Prästerna i Svenska kyrkan som konverterat

Att lämna sitt samfund är ofta ingen lätt sak, även om den kristna tron lever vidare. Att dessutom förlora sitt arbete och livskall i samma steg kan göra beslutet än svårare.

Varför väljer en person att lämna sitt livskall och sitt yrke för att gå över till ett annat kristet samfund? Vad är det som får en präst att vilja byta sammanhang för att i sin nya kontext troligen aldrig mer få tjäna som präst?

Dagen har varit i kontakt med ett tiotal före detta präster i Svenska kyrkan som valt att lämna sitt samfund för den katolska eller ortodoxa kyrkan de senaste åren. Vi har tagit del av sammanlagt runt 20 namn på präster, både män och kvinnor, som konverterat. Av olika anledningar är det långt i från alla som vill ställa upp för en intervju eller ens figurera med sitt namn i tidningen. Att lämna det samfund man varit anställd i under flera år är inte sällan en känslig fråga. En av de före detta präster Dagen pratat med vittnar om att tidigare vänner brutit kontakten och andra medlemmar i Svenska kyrkan kallar honom för en ”svikare” som ”lämnat familjen”. En annan är rädd att andra ska tro att han anser sig vara "förmer" för att han lämnar sitt sammanhang.

Det finns präster som hoppades att Svenska kyrkans skilsmässa från staten skulle få partipolitiken att lämna kyrkan.

 

Olika anledningar

Det finns olika skäl till konversionerna. Av de Dagen varit i kontakt med nämns bland annat Svenska kyrkans inriktning, en snävhet i liturgin och en längtan efter kyrkans djupare rötter som några av anledningarna.

Det handlar inte om någon massrörelse av präster som väljer att avsluta sina tjänster och gå till ett annat samfund. Det är en försvinnande liten del av det totala antalet präster som tjänstgör i Svenska kyrkan. Inte heller kan man se att det skulle vara en växande rörelse jämfört med tidigare år, det är ingen trend.

Ända sedan den första kristna kyrkans dagar har det funnits splittring inom de egna leden. Paulus uppmanar på flera ställen i Nya testamentet de nybildade församlingarna att hålla sams och slå vakt om sammanhållningen: "Bevara Andens enhet genom fridens band" (Ef. 4:3).

Kommer från frikyrkan

Ragnar Persenius, biskop i Uppsala stift, har under sina drygt 18 år som biskop haft ett fåtal samtal med präster som önskar konvertera till romersk-katolska kyrkan.

– Under mina år som biskop har jag haft 2-3 samtal som rör detta. Vi har också i andra stift haft präster som konverterat och återvänt till Svenska kyrkan. I något fall har personen konverterat igen, säger Ragnar Persenius.

Den stora rörelsen handlar om frikyrkliga som dras till mer liturgiska kyrkor och lämnar sitt sammanhang för Svenska kyrkan, menar Persenius.

– Jag tror att runt 25 procent av våra präster rört sig från frikyrkan. De kommer från Evangeliska frikyrkan, Pingst och på sistone mer från Livets ord, säger han.

– Vi lever inte längre i ett enhetssamhälle, nu kommer vi mer i kontakt med till exempel ortodoxa kyrkor och andra traditioner. På ett sätt är det därför förvånande att det inte sker fler konversioner än det gör.

Är det en sorg för dig som biskop att en präst lämnar ämbetet för ett annat samfund?

– Det som är smärtsamt är om en svenskkyrklig präst med en högkyrklig syn på ämbetet konverterar och aldrig mer får fira nattvard som präst. I praxis innebär det en mindre möjlighet att utöva det uppdrag man hållit så högt. Det är förvånande.

Högkyrklig ämbetssyn

Man behöver inte konvertera för att vara en del av den katolska gemenskapen. Det menar Peter Halldorf, pastor i pingströrelsen och verksam i Ekumeniska Kommuniteten i Bjärka Säby. Han känner både präster och pastorer som gått över till såväl katolska som ortodoxa kyrkan, men menar att ”oändligt många fler” väljer att vara kvar i sitt samfund samtidigt som man tror, tänker och ber ”katolskt”.

– Svenska kyrkan behöver sina ”katolska” präster, män såväl som kvinnor, säger han och poängterar att det även i de flesta frikyrkosamfund i dag finns åtskilliga, även pastorer, som låter sig berikas av den stora traditionen.

– Det kan visserligen innebära ett mått av friktion, men inte minst av ekumeniska skäl är vi många som valt att förbli kvar i de kyrkor där vi en gång blev döpta.

