Elisabeth Sandlund: Låt inte politiken bli ett schackparti

Kampen om Arbetsförmedlingens omdaning är avslutad. Arbetsmarknadsministern klarade sig från en misstroendeomröstning och den rödgröna regeringen kan fortsätta att styra landet i januariöverenskommelsens anda. Men även om stridsyxan är nedgrävd ligger den inte långt under markytan. Nya heta frågor är under uppsegling där den samlade oppositionen, från vänster till höger, åtminstone i teorin kan tänkas komma att gå fram tillsammans.

Det politiska landskapet förändras i rask takt. Sådant som för bara något år sedan var totalt otänkbart blir fullt möjligt. Det är lätt att ryckas med och spekulera i vad som blir nästa drag och vem som flyttar spelpjäsen vart. Men politik är inget schackparti som slutar med att segraren triumfatoriskt utropar "schack matt". Politik handlar om att hitta lösningar på livs levande människors reella problem och att bygga ett samhälle som är långsiktigt hållbart. Det måste såväl förståsigpåare som politiska företrädare försöka hålla i minnet hur spännande det än är att måla upp scenarier över hur den partipolitiska framtiden kan komma att gestalta sig.

När det gäller Arbetsförmedlingens framtida öde kan man konstatera att den uppgörelse som träffades innebär en förbättring av regeringens ursprungliga plan. Den nödvändiga omdaningen kommer att ske men i något lugnare tempo, även om den skada som redan är skedd genom att kontor lagts ned och anställda slutat är svår att reparera. Och att upphandlingen av tjänster från privata och ideella aktörer ska ske på fler sätt än genom valfrihetsslagen är knappast någon nackdel. Slopandet av obligatorisk LOV var ett billigt bondeoffer som också valfrihetens apostelparti nummer ett, Centern, uppenbarligen kunde acceptera.

Genom att det räckte med att tillgodose de två krav som M och KD framförde och negligera Vänsterpartiets tilläggsyrkanden kan Stefan Löfven också någorlunda övertygande hävda att han inte brutit mot den del av Januari­överenskommelsen som stipulerar att V inte ska ha inflytande över politiken.

Situationen är en helt annan än under den förra mandatperioden när det var V och inte de forna allianspartierna C och L som utgjorde regeringens stödtrupper. Ska V med dagens mandatfördelning spela en avgörande roll måste partiet göra gemensam sak med såväl M och KD som SD. Det skedde i AF-frågan och det kan, som sagt, hända igen.

Nästa orosmoln på JÖK-himlen utgörs sannolikt av uppmjukningen av Lagen om anställningsskydd. De fackliga parterna har fått chansen att hitta en överenskommelse innan regeringen ingriper. Men chansen att så sker minskade radikalt på tisdagen när det rapporteras att fem fackförbund, däribland tungviktarna Byggnads och Kommunal, dragit sig ur förhandlingarna. Hur V tänker i denna fråga är välbekant sedan tidigare. Frågan är om Sjöstedt får med sig några andra på detta fälttåg.

Också här är sakfrågan det viktigaste, inte de politiska schackpjäsernas förflyttning på spelbrädet. Hamnar fokus fel gröper det ur förtroende och spär på politikerförakt.