas swish.

Trappstegsmetoden kan skapa en laddning av nyfikenhet och rent av tillit hos de äldre barnen och lust att fortsätta vidare i ett tillstånd av darrande spänning. Sedan kan förövaren börja prata om att ses i verkligheten och då har en tröskel överstigits, som det blir svårt att backa ifrån. Efter ett par träffar har förövaren bestämt sig för samlaget.

Vilka är dessa män? Det kan vara känslomässigt och sexuellt undernärda män som inte lyckats så bra "på marknaden". Åtminstone bör det handla om en viss grad av social isolering, eftersom de kan ägna så mycket tid åt internet. De sugs in och fastnar i verksamheten och blir själva drabbade på liknande sätt som av alkohol och droger. Det är inte intellektet i hjärnan som styr. Känslorna i hjärnans limbiska system har tagit över. En klassisk bild av hur ett beroende etableras.

Datorn suger så fort de kommer hem från jobbet. Väl inne i verksamheten drivs de vidare mot nya kontakter och övergrepp. De tjänar pengar och tycker sig vara lyckosamma i sin verksamhet. Denna etablerade omställning i hjärnan gör det möjligt att behandla med hormondämpande läkemedel. En del män frågar efter det. Det finns till och med sådana som sagt sig vilja hugga av sig sina händer, för att slippa skada barn.

Vad ska man göra åt denna ständigt ökande verksamhet? Ett stort ansvar ligger på föräldrarna att ha en ständigt pågående dialog med sina barn i dessa frågor, även om vi inte tror något sådant om våra gunstlingar. Dock, det går inte att vara helt säkra. Jag ser numera i min verksamhet tiomånaders barn som leker med Ipads. Ett år senare är de ute på Youtube själva och söker underhållning. Om vi föräldrar från denna tid lär barnen att vi vill ha kontroll på vad som flödar in och ha samtal om det, så har vi börjat på en god väg, då barnen är med på noterna.

Skolan har en stor uppgift att ventilera problemet. Det finns pedagogiska inspelade program, som kan användas i undervisningen. Skolsköterskor och kuratorer bör ta upp ämnet med alla elever de möter vid nyckelåldrarna.

Kyrkorna ska ha dessa frågor aktuella i barn- och ungdomsverksamheten, ty där finns ingen frizon. När jag nu skriver för en kristen tidning, kan det vara på sin plats att citera Jesus, som säger att om vi inte omvänder oss och blir som barn, blir det inte så mycket med oss eller, som det står skrivet, vi ”kommer inte in i himmelriket” (Matt 18:3). Att behålla barnet inuti genom livets skiftningar gör att vi blir helare i vår personlighet och kan med kraft bli de ungas goda försvarare mot övergrepp och det skyddar oss också själva från att bli förövare.

År 2018 greps en man på Gotland som under sju år förgripit sig på 103 identifierade offer. Han dömdes till åtta års fängelse. I Sverige säger statistiken ett det finns 120 000 pedofila män, som arbetar på internet. Var observant! Ditt eget barn eller något barn i din närhet kan vara i fara.

Roland Sennerstam, barnläkare, tidigare skolläkare

Fler artiklar för dig