Pingstpastor Peter Halldorf vill av ekumeniska skäl vara sin kyrka  trogen, men har gärna en dialog med ledare för andra samfund, som påve Franciskus.

 

Trogen sin kyrka

Peter Halldorf är själv pastor i pingströrelsen men även medlem i Svenska kyrkan. På Nya Slottet Bjärka-Säby, där han är en frontfigur, firas gudstjänster i allmänkyrklig tradition och samlar människor från de flesta samfund. Att vara en del av en ekumenisk gemenskap kan vara en hjälp att förbli trogen den kyrka man tillhör, menar han.

– Jag minns hur Wilfrid Stinissen redan på 1990-talet sa till mig att ”tiden när man konverterar är förbi”. Det kommer alltid att finnas enskilda som väljer att ansluta sig till en annan kyrka, men vad han menade var att man i dag inte behöver konvertera för att få tillgång till hela kyrkans rotsystem och andliga vägledning. Numera läser var och varannan pingstpastor Johannes av Korset, Teresa av Avila eller Ignatius av Loyola.

 

Halldorf berättar också hur påve Franciskus med eftertryck sa till honom när de möttes för ett par år sedan: "We must walk together".

– "Har vi frågat oss vilka gåvor Anden vill ge oss genom våra bröder och systrar i de andra kyrkorna", frågade påven sina egna vid ett stort möte. Det säger åtskilligt om hans ekumeniska hållning.

Respektera beslutet

Peter Halldorf menar samtidigt att den som väljer att konvertera är värd all respekt.

– Det är inget som sker lättvindigt. I de flesta fall handlar det om en lång process där någon funnit sitt andliga hem i en annan kyrka och det slutliga steget blir därför odramatiskt, säger han.

– Uppbrott som sker på grund av bitterhet, besvikelse eller otålighet ger däremot lätt dålig eftersmak och bidrar inte till att föra ekumeniken framåt.

Antal konvertiter

Totalt antal personer i Sverige som konverterat till katolska kyrkan, från olika håll i kristenheten, de tio senaste åren:

2008 = 59
2009 = 51
2010 = 79
2011 = 46
2012 = 60
2013 = 58
2014 = 64
2015 = 84
2016 = 116
2017 = 121
2018 (till och med mitten av aug) = 71

alternative_text

Sofia Lundell, präst i Svenska kyrkan som konverterat till katolska kyrkan.

Hon hade länge känt en längtan till katolska kyrkan innan hon tog steget att konvertera. Gud öppnade en möjlighet för henne att göra något annat.

Sofia Lundell prästvigdes i januari 1997. Tanken på att konvertera kom när hon varit präst i Svenska kyrkan i 20 år.

– En möjlighet öppnades för mig att arbeta med något jag brinner för utanför Svenska kyrkan, och jag tog det som ett tecken på att det var dags att våga vidare till något annat som Gud ville för mig.

Sofia Lundell började en kurs i katolska S:ta Eugenia, samtidigt började hon gå i mässan där.

– Min förkunnelse förändrades och min tro blev långsamt katolsk, säger Sofia Lundell.

Hur upplevde du som kvinna och präst att byta till ett samfund där kvinnor inte får vara präster?

– Tvärtom vad många tror har den frågan inte varit svår. Jag tror att kvinnor och män kompletterar varandra inte konkurrerar. Frågan om kvinnliga präster är inte en jämställdhetsfråga, som många vill göra den till. Det är en teologisk fråga. För mig själv är den personliga vägen och kallelsen avgörande. Det är inte min kallelse att vara präst utan att vara katolik. 

Som präst fick hon ofta frågan "Vad tror kyrkan?" och Sofia led av att inte kunna svara med gott samvete.

– Antingen skulle  jag svara "det beror på vem i kyrkan du frågar" eller "vad tycker du själv?". Jag upplevde att det var så min kyrka hanterade dessa frågor och jag kunde med gott samvete inte undervisa så.

– I Katolska kyrkan är jag inte utlämnad till min egen känsla, mitt humör, min intelligens, tidsandan eller min egen åsikt om vad som är rätt. Vi är mycket ovana vid det sättet att tänka i dag.

Att konvertera

Att konvertera betyder ursprungligen att byta religion, men både den protestantiska kyrkan och det romersk-katolska faller inom ramen för kristenheten. Ändå tar det mellan ett och två år för en person som tidigare tillhört den lutherska kyrkan att inlemmas i den romersk-katolska.

