Ingen kan säga att man inte visste om Kinas internering

I söndagens Agenda säger Adrian Zenz, forskaren som kartlagt Kinas etablering av nya internerings­läger, att: ”Det är sannolikt den största interneringen av en etnisk minoritet sedan Förintelsen.” Då syftar han på fängelselika komplex dit den muslimska minoritetsgruppen uigurerna förs för att omprogrammeras och lära sig lojalitet till kommunistiska partiet.

Låt utsagan sjunka in. Mellan en och två miljoner har frihetsberövats, enligt läckta uppgifter från det journalistiska nätverket ICIJ. Detta är den nygamla assimilerings­politiken som styrs med järnhand av president Xi Jinping. Det är en kampanj mot allt oliktänkande.

Kunskapen om dessa fängelser för omprogrammering av befolkningen har funnits tidigare. Nya dokument bekräftar bara tidigare vittnesmål och stärker kopplingarna till yttersta ledningen. Det är uttalanden av presidenten som återges och som driver utvecklingen. Som ett eko från 1960-talets kulturrevolution och Mao Zedong, menar Johan Lagerkvist, professor i Kinas språk och kultur, som också intervjuas i Agenda.

Men den här gången är verktygen oändligt mycket effektivare. Med det snabbt framväxande övervaknings­samhället går det inte att gömma sig någonstans. Spår från digital kommunikation och smarta telefoner med kameror och mikrofoner som känner igen röster, ansikten och fingeravtryck är lätta för myndigheterna, som dessutom finns närvarande i de flesta företagsledningar som verkar i landet, att följa upp.

Till utsatta oliktänkande hör också kristna grupper. Den stora huskyrkorörelsen som inte är erkänd av kommunistpartiet har mycket svårare att leva under den digitala radarn. Att gömma sig i en lägenhet för att fira gudstjänst innebär en mycket större risk för upptäckt än för bara några år sedan. Att den kristna förföljelsen ökar kraftigt i Kina visar också Open doors rapporter.

Så vad kan göras för att stävja utvecklingen? Det verkar som att det enda som biter på Kina är pengar. Inte ens den välbeställda supermakten går opåverkad från handelskonflikten med USA. Men förhandlingarna, som mest handlar om tullar och handel mellan länderna, behöver också omfatta mänskliga rättigheter. Kinas förföljelser behöver få ekonomiska konsekvenser. Frågan är också om EU kan samla sig och göra gemensam sak med USA i denna fråga.

För ingen kan längre stoppa huvudet i sanden och säga att man inte visste något om ”den största interneringen av en etnisk minoritet sedan Förintelsen”.

När någon köper något som är stämplat "Made in China" betyder det inte längre bara billig arbetskraft. Det är en stämpel som ännu en gång berättar om omfattande förföljelse av oliktänkande: Av bland annat kristna och muslimska minoriteter.

Handel och mänskliga rättig­heter måste gå hand i hand. Näringslivet kan inte leva med skygglappar och hänvisa till politiken. Kontinenter, näringsliv och politik måste kroka arm för människors skull. Så stor är frågan.

Detta är något att be om för den som vill be konkret. Också Gud behövs för att detta under ska ske.