Ulf Nilsson: Kyrkan ger tröst för min lilla själ

Barnboksförfattaren Ulf Nilsson har skrivit 120 böcker. Den senaste heter "Den hemliga resan" och utspelar sig i Stockholms kyrkor. Själv går Ulf Nilsson gärna till Storkyrkan för att finna tröst och frid.

Tack för att du har registrerat dig!

Du kan nu läsa ytterligare 10 gratisartiklar på Dagen.se.

Kultur

Ulf Nilsson är nästan två meter lång och har skostorlek 48, vilket han brukar berätta för barn som han träffar. Berättelserna bubblar inom honom hela tiden. När vi ses på café i Gamla stan där vi bestämt att vi ska dricka kaffe och äta semla hinner vi bara säga ”hej” innan han börjar berätta om hussen som brukar ta med sin katt till samma café. Med ens känns det som att vi är gamla bekanta.

Ulf hoppades att han skulle träffa katten på caféet, men just i dag verkar den inte vara på plats. Under vårt samtal ursäktar han sig några gånger för att gå bort och titta om katten dykt upp än, men utan resultat. I stället tittar vi på Ulfs egna katter, Sniff och Ludde, på mobilen. De tillhör rasen Maine Coon och har stora tjocka svansar.

– Det är ju 10 000 bilder på katter här. Jag verkar inte ha något liv. Det är ju sorgligt, säger Ulf på skånskan som fortfarande är utpräglad trots tio år i Stockholm.

Men visst har Ulf Nilsson ett liv. Även om han är pensionär har han inte slagit av på takten. Han skriver fortfarande barnböcker och nu senast har han skrivit en om kyrkor. Det är därför vi har träffats. Men först vill han prata lite mer om katter.

– Har man katt så blir man snäll, ja det är en ny teori, säger Ulf som inte verkar vara rädd för att provtänka högt.

Så lägger han till en följdfråga för att försäkra sig om att inte trampa mig på tårna.

– Är du hundvän?

Jag svarar diplomatiskt att jag haft både katt och hund.

– Hundar ska springa omkring och de äter allt, till och med hästbajs från vaktparaden här i Gamla stan. Men katter är försiktiga, de vill slappa i soffan och väljer själva vad de vill äta, som kokt skinka till exempel.

– Jag vill skriva en bok om hur det är att vara katt. För om alla skulle kunna leva sig in i det skulle vi ha en bättre värld, det tror jag. Jag vill bara skriva om människor som är snälla mot varandra. Det finns så mycket ondska och hat i världen och människor är så dumma mot varandra, så vi behöver lyfta fram snällheten.

Blir det inte dramaturgiskt tråkigt att bara skriva böcker om snälla människor?

– Jo, sådant brukar man ju säga på skrivkurser. Och jag har sagt sådant själv också. Kan man skriva en hel bok om någon som bara klappar en katt? Jo, jag börjar komma dit nu.

Men det är varken katter eller snällhet vi ska prata om egentligen. Utan kyrkan. När Ulf Nilsson fick en fråga av Stockholms stift om att skriva en bok om kyrkor var han genast positiv. Uppdraget handlade om att åskådliggöra vilket kulturarv kyrkan är både nu och då och Ulf Nilsson bestämde sig för att beskriva en familj från reformationens år 1517 ända fram till i dag. I centrum för berättelsen finns två barn – Maja och John och deras gammelmormor Anna, som tar dem på en resa genom Stockholms kyrkor för att berätta om släkthistorien.

– Det är en berättelse om kyrkornas historia, men lika mycket om kvinnornas historia eller familjens historia. Jag tycker att kyrkan är den bästa bilden av historien. Andra hus är rivna, gravarna är borta, men dopfunten finns kvar. Det tycker jag är häftigt, säger Ulf och plirar lite med ögonen.

Varför är det viktigt att barn lär sig om kulturarv?

– Kulturarv är viktigt på samma sätt som pudlar är viktiga. Om det inte föds några fler pudlar dör den rasen ut. Och om ingen tillverkar geléhallon kommer det inte finnas några geléhallon mer.

– Vi är länkade till den gamla världen genom en lång kedja. I kyrkan finns otroliga skatter. De kan man inte bara klippa av.

Även om ingen längre skulle tro på Gud eller gå i kyrkan?

– Nej, för sådant där kan ändras. Plötsligt vill alla gå i kyrkan igen.

Ulfs eget liv vittnar om att inställningen till kyrkan kan förändras. 1968 gick han ur Svenska kyrkan eftersom ”det var 1968”.

– Vi pratade mycket om Gud och Jesus, men kyrkan kunde inte ge några bra intellektuella svar på frågorna. Dessutom ville vi framåt och då kändes kyrkan mossig.

