Joakim Hagerius: Gretas tårar väcker unga – nu behövs vuxen saklighet

En del ondgör sig över Gretas tårar, men de representerar en hel generations oro och ångest.

Tack för att du har registrerat dig!

Du kan nu läsa ytterligare 10 gratisartiklar på Dagen.se.

För drygt ett år sedan publicerade klimataktivisten Greta Thunberg en ikonisk bild på Twitter. Hon hade fått sällskap utanför riksdagshuset och skrev: ”Och så var vi två. #klimatstrejk”.

Resten är, som det heter, historia. Greta är sannolikt en av Sveriges mest kända medborgare – Zlatan får ursäkta. I måndags dundrade hon likt en domedagsprofet mot församlade statschefer på FN:s klimatmöte: ”Folk lider. Människor dör. Hela ekosystemen kollapsar. Vi är i början av en massutrotning. Och allt ni kan prata om är pengar, och sagor om evig ekonomisk tillväxt. Hur vågar ni!”

Gretas tal och tårar kablas ut i alla världens medier. Genomslaget, ja hela resan är osannolik – men hoppfull.

"Världen håller på att vakna. Trycket ökar", säger FN:s generalsekreterare António Guterres. Det är bra, helt nödvändigt, och det är ett erkännande av Gretas kamp. Greta Thunberg är inte ensam. Hon är en av många röster i en större kör, men hennes särpräglade stämma har gett henne ett soloparti.

 

 

Och det är inte bara för att stämman är särpräglad eller kampen skickligt orkestrerad som hon blir lyssnad på. Det finns en mylla som hennes tårar vattnar, och där orden kan slå rot. Detta är viktigt för vuxenvärlden att se och erkänna. Den myllan utgörs av klimatoro och brist på framtidstro. Därför är det inte konstigt att Greta mobiliserar unga människor, de som befinner sig på tröskeln till att formulera egna livsdrömmar.

Den unga generationen behöver höra fler stämmor. I samma klimatkör som Greta tillhör sjunger också biologen Stefan Edman. Han hör sedan länge till basstämman.

Läs även: Stefan Swärd oroas över kristna klimatskeptiker
 

I det senaste numret av tidskriften Pilgrim säger Edman att han inte tror på den senaste tidens skamretorik, som flygskam eller köttskam. Han ifrågasätter skammens förmåga att förlösa förändring. Det bättre alternativet är saklighet, menar han. Edman förklarar: Globalt sett utgör flyget bara tre procent av klimatpåverkan.

Slutsats: Förströelseflyg bör man sluta med, men den stora boven är konsumtion och vägtrafik. Och när det gäller kött är det stor skillnad på "en svensk ko som går ute på bete och bidrar till biologisk mångfald och en belgisk tjur i ett stall".

Greta Thunberg talade i FN:s generalförsamling vid öppnandet av UN Climate Action Summit.
Foto: Pontus Lundahl/TT

 

Gretas tårar behöver kompletteras med Edmans saklighet. I den berättelse som berättas behöver man påminna sig om den positiva utveckling som också har skett och sker, för att inte ensidigt göda pessimismen. Vi behöver odla en tro på förändring. Och att berätta om det som faktiskt har skett de senaste decennierna skapar förtröstan och framtidstro.

I ett vanligt kedjehusområde från 60-talet där varje hus från början hade sin egen oljetank, är värmekällan i dag utbytt mot fjärrvärme där värmen genereras genom att man förbränner hushållssopor. Bara en sån sak!

En del ondgör sig över Gretas tårar, men de representerar en hel generations oro och ångest. Vuxenvärlden måste ta oron på allvar, och bidra med hoppfull saklighet.

 

 

 

Läs även: Christian Aid: ”Klimatstrejkerna är profetiska – lyssna och handla”

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Detta är en text av en av Dagens ledarskribenter och är därmed ett uttryck för tidningens linje. Dagen är partipolitiskt obunden på kristen grund.
Dödshjälp
Anna Westerholm, Skolverket.
Foto: Natanael Gindemo
Foto: Natanael Gindemo
Susanne, Emmy och Elina Flenstet Waleij vill väcka samtalet om utseendehetsen de upplevt inom frikyrkan. ”Jag skulle önska att kyrkan fick vara en fristad där man fick vara sig själv”, säger mamman Susanne. 
Foto: Malin Aronsson
Foto: Malin Aronsson