Frida Park: Vi behöver prata om nätporren

Kyrkan har ett långt och komplicerat förhållande till sex. Att predika skuld och skam är sällan en framkomlig väg till bättring, skriver Frida Park.

Tack för att du har registrerat dig!

Du kan nu läsa ytterligare 10 gratisartiklar på Dagen.se.

Ledare

I en debattartikel i Dagen (4 juli) tar författaren Ulrica Stigberg (Mitt ibland oss, Libris 2018) upp porr som den vanligaste drogen i kyrkan. Drog, eftersom porrsurfande triggar belöningssystemet och skapar ett beroende som många upplever som mycket svårt att göra sig fri ifrån. När detta händer påverkas hälsan negativt. Samtidigt vet vi att debutåldern för porrsurfande kryper allt längre ned i åldrarna.

Vanliga sökningar gjorda av barn leder med en liten felstavning till nätsidor innehållande grov våldsporr. Porrindustrin kan beskyllas för mycket, men inte för att vara dum.

Nu vore det Dagen främmande att uppmana till porrtittande, men föräldrar borde sätta sig in i vilken verklighet barnen möter på nätet. Det är inte Nyfiken gul eller blå som står på porrtablån. I stället visar undersökningar att de vanligaste filmerna konsumenterna tittar på inte bara innehåller utan ofta bygger på våld och kränkningar. Har man barn ingår det i föräldraansvaret att fostra, stötta och vägleda – även i sådant som är utmanande och svårt. Det ansvaret kan inte överlåtas på skola eller kyrka. Övergreppsporr finns lätt tillgänglig i den lur som tycks limmad i snart sagt varje barns hand.

Läs mer: Ulrica Stigberg: Porren är vanligaste drogen i kyrkan

 

Ska man inte få titta på vad man vill om det inte drabbar någon annan? Problemet är att det alltid drabbar någon annan.

Branschen vet naturligtvis att porrkonsumenter klickar på länkar där unga tjejer blir förnedrade, slagna och utsatta för övergrepp – och levererar vad som efterfrågas. Det går aldrig att garantera att tjejen som får ett könsorgan nedkört i halsen eller stryptag kopplat under en brutal sexakt valt det av egen fri vilja – då pratar vi regelrätta våldtäkter som plötsligt blivit till underhållning. Men det drabbar också unga killar och tjejer vars bild av sexuella relationer formas av dagens huvudkälla för sexualupplysning: nätporren.

Ett nationellt porrfilter, där tillverkare av smarta mobiler och surfplattor får ett ansvar att se till att ett filter finns installerat vid köp, bör utredas i en svensk kontext. Det är inte censur. För den vuxne som så önskar kan filtret enkelt avinstalleras. Men för det barn som inte har en närvarande förälder kan filtret skydda mot själsliga övergrepp.

Att porrsurfandet är vanligt även i kyrkan är till viss del en gissning, men inte en särskilt vild sådan. Visserligen är ämnet starkt skuldbelagt och därmed något få öppet vill tala om, men författaren Stigberg har träffat många, även präster, diakoner och ungdomsledare, som alla vittnar om det utbredda problem porren är.

Läs mer: De vill spräcka myterna om porr

 

Kyrkan har ett långt och komplicerat förhållande till sex. Att predika skuld och skam är sällan en framkomlig väg till bättring.

Att däremot våga prata om det som så många dagligen brottas med är inte bara kyrkans uppgift utan också skyldighet. Inga fler barn borde behöva fastna i beroende, inga fler äktenskap gå i kras, inga fler utsättas för övergrepp i porrindustrin. Här kan och måste kyrkan arbeta för en sundare syn på man och kvinna och sexualitet. Frida Park

Detta är en text av en av Dagens ledarskribenter och är därmed ett uttryck för tidningens linje. Dagen är partipolitiskt obunden på kristen grund.