Joel Halldorf: Vi bör prata seriöst om abort

Etiska dilemman försvinner inte när man ignorerar dem.

Tack för att du har registrerat dig!

Du kan nu läsa ytterligare 10 gratisartiklar på Dagen.se.

Ledare

Det fanns en i varje gymnasieklass: han som kraschade lektionerna genom att tvinga en att ta ställning till osannolika etiska dilemman: ”Jaså, du är pacifist? Men om du tvingas välja mellan att döda din bror och att hela Kina skulle utplånas, vad väljer du då?”

Den fråga som Barnmorskeförbundet och Socialstyrelsen diskuterat det senaste året låter som något som den här killen skulle kunnat hitta på.

Så här: Antag att vetenskapen utvecklas så mycket att vi aborterar foster lika gamla som barn som räddas? Och tänk om ett sent aborterat foster visar sig leva när det kommer ut ur mamman? Bör doktorn, som ju svurit läkareden, ingripa för att rädda det?

För några år sedan var detta hypotetiska spekulationer. I dag är det en medicinsk – och därmed etisk – verklighet. Förra sommaren försökte en läkare rädda ett sent aborterat foster. Barnet kved och viftade med armarna. Och eftersom vecka 22 passerat räknades det i lagens mening som en person. En människa med rättigheter, inte ett foster.

Detta är utan tvivel ett etiskt dilemma. ”Vi måste prata mer om aborter”, sa Clara Henry till DN förra veckan, och det är sant. Personliga erfarenheter behöver komma fram, så att kvinnor inte reduceras till siffror i kolumner. Och så måste vi tala om etiken. Men det är svårt, för i Sverige finns, som Maria Ludvigsson konstaterat i SvD (5 september), en ovilja att lyfta diskussionen. Abort är känsligt, och har dessutom kopplats till andra frågor.

Den som tar upp ämnet antas vilja begränsa kvinnors rättigheter och vrida klockan tillbaka till 1800-talet.

Därför tystnar vi, och samtalet uteblir. Socialstyrelsen har meddelat att inget i nuvarande praxis behöver ändras. Det här är ett problem. Inte bara för konsekvenserna i just denna fråga, utan också för vi är på väg in i en tid då gamla etiska kartor utmanas av en allt mer komplex verklighet. Ignorerar vi de skav som då uppstår riskerar kartorna bli helt irrelevanta, och till slut kastas bort.

Läs mer: Elisabeth Sandlund: Abortfrågan ställs på sin spets

 

Migrationsdebatten år 2015 borde ha lärt oss det. Sverige navigerade efter internationella överenskommelser och ett humanistiskt arv. Men det uppstod skav – som ignorerades. Få debattörer (Dagen var ett undantag) var beredda att argumentera för att Sveriges asylpolitik skulle vara generös, och samtidigt medge detta skulle innebära ekonomiska uppoffringar.

Idealen tilläts inte möta verkligheten, och det ledde till en trovärdighetskris. I svallvågorna misskrediteras nu hela det moraliska ramverk som gällt sedan Deklarationen om mänskliga rättigheter antogs.

Lärdomen är att etiska dilemman inte försvinner bara för att man ignorerar dem. Lägger man locket riskerar i stället hela grytan explodera.

De närmsta åren kommer medicinska framsteg, klimatkaos och utvecklingen inom arti­ficiell intelligens ställa oss inför dilemman som inte ens den mest irriterande gymnasist skulle kunna tänka ut. Det kommer kräva mycket av oss: ödmjukhet, välvilja och en beredskap att samtala om laddade frågor.

Låt oss börja med ett seriöst samtal om abortgränser i ljuset av neonatalvårdens framsteg. Om inte annat blir det en generalrepetition inför vad som komma ska.

Detta är en text av en av Dagens ledarskribenter och är därmed ett uttryck för tidningens linje. Dagen är partipolitiskt obunden på kristen grund.