Upphöjda präster ett gissel för kyrkan

Påven Franciskus pekar ut kyrkans maktfullkomlighet och upphöjelsen av prästerna till en oantastlig elit som roten till det onda i kyrkan. Dagen ger sig i kast med att förklara företeelsen klerikalism och frågar sig: Finns klerikalismen även i Sverige?

När Hedvig Larsson, teologie doktor i religionshistoria vid Uppsala universitet, var nydisputerad upplevde hon följande. Präster med akademiska meriter från katolska universitet runt om i världen kunde påpeka att hennes doktorsgrad från Uppsala, ett sekulärt svenskt universitet, inte var lika mycket värd som deras egna doktorsgrader. Ibland inte ens lika mycket värd som deras teologie kandidatexamina från katolska universitet.

Och när hennes engagemang för kvinnofrågor i kyrkan kom i dagen kunde de säga: ”Du vet väl om att du inte kan vara både feminist och katolik.”

– Har man den attityden att man kan säga något sådant första gången man träffar en människa, vad har man för bild av sig själv då? Och vad har man för bild av lekmännen och deras värde? frågar Hedvig Larsson när jag träffar henne för att prata om klerikalismen i kyrkan.

Strävan efter makt i samhället

Det i Sverige föga diskuterade begreppet klerikalism blev plötsligt aktuellt denna höst, då påven Franciskus i ett brev till alla katoliker pekade ut just klerikalismen som grunden till de massiva sexuella övergreppen, tystnadskulturen och mörkläggningarna i kyrkan.

”Att säga nej till övergrepp är detsamma som att säga nej till alla former av klerikalism”, skrev påven och slog fast att om katolikerna inte gör upp med klerikalismen, vare sig den främjas av prästerna eller av lekmännen, så ”kommer det onda vi i dag fördömer att fortsätta”.

Så vad är klerikalismen för något? Uppslagsverk och lexikon definierar begreppet som den institutionella kyrkans strävan efter makt och inflytande i samhället, genom påverkan av politiken, kulturen och de enskilda medborgarna.

Men begreppet rymmer mer än så. När påven pekar ut klerikalismen som roten till det onda syftar han även på den utbredda kulturen som upphöjer prästerna och ordensfolket till en oantastlig elit.

Prästen representerar Kristus

Som katolik får man i sig med modersmjölken att man inte får tala illa om prästen. Man ska inte heller ifrågasätta kyrkans lära, beslut, eller det prästen säger. Prästen har alltid rätt och är en alltigenom rättfärdig människa som valts ut av Gud för att leda flocken till frälsning.

–  Den här kulturen kan ledas tillbaka till Thomas av Aquino. Han lade grunden till läran om att prästen representerar Kristus. Enligt Thomas av Aquinos lära om ontologisk förvandling genomgår prästen vid sin vigning en transformation. Han förändras till sitt väsen, berättar den katolska debattören Irene Nordgren, som sedan många år propagerar för omfattande reformer av kyrkan.

–  Männen som studerar vid prästseminarierna skolas in i det här. Ingen skulle naturligtvis säga att de blir någon sorts övermänniskor. Men det kan leda till känslan av att vara något särskild, ha något extra. Många präster uppfattar sig själva som en utvald elit. Och den eliten håller ihop. Det spelar naturligtvis en viktig roll för uppkomsten av klerikalismen.

alternative_text

Donald Wuerl, ärkebiskop i Washington, USA, anklagas för att ha mörkat övergrepp.

Under de två och en halv decennierna som övergreppsskandalerna skakat den världsvida kyrkan har det dessutom framkommit att denna kyrkliga elit inte vill behöva avkrävas ansvar för sina handlingar. I alla fall inte av en utomstående makt. I land efter land har det avslöjats hur biskopar, i stället för att överlämna de misstänkta förövarna till rättsväsendet, tystat ner anklagelser. För att skydda kyrkan och sina medbröder har de flyttat förövare mellan församlingar och stift och på så sätt möjliggjort att övergreppen kunnat fortsätta.

– Som vi litade på prästerna! Tilliten och tacksamheten var fullständig, berättar Anne.

Hon är uppvuxen på Irland, det land som var först ut med övergreppsavslöjanden.

