Andreas Nielsen

Hur det än går i valet så kan vi aldrig rösta oss till frid eller en djupare mening med livet.

Andreas Nielsen
Gästkrönikör

Andreas Nielsen: Kyrkan har matchboll men är vi på planen?

Hur det än går i valet om några veckor kan vi aldrig rösta oss till frid eller en djupare mening med livet.

Tack för att du har registrerat dig!

Du kan nu läsa ytterligare 10 gratisartiklar på Dagen.se.

Kyrkorna har matchboll men är inte ens på plan. Det sa Anders Carlberg, grundare av Fryshuset i Stockholm frustrerat när vi träffades för flera år sedan. Anders dedikerade stora delar av sitt liv till att hjälpa ungdomar och jag glömmer aldrig när han spände ögonen i mig och sa: Ytterst sätt har ni i kyrkan och tron det enda som verkligen kan förändra en människa i grunden.

Jag var ungdomspastor och hade mer svar än frågor. Jag var frustrerad över att kyrkan inte fick mer utrymme i samhället. Att kyrkan inte fick den uppmärksamhet den förtjänar för allt vi gör. Det jobb som tusentals människor lägger ner för att hjälpa människor i olika slags nöd går inte att värdera i pengar. Man bråkar om huruvida scouter som fångar upp ungdomar ska få bidrag, medan vi vet att bara en person som fastnar i missbruk kostar samhället miljontals kronor. Men vems fel är det att samhället inte förstår?

När jag var yngre stod jag utanför Ica med kören från kyrkan och sjöng: ”Jesus han är svaret för vår värld i dag”, medan förbipasserande undrade: Vad är frågan?

Vi har matchboll men är vi på planen? Kanske måste vi fråga oss vad det är vi erbjuder som ingen annan kan. Vi förvaltar erbjudandet om frälsning, frid, hopp, förlåtelse, nåd, upprättelse, medmänsklig värme och en ny start i livet. Ändå verkar statistiken peka på att kyrkor blir allt tommare och statistik säger att en kyrka i veckan läggs ner i Sverige. Hur är det möjligt? Vi har ju vad människor längtar efter och behöver utan att de kanske ens vet att det är vad de längtar efter.

Läs mer: Andreas Nielsen: Vi kristna krigar om helt fel saker

 

Hur det än går i valet om några veckor kan vi aldrig rösta oss till frid eller en djupare mening med livet. Jag bär fortfarande samma frustration som när jag var yngre om att samhället inte frågar kyrkan mer om hur vi ska lösa alla utmaningar vi står inför. Men är det deras fel eller mitt? Jag tror det är mitt. Och vårt. Låt oss därför fortsätta bygga en kyrka som är så stor att den inte går att ignorera. Som gör så mycket gott att den inte går att förbise. Som inte låter sig fångas in i interna debatter om det som ingen i samhället undrar över utan ger svar på människors verkliga frågor och djupaste längtan.

Unga människor i förorter växer upp utan framtidstro vilket gör att deras val inte görs utifrån tanke på konsekvenser. Det är vårt ansvar. Familjer slits isär i den moderna människans jakt på att förverkliga sig själv. Det är vårt ansvar. Utanförskap sorterat utifrån nyansen av människors hud polariserar vårt samhälle. Det är vårt ansvar. Fler unga tjejer lever i psykisk ohälsa än vad det finns pingstvänner. Det är vårt ansvar.

Jesus är verkligen svaret för vår värld i dag. Vi har matchboll vad det gäller frågor av den sort som materialism aldrig kan ge. Min bön är att vi ska vara på planen. Där matchen pågår. En spelare att räkna med. En kyrka där samhället upptäcker att de riktiga svaren finns.

KONVERTITEN ABBAS
Joakim Hagerius.
Foto: Natanel Gindemo
LUCIA
Staten och Svenska kyrkan
Kyrkominister Marita Ulvskog och ärkebiskop KG Hammar på 1998 års kyrkomöte i Sigtuna.
Foto: Ulf Palm/TT
Foto: Ulf Palm/TT
Foto: Francois Mori
Foto: Francois Mori