Kultur | Kulturessä
”Tungotalet kan vara en utmaning för samtidens kontrollmänniska. Jag vet ju inte riktigt vad jag säger. Jag ber och överlämnar mig i Guds händer, men vad ber jag om?” skriver Josefin de Gregorio.
Illustration: Emma Hanquist
Josefin de Gregorio:
Tungotalet hjälper mot mina tvångstankar
Det är svårt att inte påverkas av nationalkaraktären. Man vill inte förhäva sig, man vill gärna vara tyst, skriver Josefin de Gregorio.
En sommardag för ett tiotal år sedan vågade jag till slut be Gud om tungotalets gåva. Jag hade funderat länge, varit rädd och skeptisk, varit tveksam, läst på, ifrågasatt, pratat med andra kristna. Uppvuxen i Svenska kyrkan var jag inte särskilt van vid karismatisk andlighet, även om det förekommit på ungdomsmöten och på de gudstjänster vi hade tillsammans med den lokala pingstförsamlingen.