Anne, som i dag bor i Sverige och egentligen heter något annat, har bara gott att säga om de präster, ordensbröder och systrar hon mött här. Men irländarnas tillit till kyrkan på Irland och ledarskapet i Vatikanen är helt och hållet raserat, menar hon.

– När jag växte upp gick så gott som alla i kyrkan. Jag tänkte att en präst var en perfekt människa som inte kunde synda. Nu är människorna arga. Till och med den generation som är över 80 år är ledsna och besvikna. På biskopar, på kardinaler, som sett det som sin främsta uppgift att skydda varandra och kyrkan som institution, i stället för att skydda barnen. De ljög. Och de bad om förlåtelse tjugo år för sent. Alla frågar sig i dag vem det var som skapade detta monster.

Året är 2017 och det polska presidentparet Andrzej och Agata Duda, parlamentets talmän och dåvarande premiärministern Beata Szydlo firar 1050 år av katolicism i landet. Kyrkan är en viktig politisk maktfaktor i Polen som hör till de mest klerikaliserade länderna i världen.

 

” En hemlighetsfull grupp män”

När Anne var barn var klerikalism något bra och betydde att prästerskapet var heligt, berättar hon.

– Nu tänker jag däremot på en hemlighetsfull grupp män som tycker att de kan fatta beslut om mig utan att fråga mig om åsikt. Män som lägger bördor på folket och skyddar sig själva. Män som hindrar en kvinna som skilt sig från att ta emot eukaristins sakrament men låter våldtäktsmän och pedofiler komma fram. Det är ju de här männen som Jesus talar till i Nya testamentet. Männen med böneremsor och manteltofsar som sitter främst i templet, som upphöjer sig själva och sviker folket.

Hon bläddrar i sin vältummade bibel. Redan innan hon hittat styckena hon letar efter citerar hon dem ur minnet. Hon vet mycket väl vad Jesus säger till de skriftlärda i Lukas 11 och Matteus 23:

– Ve er, ni hycklare som försummar det viktigaste i lagen: rättvisa, barmhärtighet, trohet. Ve er som silar mygg men sväljer kameler. Ve er som visar upp ett rättfärdigt yttre medan ert inre är fullt av hyckleri och orättfärdighet.

– Det är inget fel på folkets tro. Det är de ansvariga vi är arga på, inte de präster och nunnor som gör ett fantastiskt jobb. Jag har mött mängder med fantastiska präster och nunnor, både här och på Irland. Men de rödklädda männen med tofsar kommer att skaka i sina grundvalar när de får möta Jesus och han säger till dem: Ni hjälpte inte människorna när de behövde det som mest.

alternative_text

Anders Arborelius

Katolska kyrkan i Sverige har varit relativt förskonad från övergreppsskandaler. Fram till i dag har fem fall utretts av Stockholms katolska stift. Inget av dem har överlämnats till polisen. Enligt uppgifter från stiftet var samtliga redan preskriberade då de kom till biskopens kännedom. I tre av dessa fall har biskop Anders Arborelius träffat anmälarna och bett dem om förlåtelse å kyrkans vägnar. Han har även bett om förlåtelse offentligt, i ett uttalande publicerat i tidningarna Dagen och Göteborgs Posten.

– När vi gick igenom de fall av övergrepp på minderåriga som låg långt tillbaka i tiden upptäckte vi att det kunde ha funnits ett mönster att omplacera någon som anklagats för övergrepp eller försöka dölja det, säger Anders Arborelius som förra året utnämndes till kardinal av påven Franciskus.

– Mer i nutid känner jag inte till något sådant.

Han säger att det även i Sverige kan finnas en frestelse att sätta präster på piedestal.

– En hierarkiskt uppbyggd kyrka som den katolska är alltid klerikalt präglad. Därför ligger frestelsen till klerikalism alltid och lurar i vassen. Ingen lokalkyrka är helt förskonad från det.

Hennes förslag röstades ner

Hedvig Larsson minns en händelse som, enligt henne, tydligt illustrerar klerikalismen i kyrkan i Sverige.

– Jag var med på ett möte där vi, ett antal lekmän och en diakon, skulle diskutera en viss verksamhet. Jag kom med ett förslag, och alla, både diakonen och lekmännen, sa nej till det, berättar hon.

