Joakim Hagerius: Viktigt nej till barmhärtighetsmord

Kvinnan hade varit sjuk länge och ville inte leva längre. Hon spelade in ett avskedstal och försökte sedan ta sitt liv, men misslyckades. Det var då maken assisterade självmordet och injicerade det dödande morfinet i hustruns kropp. För denna handling dömdes mannen till fängelse i ett år och sex månader för dråp.

Det är inte svårt att känna med mannen som bara uppfattar sig ha agerat barmhärtigt och uppfyllt sin hustrus sista önskan och för det straffas hårt, även om strafflängden mildrats av omständigheterna.

Det är denna sorts svåra berättelser med förmåga att beröra många människor som driver frågan att införa dödshjälp.

Läs mer | Man döms till fängelse för dråp på sin svårt sjuka hustru

Men en grundläggande princip som livets helgd kan inte ändras på känslomässiga grunder. Inte heller kan en domstol döma på emotionella grunder. Rättsväsendet behöver utgå från värderingar och principer som formulerats i lagtext. Och i lagens mening kan ingen, oavsett omständigheter, frias från ansvar för uppsåtligt dödande. Samtycke är inte nog för att undgå straff, säger tingsrätten.

Trots den tragiska situationen var det ett principiellt viktigt domslut. Skulle domaren i stället gått på försvarets linje att bedöma mannens handlande som medhjälp till självmord hade en ny rättspraxis införts i Sverige.

En praxis som i praktiken hade inneburit att dörren för dödshjälp ställts på vid gavel. Nu är den dörren stängd och i stället har det befästs att vi har en lagstiftning och tolkande rättsinstitution som värnar livet.

Läs mer | Frida Park: Att hålla staten borta från döden borde vara liberal principfråga