kultur
”Allt runt omkring mig försvann”
Malina Abrahamsson tipsar om de bästa böckerna hon läst på sistone

Humor och existentiellt bråddjup
Det är alltid en fröjd att återvända till Torgny Lindgrens obekymrade stil och rika persongalleri. I novellsamlingen Merabs skönhet (Norstedts, 1983) skriver han om skräddare Molin som säljer bonader och drar skrönor bland hushållen runt västerbottniska Norsjö. De här berättelserna återger Torgny Lindgren sedan i de övriga novellerna. Tematiken känns igen: människors utsatthet, predikanters skenhelighet, livets förgänglighet. Och stilmedlen: dialekt, bibelreferenser, absurda vändningar. Det finns något i Lindgrens skrivsätt som gör att jag läser hans böcker extra uppmärksamt. Kanske blandningen av humor och existentiellt bråddjup?
Och Merab då? Jo, hon är en särskilt vacker kossa.
Spekulerar om Paulus och Lukas
Emmanuel Carrère – varför har jag inte läst honom tidigare? Han är ju precis min smak! Lärd, men inte svår, skriver en blandning mellan autofiktion och essä med egen ton, humor och temperament.
I Himmelriket (Pequod press, 2017) undersöker han hur Paulus och Lukas ”förvandlade en liten judisk sekt samlad runt sin korsfäste förkunnare till en religion som på tre sekel först undergräver hela det romerska riket, därpå erövrar hela världen och än i våra dagar berör en fjärdedel av jordens befolkning”.
Carrère gör ett imponerande jobb med att analysera de bibliska skrifterna. Han medger att han stundtals spekulerar fritt, men skriver ändå alltid respektfullt. Dessutom har han en lätthet i språket som gör att även ingående resonemang om Paulus förehavanden känns spännande.
Carrère gör ett imponerande jobb med att analysera de bibliska skrifterna.
Malina Abrahamsson
Himmelriket en enastående bok. Nu vill jag läsa allt Carrère har skrivit.
Nåden och förbannelsen att inte höra hemma
En katt dör, begravs, sörjs av sin matte. Men blir också en påminnelse om att vi alla är stoft.
Ingela Strandbergs poesi är lätt att ta till sig. Språket är direkt, bilderna enkla. Hon skriver om nåden och förbannelsen att inte höra hemma någonstans.
När jag var snö (Norstedts, 2024) skulle kunna beskrivas som en sorts meditation över döden. Jag läste den på en stimmig lunchrestaurang, men blev ändå alldeles tagen. Allt runt omkring mig försvann och jag kunde helt gå in i det stillsamma rum som Ingela Strandberg skapar.
Dessutom …
… längtar jag till sommaren och böckerna jag ska läsa då. Högst på läs-listan står Magnus Malms Schola Caritatis (Vildhonung förlag).