– Men en kvart senare föreslog diakonen exakt samma sak. Och då var förslaget plötsligt jättebra och lekmännen sa ja till det. Jag blev arg och frågade diakonen hur det kunde komma sig att när jag kom med ett förslag så var det dåligt, men när han kom med samma förslag så var det bra. Han skrattade lite och sa: ”Det handlar om det här, förstår du” och pekade på sin diakonkrage.

Så kan det gå till när vigda personer utnyttjar sin ställning, menar Hedvig Larsson.

Gert Gelotte, katolik och frilansjournalist, tidigare mångårig ledarskribent på Göteborgs Posten, går längre och menar att katolska kyrkan i Sverige är ”helt klerikal”.

– Biskopen är enväldig i stiftet, kyrkoherden är enväldig i församlingen. Det finns pseudodemokratiska enheter inom kyrkans organisation, men i praktiken har de ingenting att säga till om. Dessutom är majoriteten av katolikerna också klerikala, då de förväntar sig att biskopen och kyrkoherden ska fatta alla beslut. Och de känner sig bekväma med det.

För tretton år sedan var Gert Gelotte och Irene Nordgren med och grundade reformnätverket Katolsk vision. Med förebild i den internationella reformrörelsen Wir Sind Kirche/We Are Church ville man verka för en förnyelse av katolska kyrkan. Mindre centralstyrning, mer demokrati, högre i tak när det gäller olika tankar och åsikter.

Tretton personer ställde sig offentligt bakom och skrev under ett manifest med sina namn. Det som hände sedan, menar både Gert Gelotte och Irene Norgren, var en tydlig konsekvens av klerikalismens kultur i kyrkan.

– En vecka efter att manifestet publicerades tog biskopen avstånd från oss i ett uttalande på stiftets hemsida, säger Irene Nordgren.

– Ute i församlingarna tolkades det som att vi blivit bannlysta, berättar Gert Gelotte.

Enligt de reformtörstande katoliker Dagen pratat med domineras stora delar av katolska kyrkan i Sverige dels av konvertiter, som ofta är ”mycket klerikala” och övervägande konservativa i sin syn på kyrkan, dels av att en betydande del av prästerna kommer från det katolska Polen, där kyrkan är en viktig maktinstitution.

– De här prästerna har en tendens att betrakta den polska kyrkan som den genuina. Den är mycket konservativ och ofta sammanblandad med polsk nationalism. Det händer att dessa präster vill importera den hit, med lokala sedvänjor och allt. För en svensk katolik kan det vara ganska svårsmält, säger Gert Gelotte.

Skattelättnader för katolska kyrkan i Polen

Med det långtgående politiska inflytande katolska kyrkan har i Polen och med sin starka ställning hos stora delar av den övervägande katolska befolkningen hör Polen till de mest klerikaliserade länderna i världen. Flera lagar har stiftats efter kyrkliga påtryckningar och kyrkan har rätt till omfattande skattelättnader.

Det mest flagranta exemplet är den polske prästen Tadeusz Rydzyk som byggt upp ett medieimperium genom att framgångsrikt blanda religiös utövning och politisk propaganda i sina radio- och tv-kanaler. Många polacker röstar som fader Rydzyk säger åt dem att rösta och donerar pengar till hans verksamhet.

– Kyrkan i Polen har stort inflytande på vad man lär ut i skolorna och vilka böcker som är obligatorisk läsning. Man har lagt sig i läroplanen för sexualkunskapen. Katolska skolor får statligt ekonomiskt stöd och den katolska katekesen är ett i praktiken obligatoriskt ämne i de statliga skolorna, säger filosofen, ekonomen och publicisten Andrzej Lewkowicz.

Efter fader Tadeusz Rydzyks mässor är det många som vill kyssa hans hand och överräcka pengakuvert. Rydzyk har  byggt ett mäktigt medieimperium i Polen genom att blanda religionsutövning med politisk propaganda i sina radio- och tv-kanaler.

 

Klerikalismen kritiseras i landets liberala medier, men kritiken får mothugg av kyrkan själv som kallar den för ett vänsterliberalt angrepp på den katolska tron.