Så småningom började Ulf Nilsson omvärdera sitt utträde ur Svenska kyrkan. En skilsmässa, en ny kärlek och en omvälvande livssituation gjorde att det andliga sökandet, som på ett sätt alltid funnits hos honom, aktualiserades.

– Jag började studera teologi i Lund med förklaringen att jag som författare ville fördjupa mig i de bibliska berättelserna. Men egentligen var det bara svepskäl. Jag sökte efter någon slags fasthet och kände en misstro mot det moderna samhället.

Den senaste tiden har Ulf sträcklyssnat på podcasten ”Människan och maskinen” där radioprofilen Eric Schüldt samtalar med Per Johansson, som är doktor i humanekologi.

– Per Johansson sa en intressant sak om att medeltidsmänniskan skulle bli överraskad om hon kom hit i dag. Dels över att vi har mat att äta varje dag och penicillin om vi är sjuka och dels över att vi inte har någon evighet. För oss finns inte människans själ och efter döden finns inte evigheten, så medeltidsmänniskan skulle inte vilja byta med oss.

Själv vill Ulf Nilsson gärna förlita sig på att det finns någon som tar hand om oss efter döden.

– Det ger tröst för min lilla själ. Jag har ältat den frågan men börjar landa i att Gud nog tar hand om oss på bästa sätt. Livet här är ju gott, så varför skulle inte döden också vara bra?

En av Ulf Nilssons mest kända böcker, ”Adjö, herr Muffin”, handlar just om döden. Den blev belönad med Augustpriset och när Ulf reser till skolor för att prata om sina böcker är döden ett tema han ofta tar upp.

– Jag brukar låta barnen rösta om vad som händer efter döden. De flesta tror på en himmel. Några tror att vi återföds som någonting annat, men väldigt få tror att det blir helt svart.

Ulf ursäktar sig igen för att titta om katten som han väntar har kommit, men ingen katt syns till. När han är tillbaka tar vi upp samtalet om andlighet igen.

– Jag tror att vi kommer se slutet på vår supermaterialistiska tid snart. Vi ser redan nu ett ökat andligt behov. Kyrkan måste kunna möta det på något sätt.

Själv går Ulf Nilsson i Storkyrkan i Gamla stan för att ”han behöver det”.

– Jag tycker om liturgin och högtidligheten och trosvissheten om att allt kommer att bli bra. Det är till tröst för mig. Och varje gång kan jag tänka länge på något som prästen sa. Tron är ett oändligt myller av rum som man kan fördjupa sig i. Jesu död på korset eller att Gud kommer till världen som ett oskyddat barn till exempel. Allt sådant kan man tänka på.

– Man ser en förändring i att människor börjar intressera sig mer för andlighet och reflektion. Alla vill inte jobba så mycket. Nästan varje människa jag känner mellan 30 och 50 år är helt överlastade och har inte tid att tänka, men jag tror att vi kommer se en förändring där.

Ulf Nilsson vill gärna fortsätta att utvecklas inom tron och frågar om jag har några tips på bra podcasts att lyssna på. Han vill också gärna höra hur jag kom till tro. Nyfikenheten lyser omkring honom och han lyssnar noga. Han är lika engagerad när han pratar om kyrkan som om lastbilar.

– Jag fick åka till Scania och kolla på hur man bygger en lastbil och kände bara ”wow!”.

Förundran över livet vill han ge vidare till barnen som läser hans böcker. Inför arbetet med ”Den hemliga resan” fick Ulf Nilsson följa med kyrkarkivarien Leifh Stenholm till Stockholms olika kyrkor och han säger att han lärde sig massor.

– Framför allt lärde jag mig att det finns omtanke om människan i varje detalj. Som att barnen som begravdes fick ligga närmast kyrkväggen för när regnet kom och vattnet åkte ner i stuprännan blev deras gravar vattnade först.

– Det finns mycket kärlek i kyrkobyggnaderna. Det vore väl skit om inte unga får ta del av det.

Ulf Nilsson

Ålder: 69.

Bor: Gamla stan i Stockholm.

Familj: Gift med författaren Lotta Olsson, sonen Fredrik 11 år, katterna Sniff och Ludde.

Yrke: Författare.

Aktuell: Med boken "Den hemliga resan" (Verbum). Ulf Nilssons populära bokserie om Gordon och Paddy som blivit film går nu på bio och visades i förra veckan vid Internationella filmfestivalen i Berlin.

"Den hemliga resan" av Ulf Nilsson.

"Den hemliga resan" av Ulf Nilsson.

Foto: Pressbild
[x]
Lilla Erstagården