Familj | Jubilar

Lillemor friade i en bil bara några dagar efter att hon mött sin blivande make

75-årsjubilaren Lillemor Boman blickar tillbaka på ett liv med många äventyr • Snart flyttar hon till Sverige: ”Jag behövs hemma för att ge barnbarnen lite råd”

”Livet är spännande!” säger Lillemor Boman. Den 8 november fyller hon 75 år.
Publicerad Senast uppdaterad

Fakta: Lillemor Boman

  • Aktuell: Fyller 75 år den 8 november.
  • Familj: Maken Kjell, sex barn, elva barnbarn.
  • Bor: Vanligtvis på Tjörn, men just nu på Gran Canaria.
  • Gör: Volontär i Skandinaviska turistkyrkan på Kanarieöarna.
  • Intressen: ”Jag älskar människor, blommor, att baka, sticka och handarbeta.”
  • Firar: ”Jag ska jobba hela dagen. Det blir en familjeträff på Tjörn till sommaren.”
  • Bibelord: ”Allt vad ni vill att människorna skall göra för er, det skall ni också göra för dem.” (Matt 7:12)

Många äventyr rymmer de 75 år som missionsarbetaren Lillemor Boman nu lägger till handlingarna. Vår jubilar befinner sig på en plats långt från det svenska novembermörkret när Dagens reporter till sist lyckas få en intervju med henne.

En intervju med Lillemor Boman gör man inte i en handvändning.

– Nej, jag jobbar för fullt nu! Vad gäller det?

Din födelsedag kommer ju snart, och vi vill gärna …

– Jaså, den ja. Det är väl inget!

Dessa repliker växlades när det var förmiddag.

– Du får väl ringa i eftermiddag.

När det har blivit eftermiddag har Lillemor Boman hunnit bli upptagen av något annat. Till slut finner hon en lucka, flera dagar bort, i schemat. Mycket riktigt har hon ett sysslolöst ögonblick när vi hörs.

Lillemor Boman är på Gran Canaria, Kanarieöarnas största ö, dit hundratusentals svenskar varje år söker en fristad undan kylan och mörkret i norr. I Playa del Inglés, på öns sydkust, är hon volontär i Skandinaviska turistkyrkan. Tillsammans med kyrkans husfar ansvarar hon för bespisningen av skandinaver som tagit sig halvvägs till ekvatorn och längtar efter hemlandets kost. Många frallor, kakor och bullar blir det till de solsökande skandinaverna.

– Och varje torsdag gör jag ärtsoppa. För mig är det obegripligt att man kommer hit ned och äter ärtsoppa! Men jag ordnar det, säger Lillemor Boman.

Relationsråd till barnbarnen

Det här är hennes fjärde säsong i Playa del Inglés. Tidigare har hon tjänstgjort ett par säsonger i Skandinaviska turistkyrkans andra utposter på Kanarieöarna. Men nu är det snart slut på detta. Efter innevarande säsong tänker hon hålla sig hemma i Sverige.

– Jag tröttnar lätt, jag vill ha nyheter hela tiden.

Dessutom har barnbarnen hunnit komma upp i 20-årsåldern.

– De börjar få flickvänner och pojkvänner. Jag känner att jag behövs hemma för att ge dem lite råd.

Ett och annat relationsråd kan hon nog bjuda på. Sedan 54 år är hon lyckligt gift med Kjell, möbelsnickare och numera pensionär.

Vad gör Kjell när du är volontär på Gran Canaria?

– Han är här och diskar och hjälper till och handlar mat tillsammans med turistkyrkans husfar.

För tio år sedan lämnade jag verkligen över allt i hans händer. Jag kände: ”Vad håller du på och babblar och ber om. Du måste tro på allt som du ber om!”

Lillemor Boman, volontär och 75-årsjubilar

”På konfirmationslägret mötte jag Jesus på riktigt. Men för tio år sedan lämnade jag verkligen över allt i hans händer”, säger Lillemor Boman. På lördag fyller hon 75.

Sjätte barnet – en adoptivson

Redan när de träffades, i början av 1970-talet, var det Lillemor som stakade ut kursen. Hon, då 20 år, gjorde sig redo att åka till Pointe-Noire i Kongo-Brazzaville för en treårig volontärtjänst på Svenska skolan, dit svenska missionärer på den tiden sände sina barn. I en bil på en svensk landsväg frågade hon Kjell, som hon hade mött bara några dagar tidigare, om han ville gifta sig med henne.

– Jag tänkte att jag kan väl inte få annat än ja eller nej, och sedan kunde jag gå vidare när jag hade fått ett svar.

Han svarade ja.

– ”Kommer du stå ut med detta att jag ska bo i Afrika”, sa jag, ”jag kommer ju inte ha råd att åka hem.” Men han gick med på det.

Distansförhållandet blev kortvarigt. Snart såg Lillemor till att Kjell också fick en volontärtjänst på Svenska skolan. I augusti 1971, tre månader efter hans ankomst till Pointe-Noire, gifte de sig.

Sedan gick det undan: i Kongo-Brazzaville kom första dottern; återflytt till Sverige och en andra dotter; därefter tvillingar – gossar. Lillemor och Kjell hade inom loppet av fem år bildat en fyrbarnsfamilj. Med de små liven i släptåg bar det 1976 på nytt av till Svenska skolan, där makarna Boman nu blev föreståndarpar. Några år senare var de tillbaka i Sverige, och här – tredje gossen. Än en gång drog de, nu en fembarnsfamilj, till Afrika. Där kom sjätte barnet – en adoptivson.

”Alltid haft en enkel tro”

Berättelsen om Lillemor Bomans äventyrliga 75 år får sluta en smula summariskt, för nu håller spaltutrymmet på att ta slut. Hur som helst blev det ytterligare flera vistelser på den afrikanska kontinenten innan makarna Boman till slut slog ned sina tältpluggar (nåja) på Tjörn.

Hur orkar du med allt?

– Jag har alltid haft en enkel tro. Mina föräldrar var med i missionskyrkan; på konfirmationslägret mötte jag Jesus på riktigt. Men för tio år sedan lämnade jag verkligen över allt i hans händer. Jag kände: ”Vad håller du på och babblar och ber om. Du måste tro på allt som du ber om!” Och sedan dess har det öppnats en ny värld, säger Lillemor Boman.

Något ståhej blir det inte på själva bemärkelsedagen på lördag, men i sommar anordnar Lillemor Boman en familjeträff på Tjörn. Då ska hon, trots att det här med att fira egna födelsedagar inte riktigt ligger för henne, fira sina 75 år med nära och kära.