Kultur | Bokrecension
Fängelset var hennes predikantskola
Birger Thureson har läst Tacksam av Caroline Krook
Den som tror det är trist att vara präst bör läsa Caroline Krooks memoarer. Det är svårt att tänka sig ett mer omväxlande, dramatiskt och roligt – ja, faktiskt roligt – liv än hennes. Men hon var förstås ingen vanlig präst, det ska också sägas.
Som en i den första generationen kvinnliga präster i Sverige fick hon stångas med motståndare till nyordningen, allt från kyrkliga höjdare med tunga teologiska meriter till tjuriga kyrkvärdar.
Fostrad av scoutrörelsen, där hon i unga år fann vägen till kristen tro, var hon dock ständigt redo. Även för strider. Och kanske var det där, i striderna, som hennes lite kärva pondus växte fram och lärde sig samsas med humorns nådegåva.
Hon segrade inte alltid. Tjänsten som domkyrkokaplan i Lund lämnade hon efter två konfliktfyllda år. I stället blev Caroline Krook föreståndare för Graninge stiftsgård, där hon trivdes alldeles utmärkt som matte till den hemlösa katten Murre, skyddsängel för papperslösa flyktingar, ledare av kursverksamhet, gudstjänstutveckling och mycket annat.
Från den naturnära stiftsgården flyttade Caroline Krook närmare det högborgerliga barndomshemmet på Östermalm i Stockholm när hon blev domprost i Storkyrkan 1990. Nästa steg kom när hon pingstdagen 1998 vigdes till biskop för Stockholms stift.
Caroline Krook var en flyhänt och van skribent. Men nu skrev hon i kapp med lungcancerns expansion.
Efter pensioneringen 2009 hann hon bland annat spela in en mängd program för Sveriges Television. Helgmålsringningens kortform passade henne perfekt. Som ung fängelsepräst hade hon den hårda vägen lärt sig tala så att även sekulariserade människor begrep. Bästa predikantskolan, menade hon själv.
Hur har hon då lyckats gestalta berättelsen om sitt innehållsrika liv? Caroline Krook var en flyhänt och van skribent. Men nu skrev hon i kapp med lungcancerns expansion. Hann fram. Men nog märks brådskan. Det blir väldigt mycket kalendarium, namn, milstolpar i förbifarten.
Jag läser dock med stor behållning och gillar att hon själv bestämt bokens titel Tacksam som en sammanfattning av sitt rika liv. Ordet ”stolt” lämnade hon åt andra att missbruka i tid och otid.
Det är jag tacksam för.