Under året eller åren får personen undervisning i den katolska tron samt deltar regelbundet i mässan för att alltmer bli bekant med det katolska livet.

I samband med upptagningen där personen blir fullvärdig medlem i katolska kyrkan mottas även den första kommunionen.

alternative_text

Katolska kyrkan i Stockholm.

För Henrik Lindeskog var det individualismen som fick honom att till sist lämna prästyrket och Svenska kyrkan. I den katolska kyrkan känner han sig mer hemma.

Konflikten inom honom blev till slut för stor. Henrik Lindeskog var kyrkoherde i Rommele pastorat när han allt mer insåg att hans hjärta tillhörde ett annat samfund.

– Svenska kyrkan fick gradvis en annan inriktning, så att den gick längre bort från den katolska, världsvida kyrkan i stället för att gå mer mot en enhet, säger Henrik Lindeskog.

Han tar som exempel att Svenska kyrkan tagit steg från den överenskommelse man haft om vad som bör ingå i en fullvärdig mässa. Även vad gäller synen på det ofödda barnets värde anser han att Svenska kyrkan uttrycker sig "luddigt" om. Detsamma gäller äktenskapet och prästämbetet.

– Svenska kyrkan har fattat beslut som gör det svårt att se hur vi ska kunna gå mot mer enhet.

Henrik började gå alltmer till en katolsk kyrka och kände sig mer hemma där.

– Det fanns en innerlighet där som jag saknade, det blev en fördjupning i tron. Den hade något som jag saknade i Svenska kyrkan.

Det tog emot, det var ett svårt beslut att ta, men till sist skickade han sitt besked till biskop och domkapitel.

Vilka reaktioner möttes du av?

– Dels var det en process i familjen. Min fru är diakon i Svenska kyrkan och trivs bra med det. Vi funderade mycket över hur det skulle vara att leva i två olika samfund, att inte kunna dela nattvardsbordet. Hon är positiv till mycket i katolska kyrkan, men känner att hon har sin uppgift i Svenska kyrkan.

– Många i omgivningen visade förståelse, men en del tycker att en präst inte kan lämna sitt ämbete "bara så där". Flera har ringt som har samma vånda hur man ska göra.

Vad tror du kommer hända med Svenska kyrkan?

– Jag tror att den kommer fortsätta som den gör, men att de som tänker som jag kommer att lämna mer och mer. Jag har inget stort hopp om Svenska kyrkan tyvärr. Man måste ha tro och hopp för den kyrka man är en del av.

 

alternative_text

Matteus Furemalm (numera Fader Serafim) är präst i Ryska utlandskyrkan och arbetar på Kronofogden. 2011 lämnade han Svenska kyrkan och prästämbetet där.

Kristendomen bär på en rikedom som fler bör få ta del av. Det menade Matteus Furemalm när han ännu var präst i Svenska kyrkan. Han använda gärna rökelse, ljus, processioner och körer i de gudstjänster med ekumeniska förtecken som han ledde. Men det gick för långt, menade den dåvarande biskopen.

– Jag blev anmäld till domkapitlet en gång för att ha firat en Requiem-mässa med en kör som på latin sjöng böner för de avlidna och jag som bad bönerna på svenska, berättar Matteus Furemalm.

– Kören fick sjunga, men att jag översatte bönerna och bad för de avlidna, det fick jag inte.

Matteus Furemalm fick en varning och hölls under uppsikt i tre år, trots att både han och två biskopar emeritus menade att det gick rätt till enligt luthersk tradition.

Gudstjänsterna i S:t Matteus var populära. Matteus Furemalm älskade att plocka in element från katolsk, judisk och ortodox tradition i liturgin.

– Jag ville visa hur vi kan använda hela kyrkans rikedom i en fullödig mässa. "Den här rikedomen finns för er". Biskopen kontaktade mig och sa att "Detta är inte vår tradition" och jag svarade att "Nu kan inte jag uttala mig om biskopens tradition, men jag följer Jesus och apostlarnas tradition".

Furemalm kom till en punkt där han inte stod ut längre. Det var för trångt, för "sekteristiskt", som han själv kallar det.

– Jag sa redan under antagningsprocessen som prästkandidat att jag betraktar mig mer som kristen än som luthersk. Min vigningsbiskop tyckte bara det var bra att få in olika bakgrunder och traditioner.

Har du fått mer frihet i den ortodoxa kyrkan?