Michal Gorny, med polska rötter men uppvuxen i Gävle och numera hemmahörande i S:t Lars församling i Uppsala har vid enstaka tillfällen upplevt att en präst kunde ha ett ”hämmande” inflytande.

– Det finns församlingar där präster är mer välkomnande och andra församlingar där de kan vara dogmatiska på ett sätt som riskerar att utesluta människor. Vilken inställning man har till kyrkans dogmer påverkar hela församlingen.

– På det hela taget har jag haft bra relationer med prästerna och inte upplevt deras inflytande som något problem. Och vad gäller skandaler har jag personligen inte märkt av klerikalismen i Sverige.

Hierarkisk struktur

Påven leder Katolska kyrkan med dess 1,3 miljoner medlemmar. Påven ses som Kristus ställföreträdare på jorden.
Påven väljs av kardinalskollegiets 120 kardinaler som samtliga är män, präster och, i de allra flesta fall, biskopar.
Biskoparna ses som efterträdare till Jesu apostlar. De leder kyrkans stift.

alternative_text

I dag är det ovanligt med klerikalism i svenska samfund. Det beror på att Sverige har gjort upp med auktoritetstänkandet. Men annat var det förr, berättar teologen Viktor Aldrin.

– Svenska kyrkan var länge mycket klerikal, detsamma gäller både trosrörelsen och pingströrelsen, säger Viktor Aldrin, doktor i teologi och universitetslektor vid Högskolan i Borås.

– Även om vi inte har haft några sexövergreppsskandaler här i Sverige så har det funnits präster och pastorer som utnyttjat sin ställning och utsatt sina medlemmar för andliga övergrepp.

Enligt Viktor Aldrin hänger klerikalismen tätt ihop med synen på auktoritet. Ju mer auktoritärt ett sammanhang är, desto större risk för att de som höjs upp till ledarpositionerna frestas utnyttja sin ställning.

– Hög status ger makt och inflytande och makt berusar. Det gäller i de flesta sammanhang. I samma sekund någon blir chef händer det något med luften i rummet. Det blir tystare runt personen, omgivningens förhållningssätt förändras, det kan bli svårare att ifrågasätta. I institutioner som bygger på makt och auktoritet måste makten och auktoriteten skyddas. Om någon missköter sig kan hela institutionens trovärdighet påverkas. Då gäller det att sopa in smutsen under mattan.

Och där har vi mörkläggningarna av sexövergreppen inom katolska kyrkan, menar Viktor Aldrin.

Kyrkan hade länge en särskild maktställning

I Sverige har Svenska kyrkan under lång tid haft en särskild maktställning. Prästen var inte bara en andlig ledare, han var också en statlig tjänsteman. När prästen sa något var det som om kungen eller regeringen uttalade sig. Det påverkade prästernas och kyrkans självbild. Svenska kyrkan har varit förskonad från sexövergreppsskandaler, men man har gjort sig skyldig till sin beskärda del av maktmissbruk.

– Det är dokumenterat att Svenska kyrkans präster var de som gick längst i förtrycket av samer och romer. Det är ett tydligt exempel på när makt berusar.

Även i pingströrelsen och senare i trosrörelsen har det förekommit inslag av klerikalism, menar Aldrin.

– Det kunde leda till att pastorer utsatte medlemmar för svåra andliga övergrepp. Man krävde lydnad inom rörelsen. Brast det i lydnad skulle det disciplineras fram. Samtidigt kunde man dölja vissa överträdelser för att de inte skulle kasta skugga över församlingen eller rörelsen.

– Det är som fallet med katolska kyrkan. Om den som är upphöjd visar sig vara smutsig måste smutsen döljas för att alla andra ska fortsätta vara upphöjda.

Synen på ledarskap har förändrats

I dag förekommer klerikalismen knappt alls i Sverige, menar Viktor Aldrin.

– Det beror till stor del på att synen på ledarskap har förändrats. Vi har fostrats till att bli antiauktoritära och ledaren behöver i dag förtjäna sin respekt som ledare. Mångfalden till följd av reformationen spelar också roll, vilket slår igenom nu. I det postsekulära samhället har kyrkorna blivit konkurrensutsatta.