Joel Halldorf: SD har kristen identitet utan kristen tro

SD kännetecknas av kristen identitet utan någon kristen tro.

—   Joel Halldorf

Att människan är ett historieberättande djur betyder inte bara att vi gör världen meningsfull genom att berätta om den. Det innebär också att vi bara kan tolka tillvarons många signaler genom att placera in dem i berättelser som vi redan är bekanta med. En signal som förvirrar i dag är den om Guds återkomst i svensk politik. SD fångar upp trenden genom att kritisera islam, betona att Sverige är ett kristet land och aktualisera abortfrågan. Dessutom bjöd Runar Sögaard häromdagen in till "väckelsemöte" med Jimmie Åkesson.

Vilken berättelse hjälper oss att förstå dessa händelser?

En del menar att det vi ser är framväxten av en kristen höger i Sverige. En del siffror kan också tolkas så. Markus Uvell noterar i sin bok "Bakslaget" att 83 procent av dem som röstar på SD instämmer i påståendet att Sverige är ett kristet land och att kristendomen är normen.

Men frågar man SD:s väljare om de själva tror på Gud blir svaret oftast nekande. Faktum är att deras partisympatisörer, tillsammans med V och L, hör till de mest gudlösa i väljarkåren.

SD kännetecknas av kristen identitet utan kristen tro. Partisekreterare Richard Jomshof beundrar Jesus (och avskyr Muhammed), men tror inte på hans budskap. Och när Sögaard frågade Åkesson om han tror på Gud svarade partiledaren: ”Ja, om Gud innebär en uppsättning normer och värderingar.”

Fast nej, det innebär det inte – tvärtom: Att förvandla Gud till en kosmisk butler med uppgiften att ordna upp människans tillvaro är det samma som att döda Gud (vilket Nietzsche för övrigt insåg).

I praktiken lockar SD:s retorik förvånansvärt få kyrkobesökare. Enligt SVT:s Valu 2014 fick SD hälften så stort stöd bland kyrkobesökare som bland befolkningen i stort. I en Sifo beställd av Dagen i juni hade siffrorna visserligen ökat, men stödet bland frikyrkliga låg fortfarande lägre än rikssnittet. Och när tidningen i somras mätte stödet bland de som besökte frikyrkliga konferenser hamnade partiet på en till tre procent. Frikyrkliga väljare hör alltså till dem som är mest tveksamma till SD. Det betyder inte att det inte finns undantag. En del kristna attraheras av partiets politik. De är få, men tenderar att få ett oproportionerligt medialt genomslag eftersom de passar så väl in i mallen: berättelsen om den kristna högern.

Men det finns inte någon stark kristen höger av amerikanskt snitt i Sverige. Den berättelsen hjälper oss inte att förstå det som sker.

Vad är det då som pågår? Jo, ideologierna har dött och politiker söker efter ett nytt språk. Världen över, också i Sverige, har en del upptäckt kraften i det kristna språket, och försöker förvandla religion till ideologi. Men det är – oftast – ideologi utan teologi, politiska talepunkter utan tillbedjan, och religiösa värderingar utan verklig fromhet. Politikernas och populisternas gud är någon annan än Abrahams, Isaks och Jakobs Gud.