Yttrandefriheten är inskränkt i Sverige

Det stämmer att det upprör när man säger sådant som kolliderar med svenska värderingar, vare det rör sig om främmande religioner eller en kristen tolkning som var vanlig för hundra år sedan men som sticker i ögonen på dagens svenska politiska klimat.

Detta är fullt förståeligt. Det är dock ännu viktigare att vi använder yttrandefriheten i synnerhet där den uppfattas som provokativ eller obehaglig.

Lagen borde begränsa yttrandefriheten först när den hotar att överskrida tanke och införlivas i en illegal handling. Våld eller uppmaning till våld kan inte tillåtas gömma sig bakom yttrandefrihetens garanti.

De fåtal predikningar angående sexuella minoriteter som flera länder, och nu Sverige, på förhand dömt Steven Anderson för har den amerikanska lagen aldrig i rättslig mening dömt Steven Anderson för.

Betyder det att det amerikanska rättssystemet är defekt, eller pekar det på en i Sverige haltande förståelse av yttrandefriheten såväl som religionsfriheten?

Är det inte ett inskränkande på svenskars religionsfrihet när energi- och digitaliseringsminister Anders Ygeman (S) förespråkar åsiktskontroll på Arlanda? Eller har vi ett behov av att staten dikterar vad medborgarna får tro på, säga och lyssna till? I så fall, när har vi därigenom gjort yttrandefriheten ogiltig i praktiken? Är det rimligt att sexuella minoriteter ska särbehandlas framför religiösa minoriteter? Står rätten att inte bli kränkt över religions- och yttrandefriheten? Ingen åsikt är illegal!

Haltande yttrandefrihet? Ingen åsikt är illegal, skriver Levi Modin.

Levi Modin, kristen nationalist, medlem i Alternativ för Sverige och nätverket som bjöd in Steven Anderson