Kultur
Det finns en omsorg om de svaga i min konst
För skulptören Sam Westerholm har både politiken och religionen alltid varit närvarande. Den känslosamma väckelsemiljön har bidragit till hans fascination av människors ansikten. Kanske är det därför hans konst både präglas av det gudalika och stora som fåran i kinden, det skenbart ofullkomliga.
I några enkla röda trähus utspridda i en lantlig idyll i Ösmotrakten utanför Nynäshamn huserar konstnären Sam Westerholm med fru, katt och sina skulpturer. Det är drag i de gamla ojämna golven, gästerna får låna hemstickade tofflor medan katten har lagt beslag på Bruno Mattssonstolen. Boningshuset som de hyr är byggt 1916 och borde väl ha renoverats för länge sedan.