– Ja, nu upplever jag den! Det lyftes av ett ton sten från mina axlar när jag lämnade Svenska kyrkan. Nu behöver jag inte vara rädd att få en kniv i ryggen för något jag gör. Nu kan jag vara kristen på riktigt!

alternative_text

"Det är för mig obegripligt att biskoparna inte har rösträtt i kyrkomötet", säger Martin.

Martin hade varit präst i 16 år när han gick in i väggen. Då hade han kämpat emot sin inre övertygelse under flera års tid.

Redan under studietiden tog han gärna del av den katolska kyrkans katekes när han letade efter svar på teologiska spörsmål. Hans inställning var att alla som tror på Jesus Kristus tillhör samma världsvida kyrka, oavsett om man är pingstvän, frälsningssoldat, ortodox eller katolik.

När Svenska kyrkan skiljs från staten den 1 januari 2000 hade Martin hoppats på en mer radikal förändring.

– Svenska kyrkan har valt att styras som en förlängd arm av rådande statsapparat, så ska det inte vara i grunden, enligt min mening.

Han tar kyrkomötet, Svenska kyrkans högsta beslutande organ, som ett exempel, där biskoparna inte har rösträtt.

– Det är för mig obegripligt. Kyrkans teologi bör ledas av biskopar, där någonstans börjar det att skava. Dåvarande ärkebiskopen Anders Wejryd sa gällande kyrkomötets beslut om samkönade äktenskap att "staten har alltid kunnat lita på kyrkan och det ska vi se till att de kan fortsätta göra". För mig är det ett icke-argument.

I hemlighet slits han mellan att fortsätta verka som präst eller gå över till det samfund där hans hjärta fanns.

– Hade jag varit vanlig medlem hade jag kunnat gå samma dag, det hade inte spelat någon roll för någon, men nu hade jag min tjänst i Svenska kyrkan, mitt jobb.

Martin drabbas av utmattningssyndrom och blir sjukskriven. Först då tar han tag i saken och skickar in en utträdesblankett. Därmed förlorar han rätten att längre verka som präst.

– Med facit i hand hade det varit klokare att göra ett avslut innan jag blev sjuk. Nu hade då försökt pussla ihop mitt jobb med min egen växande övertygelse under flera års tid.

Vilka reaktioner möttes du av?

– Jag möttes av mycket ilska, frustration och sorg. En del tidigare vänner vill inte umgås med mig längre. Jag hade önskat att en del tidigare kollegor visade något större förståelse för att mitt beslut inte var lättvindigt. Vissa hälsar över huvud taget inte på mig längre.

Kan du förstå reaktionerna?

– Absolut. Det är inte svårt att se det. En del tycker att jag lovat att vara präst hela livet och så är jag inte det längre.

Tänkte du att du skulle bli präst i katolska kyrkan?

– Jag får frågan rätt ofta, men det gjorde jag aldrig. Jag tror helt enkelt inte att det är min kallelse.

Fotnot: Martin heter egentligen något annat.

Beslut i Svenska kyrkan

Exempel på beslut i Svenska kyrkan som varit avgörande för vissa av prästerna att lämna samfundet.

1958 tas beslutet om att kvinnor kan bli präster. I samband med beslutet togs en klausul fram att ingen präst skulle behöva utföra något som stred mot den egna övertygelsen.

1982 togs klausulen bort.

2000 skiljs Svenska kyrkan från staten. Den tidigare Kyrkolagen ersattes av en Kyrkoordning, som fastställs av kyrkomötet. De sekulära partierna fortsatte dock att kandidera, nu som nomineringsgrupper. Sekulära partier har undan för undan lämnat kyrkan, men då ersatts av nomineringsgrupper med mer eller mindre tydlig ideologisk koppling till sitt ursprungliga parti. Dessa är dock självständiga från sina moderpartier.

2005 beslutar kyrkomötet om en ordning, en kyrklig akt för välsignelse över registrerat partnerskap.

2009 beslutar kyrkomötet att äktenskapet kan omfatta såväl par av olika kön som par av samma kön och om en vigselordning för både homo- och heterosexuella par.

I lagens mening har varje präst dag rätt att avstå vilken vigsel, vilket dop eller vilken begravning som helst. I kyrkomötet har dock flera förslag diskuterats som gör det omöjligt för en präst att vägra viga samkönade par.

I juni 2017 gör statsminister Stefan Löfven ett uppmärksammat inlägg i frågan när han i en intervju med Kyrkans tidning säger: "Ingen präst i Svenska kyrkan ska kunna vägra att viga samkönade par."

Källa: svenskakyrkan.se och Wikipedia