Vi tror oss ha kallelse som profetröst i Sverige

Kristna Värdepartiet är det enda parti i Sverige som tar tydlig ställning mot abort och mot samkönade äktenskap. Man kunde förmoda att en tidning som Dagen skulle betrakta oss som medkämpar. Det gör man inte. Ledarskribenten Joakim Hagerius ger oss i stället uppmaningen att "lägga ner". Detta är dessutom "tidningens linje" och inte endast hans privata åsikt.

Dagen svarar: Joakim Hagerius: Partipolitik lämpar sig inte för ökenprofeter

Den frikyrklighet ur vilken Dagen kommer präglades inte direkt av pessimism och otro. Frikyrkans pionjärer tog spjärn mot den kristna trons förvandlande kraft och höga etik när man tog sig an det till synes omöjliga uppdraget att dra Sverige upp ur spritens och fattigdomens avgrund. Det var nog många som sa att det var ”ett utsiktslöst projekt” för att använda Hagerius egna ord. Vi tänker inte så, och vi förundras över den milt föraktfulla ton vi upplever från Dagens medarbetare (och tyvärr är det inte första gången).

Vi har en hypotes. Vi upplever att tidningen Dagen försöker gå en balansgång mellan traditionell kristen tro och mer liberala tongångar. Elisabeth Sandlund och Frida Park kallar gång på gång abort för ett "etiskt dilemma" och tar inte tydlig ställning mot alla aborter. Vår uppfattning är klar. Abort är lika lite ett etiskt dilemma som hedersmord. Man har aldrig rätt att döda oönskade människor för att de är oönskade, oavsett omständigheter. Detta borde Dagen säga och driva. Men icke. Försiktighet och räddhågsenhet förklädd till smarthet och "balans" är Dagens linje, förmodligen för att man vill framstå som en respektabel aktör i det sekulära Mediesverige. Kanske är man livrädd för att utsättas för den sortens förakt man nu själv visar mot små och "extrema" aktörer.

Men hur bör vi som kristna tänka och agera i ett av världens mest sekulariserade (och extrema) länder? Vi tror inte att vägen framåt är detta haltande på båda sidor som har blivit något av ett signum för Dagen. Försöker man sig på en balansgång mellan kristna värderingar och en kultur som bildligt talat spottar dessa värderingar i ansiktet – så är en sak säker. Då blandar man varmt och kallt, med ljummenhet som oundviklig följd. Kristna värdepartiet frontalkrockar medvetet med en sådan mentalitet.

När det gäller utsikten att i framtiden förbjuda abort, tycks Hagerius inte förstå hur vi tänker. Vi vill ta så många steg som någonsin är möjligt gentemot ett livsbejakande samhälle, även om ett abortförbud aldrig blir verklighet. Men det är en grundläggande skillnad mellan att kompromissa med sina samveten och att kompromissa med sina meningsmotståndare. Det förra vägrar vi, det senare gör vi gärna för att få igenom så mycket som möjligt av våra värderingar. Men oavsett makt så tror vi oss ha kallelsen att vara en profetröst på den politiska scenen i Sverige. I förlängningen hoppas vi på en reell politisk påverkanskraft, men vår existens och våra ställningstaganden villkoras inte av maktambitioner. Blir vi en ensam röst som ropar i öknen så får vi bli det – till den dag Gud kallar ut folket till öknen för att omvända sig. Vår kallelse är klar och fast. Vi tror på embryon – det gör uppenbarligen inte Dagen.

Kristna Värdepartiets styrelse