Att läsa ”Mästaren från Venedig” är som att kastas tillbaka till en sommardag i tonåren

Mästaren från Venedig

• Författare: 
  Victoria Larm
• Förlag: Brombergs 
• Genre: Äventyrsroman

I Victoria Larms Mästaren från Venedig ger ett litet barn sig ut på en klassisk hjälteresa. Dagens recensent Edel Irén Lappin uppslukas av läsningen och frågar sig: Behöver en roman förhålla sig till de stora frågorna för att bli verkligt bra?

Mästaren från Venedig utspelar sig under början av 1900-talet och handlar om en liten flicka, Jeanne, som åker till Italien för att rädda sin mor. Jeanne rymmer från tryggheten hemma för att ge sig ut på en klassisk hjälteresa. På vägen upptäcker hon varifrån hon kommer och närmar sig en större hemlighet om hur världen hänger samman. Men hon är inte ensam om att leta efter den …

Att läsa Mästaren från Venedig är som att kastas tillbaka till en sommardag i tonåren när man varken åt eller sov förrän äventyrsromanen var färdig. Den splittrande känslan av tillfredsställelse över att få resa in i en annan värld följt av tomheten när boken är slut.

Som vuxen är det allt mer sällan böcker har en sådan uppslukande effekt. I somras försökte jag uppnå den genom att läsa böcker från New York Times topplista över historiska spänningsromaner. Men efter booktok-trendens intåg i litteraturen drivs de mest populära böckerna framåt av kladdiga romantiska scener eller överdrivna fantasyinslag snarare än en bra berättelse.

Mästaren från Venedig hör i stället hemma bland klassiska äventyrsromaner där större teman som mod, sanning och rättvisa står i centrum. Bokens huvudmotiv är moderskapet och kärlekens kraft som moderskapet pekar mot. Kanske är det också detta som gör den bättre än de andra böckerna jag läste? Behöver en roman förhålla sig till de stora frågorna för att bli verkligt bra?

Fullt hus när Christer Sturmark och
Joel Halldorf debatterade Guds existens

Romanen utspelar sig i en katolsk miljö i södra Frankrike och norra Italien i början på 1900-talet, innan världskrigen bröt ut och förändrade världen för gott. Boken är i mångt och mycket en traditionell historisk spänningsroman, men med en del oväntat kristna inslag som tillför en andlig dimension till berättelsen. De övernaturliga inslagen gör att boken till en början kan uppfattas som fantasy. Vid närmare anblick är den i stället trogen tiden den utspelar sig i; en kultur där kristna eller övernaturliga inslag för de flesta ansågs vara normalt.

En av de första gångerna berättelsen öppnar upp för en andlig dimension är i början: ”Medvetslösheten svepte över henne som en stor, mörk vinge, och sedan hade helgonen kommit. Sankt Nikolaus av Myra, Sankt Brendan, Sankt Erasmus och Vår fru av Berget Karmel hade ställt sig runt sängen (...) med böjda nackar och knäppta händer hade de märkliga ljusgestalterna bett för henne, och det hade inte rått några tvivel om vilka de var.”

Sedan beskrivs hur helgonen vid gryningens början ”backade in i verklighetens förunderliga salar”. Flera sådana inslag väcker en i läsningen och får en att stanna upp i berättelsen. Allra tydligast blir det kanske i en beskrivning av antagonisten: ”Med låg röst påstod han att han bar på minnen från Judéen, att han som barn sprungit barfota genom Jerusalems gränder, tillsammans med andra smådemoner, och jagat efter Judas när han flydde från staden.”

Om man tror att verkligheten har en andlig dimension blir bokens mörkare segment ännu kusligare. Samtidigt är det intressant att läsa en historisk roman där detta har sin naturliga plats och är lika självklart som vetenskap, forskning, konst och kultur.

En utmaning med denna genre är att behålla berättelsen spännande och uppslukande med ett vackert språk utan att det blir krystat eller ”cringe”. Mästaren från Venedig har ett ovanligt poetiskt språk, läser man enstaka meningar kan det kännas tillgjort, men i läsningen av boken som helhet fungerar det bra.

”Det var som att det var
förutbestämt att det skulle bli vi”