Fem läkare och forskare skriver i Dagens Nyheter att det är dags att införa skatt på socker. Anledningen till det nygamla förslaget är att fetman bland barn och unga har fördubblats de senaste 30 åren. De konstaterar återigen att forskning visar att det finns en koppling mellan socioekonomisk status och ökningen av fetma. De föreslår att staten ska styra människors sockerintag eftersom forskning visat att “ökad kunskap inte leder till bättre förmåga att minska intag av socker i vardagen.” Staten behöver styra konsumtionen av socker precis som när det gäller alkohol och tobak, menar de.
[ Ökat självförtroende och 100 kilo lättare ]
Det finns stora vinster att göra, både på samhälls- och individnivå. Fetma, eller obesitas som den medicinska termen är, vet vi leder till följdsjukdomar som kostar samhället stora summor. Det föreligger bland annat en förhöjd risk för hjärt- och kärlsjukdomar, cancer och typ 2-diabetes.
Om det bara finns kakor och andra sötsaker att välja på vid kyrkans samlingar förbises att en hel del av oss inte kan äta det som erbjuds.
— Fredrik Wenell
Allt detta vet många. Men det som ofta förbises är det stigma som obesitas innebär i samhället, något som en del därför upplever som en skam. Övervikt uppfattas av en hel del bara som en fråga om lathet eller dålig karaktär. Man tänker ungefär: “Det är väl bara att röra sig lite mer och inte äta så mycket.” Problemet är bara träning inte hjälper mot övervikt, men är naturligtvis bra av en mängd andra orsaker, bland annat för att hålla vikten efter en nedgång. 60 procent av barn med obesitas upplever sig mobbade på grund av sin vikt. Det är alltså en sjukdom som både har medicinska och sociala konsekvenser. Trots det anser 40 procent av Sveriges befolkning att personer med obesitas inte ska ha rätt till sjukvård enligt en undersökning av Kantar SIFO.
[ Kyrkkaffet - ursvensk eller inte? Här startade traditionen ]
Det är ett faktum att vi inte kan äta samma saker på grund av olika genetiska förutsättningar. Det är dags att inse att vi är olika och gemensamt ta konsekvenserna av det. Det är därför nödvändigt att samhälle, och kyrka, gör det möjligt att göra hälsosamma val. Om det bara finns kakor och andra sötsaker att välja på vid kyrkans samlingar förbises att en hel del av oss inte kan äta det som erbjuds.
Det är också nödvändigt att vi inser att den enes val att äta en frukt inte är en dom över en annan persons kaka. Många är vittnesbörden från dem som gått ner i vikt att de fått höra kommentarer eller fått blickar som avslöjar det ovanliga i att välja en frukt i stället för den obligatoriska kakan till kyrkkaffet. Det måste bli normalt att en väljer banan och den andre kärleksmums. För vi är olika och det är väl så det ska vara?
[ Elisabeth Sandlund: Dags att överväga svensk sockerskatt ]
Kyrkorna behöver dra sitt strå till stacken för att motverka den viktuppgång som sker i befolkningen. Varför inte börja med kyrkkaffet? Visst kan söndagens gudstjänst uppfattas som församlingens tillfälle att fira. Det är därför dags att uppmuntra all den gudagivna kreativiteten och modernisera kyrkkaffet. Kyrkkaffe behöver en förnyelse som tar vara på det viktiga i att fira och ha gemenskap men samtidigt tar hänsyn till att enbart sötebröd vid fikabordet för en del kan vara rent av farligt.
